MARSTRAND LANTERN
Skärgården Lantern för ljus i ljust läder och klarglas. Designat av Martin dos Santos.
880,00 DKK
❤️ Sanna
MARSTRAND LANTERN
Skärgården Lantern för ljus i ljust läder och klarglas. Designat av Martin dos Santos.
880,00 DKK
❤️ Sanna
Psykologen Agneta Sandström har i magnetröntgenbilder visat att utbrända människor får mätbara skador i hjärnan. Hon medverkar också i reportaget
Debatt. Sjukskrivningstalen ökar, välfärdssamhället knakar och hemma ligger de moderna arbetarna och gnisslar i sina bettskenor om natten. Hur hamnade vi här?
Hur kunde detta folk av mjölkdrickande framåtblickare gå under av stress och nedstämdhet. Ska vi skylla på lathet, bristande moral, glödlampan eller gluten?
Själv lutar jag åt att vi alla är vilseförda.
Ingenstans i världen arbetar så stor del av befolkningen som här. Vilket är bra. Jämlikheten mellan kvinnor och män är helt beroende av att kvinnor tjänar egna pengar, helst lika mycket som män. Det moderna projektet bygger på att vi alla bidrar, till familjekassan, till välfärden. Hur har det gått?
Ja, inget vidare skulle jag säga. Kvinnor står fortfarande för det mesta av ansvaret över barn och hem, och kvinnor är också den grupp som är mest sjukskrivna.
När New public management svepte över organisationerna som en frälsares andedräkt omfamnade vi detta sätt att se på oss själva och våra organisationer och införde detta även i våra familjeliv. Plötsligt skulle även familjelivet präglas av effektivitet, bättre styrning, mer värde, målstyrning osv.
Vi gör scheman, handlar vår potatis och våra mjölklitrar genom användarvänliga appar, städar på torsdagar, försöker effektivisera städningen och hinna med lite sex med lagoma intervall. Varenda liten skitunge som spelar fotboll eller innebandy vet att prata om målsättningar och meningsfull fritid.
Vi vill att våra liv ska vara fyllda med meningsfulla sysselsättningar, ett meningsfullt arbete där vi alla gör vårt yttersta. Det är väl bra.
En normal dag för en svensk småbarnsfamilj är fylld av aktiviteter från klockan sex på morgonen till klockan elva på kvällen. Skjutsning hit och dit, skola och arbete, skjutsning igen, handla äta, ägna sig åt meningsfull fritid, titta på TV, kolla in appar och delta i det internetbaserade nätverkandet.
För 20 år sedan tittade vi på TV om aftonen, idag tittar vi på TV samtidigt som vi läser nyheter eller spelar Wordfeud på telefonen. Ett telefonsamtal med gamla mamma rivs av samtidigt som vi kollar in facebook på läsplattan.
Våra hjärnor klarar inte detta liv. Vi sover för lite, latar oss för lite och struntar i att det går åt pipsvängen för att vi är konkurrensutsatta av grannen som verkar klara det här bättre.
Innan stearinljuset och glödlampan sov vi när det var mörkt. Och det kunde bli många timmar. Att sova 5 timmar/natt är för lite. Punkt.
Det finns föreställningar att folk förr var starka och robusta och inte gnällde för småsaker. Och om vi ser på bönderna så arbetade man väldigt intensivt i perioder, under sådd, höstskörd, slakt, och så vidare. Men tiden däremellan så satt man mest och lagade räfsor, skvallrade och sov och sov och sov.
Jägare-samlare, som fortfarande har världsrekord i antalet år i människans historia, jagade en antilop tillsammans i flera dagar, tog reda på det döda djuret, samlade nötter och frukter i cirka två timmar om dagen, däremellan skvallrade man och sov och sov och sov.
Detta är våra hjärnor gjorda för, några timmars ansträngning, sedan återhämtning, vila, socialisering.
När man lekte gjorde man det för att det var roligt och för att det knöt samman gruppen, inte för ökad effektivitet eller mervärde även om detta säkert också var resultatet i viss mening.
Allt var inte bättre förr, nästan ingenting faktiskt, men glödlampan har gjort att vi överutnyttjar vår kapacitet att hålla hos alerta och vakna.
Inför en daglig latoxe-stund. Min pappa (som är same) brukar med stor glädje ägna sig åt något som han kallar ”att lappstirra”.
En stund av ingen aktivitet alls, en stund av mindlessness. Börja med det, schemalägg det gärna.
Att måla i målarböcker är en aktivitet som oftast förknippas med barn. Att färglägga mönster, helst repetitiva sådana, är dock något som allt fler vuxna borde göra. Det kan nämligen minska stress och oro. Målarböcker för vuxna kan även ses som en övning i mindfulness och ett slags meditation. Allt fokus riktas mot bilden som ska fyllas i, och på så sätt försvinner omvärlden för en stund.
Så långt tillbaka i tiden som det tidiga 1900-talet hävdade C. G. Jüng att färgläggandet av mönster, närmare bestämt av mandala, får den som gör det att slappna av. Idag finns det forskare som är inne på ett liknande spår. Psykologen Gloria Martínes Ayala menar att fylla i mönster med färg aktiverar olika delar av hjärnan på ett sätt som leder till att logik och kreativitet förenas. Det fokus som krävs för att kunna färglägga gör således att tankarna på omvärlden bleknar, och därmed minskar även stressen och oron. Du blir m.a.o. mer närvarande i ögonblicket och i själva handlingen att måla.
Med detta som bakgrund är det kanske inte så märkligt att målarböcker för vuxna är såväl en ny hobby som en hälsotrend för många. Illustratören Johanna Basfords fylla-i-böcker Hemliga trädgården och Förtrollade skogen är två ypperliga exempel på varför färgläggandet har blivit både ett uppskattat uttryck för kreativitet och en terapiform som är enkel att använda när det är läge att stressa ner och må bra. Här följer tips på olika målarböcker för vuxna.
Förtrollade skogen av Johanna Basford
Hemliga trädgården av Johanna Basford
Djurens rike av Millie Marotta
The Mindfulness Colouring Book av Emma Farrarons
Colour Therapy av Cindy Wilde, Laura-Kate Chapman och Richard Merritt
The Art Therapy Colouring Book av Richard Merritt, Hannah Davies och Cindy Wilde
The Creative Therapy Colouring Book av Hannah Davies, Richard Merritt och Jo Taylor
❤️ Sanna
When did you stop dancing?
When did you stop singing?
When did you stop being enchanted by stories?
When did you stop finding comfort in the sweet territory of silence?
Where we have stopped dancing, singing, being enchanted by stories, or finding comfort in silence is where we have experienced the loss of soul.
Dancing, singing, storytelling, and silence are the four universal healing salves.
När jag som 21-åring valde att lämna lägenheten och storstadslivet i Göteborg för att bosätta mig 100 mil norrut i en vedeldad stuga i en by med tio invånare, så var mitt val helt oförståeligt för många andra.
Men för mig var det alldeles självklart. Varför skulle jag frivilligt stanna kvar i ett liv i staden om möjligheten att bo ute på landsbygden fanns?
Staden höll på att kväva mig. Trafiken, köerna, folkmassorna, stressen. Jag längtade bort, till något helt annat.
Jag upplevde en känsla av att inte ha någonstans att gå. På de få grönområden som fanns tillgängliga trängdes alla andra människor som precis som jag ville få en dos av naturen. Som en lekpark för barn, med tydliga gränser, färdiga stigar, rastplatser med bänkar. Det gav mig ingenting. Tvärtom så triggade det min längtan efter riktig skog och natur.
Efter en fyra veckors lång sommarsemester 2010 uppe i sommarstugan i Västernorrland kände jag konstrasten mellan stad och landsbygd extra starkt, och det var då jag på riktigt visste vad jag längtat efter. Det var då jag bestämde mig. Jag lämnade staden för ett nytt liv nära naturen.
Mitt beslut chockade många. Normen i dag är att man som ung borde vilja leva i staden och utnyttja alla dess fördelar. Närheten till affärer, nöjen, människor, aktiviteter. Det är i staden man gör karriär och det är där allt händer och det är där vi tror att allt finns.
Men i en liten by i skogen, där hittade jag det som ingen stad i hela världen kan erbjuda.
Vad är det då som finns här ute på landsbygden, som fått mig att ta det här steget att välja ett liv här istället för ett liv i staden?
Det finns så mycket jag vill säga, men jag skulle vilja klumpa ihop allt till ett enda ord. Livskvalitet.
Något jag är övertygad om att många saknar idag. Och kanske är det först när man får uppleva det som man inser att man behöver det. Så var det för mig.
Friheten och lugnet jag känner här är något jag aldrig ens varit i närheten av i stan. Det handlar om känslor för mig. Känslan att öppna dörren en vårmorgon och stiga ut i morgonrock bara till ljudet av fågelkvitter. Att få andas ren luft, uppleva årstidernas skiftningar, plocka bär i skogen intill och äta till gröten samma morgon.
Att få odla i mitt trädgårdsland och värma upp huset med veden jag huggit själv. Att se dimmorna dansa över tjärnen en ljus juninatt och norrskenet lysa upp i decembermörkret. Alla små ögonblick som betyder allt. Som förgyller min vardag och som ger kvalitet till mitt liv.
Trots att jag bor långt ifrån allt så upplever jag ofta att jag bor mitt i centrum. Jag behöver aldrig sitta fast i köer. Jag är kung över grusvägarna och de tre milen till affären går fortare att köra än vad det tog för mig att åka och handla när jag bodde mitt i city.
Jag har 1,5 timme till flygplatsen och därifrån en dörr till resten av världen. Att bo på landsbygden i dag behöver inte betyda att man måste prioritera bort allt det som staden har. Tvärtom. Man får det bästa av två världar.
Det är därför jag valt ett liv på landsbygden.
Jonna Jinton, bloggare
Jonna Jinton, 25, är uppväxt i Göteborg men flyttade vid 21 års ålder till Grundtjärn som ligger i Västernorrlands inland. Bor med en hund och en katt. Driver eget företag, jobbar som smyckesdesigner, fotograf, konstnär och driver bloggen Jonnajinton.se.
❤️ Sanna
Det jag tycker allra mest om hos Jesper Juul är hans tankar om den egna rösten, den inre rösten. Det berör mig så mycket, eftersom jag möter så många människor som helt tappat bort sig själv – och jag märker hur svårt det blir för dem i nära relationer och i föräldraskap.
Såhär är det:
Vi föds alla med en tydlig inre röst, som hjälper oss att navigera. Den säger till exempel
Det lilla barnet vet precis vad det vill och visar det tydligt för omgivningen. Nöjd – belåtenhet. Onöjd – skrik, gnöl, gråt, ilska, desperation.
För äldre barn och vuxna handlar oftast den inre rösten om vår integritet, om våra innersta önskningar, om våra egna gränser. – Det här är OK för mig, men det där vill jag INTE. – Jag vill gärna detta, men det andra känns alldeles fel för mig. Jag vill fira jul såhär – men absolut inte såhär! Jag vill vara en sådanhär människa – inte en sådandär!
Men under vår väg till vuxenhet möter vi många vuxna som har makt över oss. En del av oss möter respekt för det viktiga vi vill – inte så att vi alltid får det vi vill ha, men vi möter förståelse och vänlighet för vår inre röst.
Men väldigt många människor möter precis tvärtom: I ivern att barnet ska ”kunna anpassa sig” eller ”inte bli bortskämd” eller att föräldern ska ”sätta ned foten, här ska ingen unge bestämma!” använder vuxna all sin makt för att lära barnet att den inre rösten inte är värd att lyssna på. Vi fostras att utveckla en social röst, som innebär att vi anpassar oss till vuxna och omgivningen, vi fogar oss i att vi inte har något att komma med – vi slutar lyssna inåt. Den inre rösten finns kvar men märks inte längre.
– Vad är det att vilja? undrade en ung kvinna jag mötte för många år sedan. Hon hade hela sitt liv lyssnat på sina föräldrar, följt deras råd, valt det de föreslog, gjort det som såg riktigt ut. Men hon visste ingenting om sin egen vilja, hon visste inte ens riktigt vad den var.
Vi kan leva länge utan att ha kontakt med vår inre röst. Vi kan få mycket gjort – vara duktiga, vara trevliga och lättsamma. MEN när vi ger oss in i nära relationer med andra människor ger den sig tillkänna.
– Jag älskar någon och vill den människan väl. Men om denna partner vill något och jag inte vet vad jag vill, är det lätt att jag alltid anpassar mig till min partners önskan. Det blir ingen konflikt därför att jag inte har en susning om vad som är viktigt för mig. Det kan gå bra i många år, men i längden håller det inte. Det börjar skava, det irriterar – men eftersom jag inte vet vad det handlar om blir jag kanske bara bitter eller irritationen kommer ut på konstiga vägar. Kanske drabbar den någon annan, kanske rentav ett barn. Nånstans mellan 35 och 50 dyker den upp – den inre rösten. Nu oklar och svår att tyda – men den kräver sin plats.
– Eller precis tvärtom – jag möter en annan person med lika olyssnad inre röst. Vi famlar oss fram, ingen av oss vill säga emot den andra – och vår relation går i stå. Vi får kanske tråkigt tillsammans eller vi väljer bort varann. Men vi vet ändå inte vad det handlar om.
I mina parsamtal och i psykoterapi berättar jag ofta om den inre rösten. Många många vet vad jag talar om – men många berättar också att dom helt tappat bort den. ”Jag vet att den finns, men jag förnekar den alltid” säger någon. ”Jag har ingen aning, jag har inte brytt mig om mig själv på tjugo år, jag har bara försökt passa in” säger någon annan.
Kanske vi får barn, och då blir det ännu svårare. Ett barn behöver tydliga vuxna, vuxna som kan säga JA eller NEJ och stå för det. Vuxna som både ställer upp och kan gå emot. Utan kontakt med den inre rösten är det verkligen svårt. Vi vacklar, vi tvekar, vi vet inte vad vi vill.
Vad kan man göra då, när man tappat bort sin kompass, sin inre röst? Man kan börja leta efter den – inuti. Den finns där, den har inte tynat bort. När det skaver – vad handlar det om? När du känner dig överkörd – vilka ord finns i din ledsenhet eller irritation? När du får tråkigt – vad längtar du efter? När du vantrivs i ditt eget sällskap – kan det vara så att du svikit dig själv? När du lever i en relation med en partner och ett barn och ständigt kokar inombords – ta dig på allvar och leta efter orden i känslan.
Och börja pröva din inre röst ibland. Du behöver inte göra stora saker – det räcker att du säger till när du inte är nöjd. Det räcker till en början att du markerar din vilja och din önskan. Ofta, inte alls sällan, blir omgivningen både glad och förvånad. Ibland möter du motstånd – det är alltid lite knepigt att leva nära någon som förändras. Men stå på dig, fortsätt trots motståndet från dig själv och andra.
Du behöver dig själv, alltmer ju äldre du blir. Det vet jag som inte är så ung längre, det blir allt viktigare för mig att veta vem jag är och vad jag vill med mitt liv. Jag har blivit tydligare, roligare, allvarsammare. Rätt skönt kan jag säga.
/Ingegerd Gavelin blogg Vardag och förundran
❤️ Sanna
Minns att jag fastnade för och köpte Edvard Munchs Skriet som konstkort på Malmö konsthall för massor av år sen. Jag var bara 20 eller 21. Men jag visste redan att jag fanns i bilden och att bilden fanns i mig. Uttrycket på bilden är omisskännligt för alla människor som har upplevt förlamande ångest. Jag vet än idag ingen bild som bättre fångar känslan.
Ångest är en form av stark rädsla som oftast inte beror på ett riktigt hot eller en riktig fara. Den kan bero på fysisk eller psykisk sjukdom, men den kan också drabba friska människor i perioder av livet. Ångest har under hundratusentals år hjälpt människor att undvika verkliga faror. Ett hot kunde dyka upp plötsligt på savannen och fight or flight-mekanismen slogs på.
Fysiska symptom kan vara muskelspänningar, darrningar, andningssvårigheter, svettningar, illamående, ont i magen och svimningskänslor. En person som lider av ångest är mycket uppmärksam, vaksam och spänd i kroppen. Ångest kräver mycket energi och gör att man också blir väldigt trött. Amygdala och hippocampus är berörda under ångesttillstånd. Hjärnan får lite mindre syre än vanligt och matsmältningen prioriteras bort (vilket bl a kan leda till magont). Svettningarna beror på att kroppen håller på att kylas av (för att man en gång i tiden skulle kunna hantera faran man stod inför).
Det kan vara svårt att veta vad ångest beror på när inget omedelbart hot finns. Det kan handla om en omedveten/medveten anspänning, om tidiga förträngda känslominnen, genetiskt ärvda känslominnen eller signaler från kroppen som personen misstolkar som hotande. Ångest kan vara helt biologiskt betingat. Droganvändning kan även utlösa ångest. Och det kan också vara en naturlig reaktion på en situation som man bör ta sig ur. Lyssna på din ångest och se om den kommer med budskap.
Ångest är inte personligt. Det är ett energitillstånd som kan drabba vem som helst. Vissa människor har en biologisk sårbarhet för det. Ångest kan skapa skam och skuld. Kanske kämpar jag inte tillräckligt? Eller kanske har jag för negativa tankar? Kanske känner jag efter för mycket? Släpp all skuld kring ångest. Ingen skuld ligger på den drabbade och skammen är en misstolkning av verkligheten. Att skuldbelägga sig själv för något som man skulle ge allt för att slippa är helt lönlöst. Döm inte dig själv! Var istället din egen bästa vän.
(kanske inte funkar vid panikångestattack dock, där kan annat behövas)
Minns alltid, som ett mantra i huvudet: STOPP
Stanna upp – notera tankar och känslor, men agera inte på impuls.
Ta ett andetag – följ det in och ut i kroppen
Observera – vad tänker jag? Vad känner jag? Var ligger min uppmärksamhet och vill jag ha den där?
Perspektivbyte – hur skulle nån annan beskriva din situation? Finns ett annat sätt att se på den? Vilka råd skulle jag ge någon annan? Hur viktigt är detta om ett år? Står min reaktion i proportion till det som har hänt?
Praktisera det som är bäst på lång sikt. Vad är dina värderingar och mål?
Överkurs: Se om du kan välkomna ångesten. Duka fram en kopp te åt den, med en finservett och en kaka (inte fysiskt utan mentalt tänkte jag ;) ). Den är inte farlig. Den är bara en av alla känslor som då och då kommer på besök, men som snart har gått.
Slå aldrig på dig själv när du misslyckas! Visa dig kärlek, medkänsla och respekt – alltid. Ta hand om dig själv lika väl som om du vore ditt eget barn.
Och om du är modig; prata om din ångest! Under tiden du har den och däremellan. Du mår bra av att inte dölja och smussla. Världen mår bra av att du inte döljer eller smusslar. Det finns inget att skämmas för. Låt oss visa att vi har ångest och att vi är högst normala, fungerande och underbara människor. Vi får finnas. Vi ska finnas. Världen behöver oss.
Mindfulness, mindfulness, mindfulness. Lär dig mindfulness, gå en kurs eller läs en bok. Att kunna vara i nuet utan vare sig dömanden eller värderingar är den bästa medicinen mot ångest. Men den bör läras in genom daglig övning för att både hjälpa förbyggande och för att du ska ha (maximal) nytta av den under själva ångesttillståndet.
Inse en gång för alla sambandet mellan tanke – känsla – perception – beteende. De påverkar alla varandra. Ändra ditt beteende så ändras din känsla. Hur du tolkar situationen påverkar din tanke. Din inre känsla påverkar hur du tolkar. Din tanke påverkar din känsla och din känsla styr hur du beter dig. Alla fyra hör tätt ihop. Vilken som kommer först är svårt att veta och är inte heller viktigt. Se bara hur de hör ihop och hur du kan påverka de tre andra genom att ändra på endast en av dem. Det kan vara svårt, men nummer ett är insikten, att bara se hur de hänger ihop, och nummer två är att försöka ändra på enav dem.
Bok/CD-tips:
Fri från oro, ångest och fobier? av Farm-Larsson och Wising.
Sluta grubbla börja leva av Hayes
Vart du är går är du där av Kabat-Zinn
Mental träning vid oro, ångest och panikattacker av Uneståhl
All bra litteratur om mindfulness. Det finns mängder.
Om du ofta har ångest lider nu med största sannolikhet av en vataobalans och jag rekommenderar dig att ta hjälp av en ayurvedisk hälsorådgivare. Det finns mycket hjälp att få där, både med att balansera vata och med tekniker såsom mindfulness och andnings- och yogaövningar samt knackningar på meridianpunkter bl a. Hos mig får du med dig en mapp med papper som du har till din hjälp. Ta dig själv och ditt mående på allvar. Hälsan är grunden till allt.
Du kan också söka hjälp hos sjukvården om din ångest är akut eller om du misstänker att den kan vara del i en sjukdom. Ångestdämpande kemiska läkemedel är dock bäst att undvika så långt det går. Du ska inte lägga locket på, annat än i nödfall, utan låta din ångest utveckla och fördjupa dig och lära dig om dig själv. Med det sagt: ibland behövs ångestdämpande läkemedel. Undvik också alkohol och droger som är lätt att ta till om man lider av ångest. De är snabba lösningar som garanterat förvärrar tillståndet i längden.
Skriv ut råden och sätt upp på kylskåpet eller förvara i plånboken.
I wish I could show you when you are lonely or in darkness, the astonishing light of your own being. ~ Hafiz
Varma armar som håller om dig och en varm människo/djurkropp nära din kan också minska din ångest. Om du inte har detta så har du mina armar. I hjärtat håller jag av dig och om dig. Fast jag inte känner dig? Nej, just för att jag känner dig. Du är jag. Jag är du. Vi är samma – mänskliga varelser som har mänskliga upplevelser. Olika grenar på samma träd. Att på djupet inse det är att älska. Låt inte en galen värld inbilla dig att kärlek är något annat. Du är älskad.
Från bloggen: Tak under himlen...http://elisabethlabbaci.se/
Känner du att du håller på att glida in i en depression? Våren och sommaren är tuff för många. Vädret är fint och alla andra verkar så lyckliga. Men tro mig, saker och ting är inte alltid som de ser ut. Och du är långt ifrån ensam.
Det finns mycket du kan göra på egen hand, på naturlig väg, för att hålla dig frisk och vårda dig själv. Tveka inte att uppsöka sjukvården om du känner dig alltför dålig.
Men här kommer några naturliga råd som fungerar förebyggande och som du även kan använda för att bota vissa lättare grader av depression med. De går även att använda som komplement vid annan behandling av svårare depressionstillstånd. Du behöver inte göra allt såklart. Testa med sånt som känns tilltalande:
Kontakta alltid en ayurvedisk hälsorådgivare för mer specifika råd om vad just du behöver! Detta är mycket allmänna råd.
Skriv ut och sätt upp på kylskåpet och kika på då och då! Ta hand om dig! Du är värd det bästa i världen. Och du är älskad för att du existerar och för att du är en del av universum. Det är ingen slump att du finns här, du finns här av en anledning. Och du vet väl om att det inte finns en enda människa i hela universum som är mer värdefull än du?
❤️ Sanna