Är du en sån person som irriterar dig på småsaker? Kanske har dina vänner eller din familj ovanor som stör dig. Det kanske är främlingar på caféer som pratar för högt. Eller så är det snabbköpskassörskan som tar för lång tid på sig med varorna. Hur sen kan en buss vara? Vad är det här för jävla väder? Varför kan det aldrig gå nåt bra på TV?
Varje känsla av irritation är en form av smärta. Den kanske inte upplevs direkt som smärta, men det är en variant av smärta. (Precis som all vrede egentligen också grundar sig i smärta.) Det kanske verkar som att andra eller annat orsakar den här obehagliga upplevelsen av smärta hos dig. Faktum är att hur världen än skulle vara så skulle din smärta finnas kvar. När man har smärta inom sig så finns det alltid nåt att irritera sig på. Om du så skulle ligga alldeles ensam på en söderhavsö med allt du kan önska dig därtill, i tid, pengar, överflöd…så skulle du helt plötsligt märka att havet brusade för högt, att klimatet inte var helt perfekt och att det fanns insekter överallt. Kanske känner du dig ensam. Eller så är du i ”fel” sällskap. Smärta hittar alltid yttre orsaker. Du upplever det som att det beror på saker utanför dig själv. För smärtan är en aspekt av egot och det finns bara en sak egot inte vill; det vill inte bli tittat på. Egot vill inte ha den inre blicken. För egot smälter bort när det uppmärksammas. Egot frodas i omedvetenhet.
Det är egot som skapar smärtan, men det vill att du ska hitta orsaken nån annanstans.
Men faktum är att det är inåt du ska titta. Nästa gång du hamnar bakom nån högljudd person med irriterande kraftig utländsk brytning på café, så stanna till och var nyfiken. På det som händer i dig. Det som händer utanför dig är helt neutralt. Andra människor kan uppleva den här personen som jättecharmig. Titta inåt, upplev irritationen, se på smärtan som känns i dig. Det handlar om dig, eller rättare sagt ditt ego, inte om den andra personen.
Du får inte upplevelsen av irritation för att det är din uppgift att förändra hela världen så att den passar dig. Du får upplevelsen för att du ska förändra dig själv, för att du ska växa och utvecklas och lära dig av din smärta. Om du upplever smärta så finns det något inuti dig som du behöver titta på. Smärta är en mycket skicklig andlig lärare. Så länge du jobbar inåt så kommer du att utvecklas. Projicera inte din smärta på myggor eller franska brytningar.
Världen är precis som den ska vara. Det kan vara oerhört svårt att greppa ibland, men så är det. Det som dyker upp i ditt liv dyker upp för dig, för din utvecklings skull. För att du ska komma vidare och inte stagnera. Livet blir aldrig ”bra”. Det är inte meningen att det ska flyta på. Om det nu gjorde det, så skulle du snabbt bli uttråkad – en ny irriterande, smärtsam upplevelse. Leda är stor smärta det också. Livet är utformat så, att det alltid är utmanande.
Det är alltid lättare att anta utmaningar när man inser att utmaningarna händer för ens egen skull. Livet kan vara rätt tufft, men när man väl inser att det är meningen att det ska vara tufft…så är det helt plötsligt inte särskilt tufft längre. I samma ögonblick som du ger upp allt motstånd så är du fri. Magi.
Elisabeth Labbaci via Mittpunkt.se
Robert Birming: Det blir så oerhört mycket lättare när dessa insikter finns med i bakgrunden. Varför irritera sig på det som redan händer och är – det är galenskap, som inte leder någonstans. Att istället se det som livets små väckarklockor, det är så mycket enklare och mer givande. Det är liksom själva meningen.
