30 juni 2015

Stress i vardagen, Allt för föräldrar.se, Bris


Stress i vardagen

Stress i vardagen

DEL 2. Att bli accepterad bland kamrater, uppfylla ideal som sprids i media, få höga betyg, komma in på rätt utbildning - stress kan ha många orsaker, skriver BRIS. Precis som vuxna blir också barn stressade, de påverkas lätt av sin omgivning och en ständig stress kan vara skadligt.
Barn påverkas lätt av sin omgivning. Skolan, stressade vuxna och ont om tid i familjen eller nya krav som ställs och barnet vet inte hur de ska klara av dem är faktorer som kan göra barn stressade. Barnets stress kan uppstå i relation till hens vänner; det kan handla om att bli accepterad bland kamrater. I skolan kan läxor, betyg och viljan att komma in på ”rätt” utbildningen vara bakomliggande faktorer. Fritidsaktiviteter som tar mycket tid eller ställer höga krav kan också bidra till stress. Generellt kan det röra sig om saker som barnet själv inte kan påverka, vilket då skapar stress. Konstant stress i vardagen kan under lång tid bli skadlig. 
Vad stress och oro beror på skiljer sig mellan barn och familjer. Men vanliga områden var det kan finnas stress i barns liv och som kan skapa stress är skola, familj, fritid och kompisar.
Stress kan visa sig hos ett barn på många olika sätt, generella tecken är:
Oro
Ilska
Irritation
Oförmåga till koncentration
Nervositet
Huvudvärk
Magont
Stress i måttlig mängd kan dock få både oss och barn att klara mer, ge skärpa och få oss att nå våra mål. Men det är också viktigt att varva ner, stressa av och komma till ro. Återhämtning i en stressig vardag är viktigt.
Misstänker du att ditt barn är stressat kan du hjälpa till för att minska stressen. Bra vardagsrutiner gör att både barn och familj orkar mer och mår bättre. Bra mat- och sömnvanor samt motion är faktorer som kan hjälpa barn att orka mer och kan på så vis underlätta exempelvis läxläsningen. Vanliga råd för hur man kan hjälpa sitt barn är att se att det får:
Tillräckligt med sömn
Frukost innan det går till skolan
Tillräckligt med rörelse/motion
Avkoppling en stund innan det är dags att sova
Sova ostört från sms och mobiltelefonsamtal
Så, om du är orolig -  stanna upp och se över rutiner och vardagen, ibland kan det röra det sig om små förändringar bara för att motverka stressen

(Info hämtat från Google och Allt för föräldrar.se)

Stress...Det finns en gräns för vad barn tål, Allt för föräldrar.se avYlva Ellneby



Stress - Det finns en gräns för vad barn tål...
DEL 1. Både barn och föräldrar lever under stress.  Vi har pratat med författaren Ylva Ellneby om hur små barn påverkas av stress.
Ylva Ellneby, författare, förskollärare och specialpedagog, var medveten om den ökade stressen bland barn och ville läsa en bok i ämnet. När hon inte hittade någon, bestämde hon sig för att skriva en själv. Ylvas bok "Om barn och stress" gavs ut för några år sedan och väckte stort intresse, men ämnet är lika aktuellt nu som då. I samband med att boken gavs ut ringde Ylvas telefon ideligen, hon konstaterade med viss förvåning, att temat har fått ett sådant gensvar. Många ville och vill fortfarande boka upp Ylva för föreläsningar runt om i landet, men hon lärde sig att känna när hon tar av "energireserven" och då måste hon säga stopp!
Men kan barnen säga stopp? Tidiga mornar, stressade föräldrar stora barngrupper, lite personal, trånga utrymmen, hög ljudnivå, långa dagar, trötta föräldrar, äntligen hemma - godnatt!
Stress, det engelska ordet för spänning eller tryck, är en del av livet. Ibland är den positiv. Det är när det råder balans mellan de krav som ställs och vår förmåga att klara av dem. Då upplevs stress som positiva utmaningar. Ibland är stressen negativ. Det är när det ställs för stora krav på oss under en längre tid, och det är då som stressen börjar knapra på vår energireserv. Stressforskaren Hans Selye menar att alla människor har en energireserv, hög eller låg allt efter person, men ingen orkar stå emot stress i det oändliga utan att krafterna sinar. Det finns en gräns för vad vi tål.
Ylva är upprörd över den anpassning som sker på förskolorna idag. Barngrupperna blir större på färre personal. Barn med särskilda behov får inte de specialresurser som behövs. Men istället för att reflektera över vad detta för med sig; vad händer med barnen? Vad händer med personalen?, så ordnar man istället kurser för personalen om hur man ska arbeta med stora barngrupper.
– Då har man ju samtidigt talat om för personalen, att man inte är tillräckligt bra om man inte grejar det här, säger Ylva. Det är bara att gå på kurs! Det är bara att lära sig! Men om personalen blir stirrig och irriterad av stress, smittar det av sig på barnen. Och av de barn som klarar av att vistas i en grupp på femton barn, men tvingas in i en grupp på tjugotre barn, blir alltid några avvikande eftersom just de barnen inte klarar av att höja ribban.
– Genom att man ändrar i miljön, tvingar man de barnen att bli avvikande, säger Ylva. Men det kanske är de andra barnen som är avvikande, som är så tåliga, vem vet? Vi tillåts inte längre att vara svaga eller att ha en skörhet. Genom att vi pressar på och gör det besvärligare så straffar vi barnen. Sen kostar dessa barn ofta mycket pengar, framöver. För vi har inte haft råd att ta hand om dem på rätt sätt från början.
Sinnesrum
Hur märker man då att ens eget barn är stressat? Ylva tycker att man ska vara uppmärksam på alla plötsliga förändringar. Det kan vara trotsåldern, men det kan lika väl vara stress Ylva menar att barn ofta reagerar på stress med kamp eller flykt.
Kamp innebär att barnet blir ovanligt stökigt och bråkigt. Flykt innebär att barnet ofta får huvudvärk, klåda, allergier, stamning, trötthet, magsmärtor med mera. Ett stressat barn kan också få svårt att hålla tätt, och nu larmar barnläkaren Margareta Blennow på Sachsska, att allt fler sexåringar har börjat kissa och bajsa på sig och fått psykosomatiska symtom.
– Stressen börjar tidigt. Man kastas ut från BB innan amningen har kommit igång! Sen upplever många mammor att de ska vara aktiva så fort de har kommit hem från BB. Ingen nybliven mamma vill ha "bomull i skallen", många rusar ut på caféer och muséer och försöker leva som vanligt. Barnmorskor påstår att småbarn kan skärma av omgivningen när de ammas. Men jag vet inte om jag köper det! säger Ylva. Jag tror detta med koncentration grundläggs tidigt och att man som liten måste tränas i det. Hon refererar till filosofen Ravi Shankar som säger såhär: Barn behöver möta vänliga människor och de behöver lära sig känna igen och förstå sitt behov av lugn och avkoppling.
Ylva har kontakt med några förskolor, som har tagit de nya problemen på allvar. De försöker medvetet att skapa så kallade sinnesrum på sina avdelningar. Det handlar om små rum, målade och inredda som andliga oaser i en annars kryllande barnverksamhet. Dit kan barnen gå när de vill vara i stillhet, ligga på en mjuk madrass, lyssna på lugn musik, se ljusspel över väggarna och få kontakt med sig själv. De yngre barnen får sällskap av en vuxen, de äldre kan gå dit själva. Men alla vet precis vad som gäller när man kliver in i detta rum. Tystnad, lugn och avkoppling.
Det finns barn, berättar Ylva, som inte kan slappna av i sinnesrummet. De lever i ett ständigt påslag och kan inte gå ner i varv. Det är de barn som ständigt tar av sin energireserv. Men dessa barn måste tränas och ledas till lugnet inom sig. Man får ta ett steg i taget. En minut första gången. Två minuter nästa gång och så vidare tills barnet kan ligga på madrassen och slappna av. När en förälder hämtar sitt barn, besöker de gärna sinnesrummet tillsammans innan de går hem. Ett fantastiskt sätt att mötas och slappna av efter en arbetsdag.
Andra förskolor förlägger mycket av sin verksamhet utomhus, berättar Ylva. För det har man märkt, att barn som får mycket utevistelse, som får leka utan att bli störda, övar upp sin koncentration (motsatsen till stress). Utomhus finns också möjlighet att hitta sitt eget ställe, vilket visat sig ha rent hälsobefrämjande effekter eftersom hjärnan då går ner på ett lugnare varvtal.
– Det finns en rektor i England, Susan Humphries, som övar barnen i korta meditationer utomhus. Hon tar ut barnen på en tyst promenad och visar barnen, en i taget, var i naturen de kan slå sig ner. Ett barn vid i en buske, ett annat vid ett träd, ett tredje i en glänta och så vidare. Och eftersom barnen är tränade i det, tar det bara några sekunder så är de i sin egen värld! Så fort återhämtar sig de barnen, säger Ylva imponerat.
Morfar eller mormor på förskolan
Det gäller alltså att väcka ett behov som redan finns inom barnet, behovet av stillhet, och lära dem att känna igen sitt behov. Nu behöver jag gå undan och "tanka", känner ett barn sådant behov också borde det finnas möjlighet att göra det. Det finns många goda idéer, som förhoppningsvis blir självklara på alla förskolor en dag.
– Forskning visar att små barn mår väldigt bra tillsammans med äldre människor, säger Ylva. Vi vuxna är sällan totalt närvarande med barnen, för vi har en mobiltelefon som ringer och mail som ska skickas. Medan de äldre möter barnen här och nu. Därför har projekt som heter "morfardagis" eller ”mormor på dagis” skapats. Äldre personer, ofta pensionerade, jobbar på dagis ett antal timmar om dagen och man har märkt att det blir mycket lugnare på de förskolorna.
Men hur uppfinningsrika pedagoger än kan vara, så ligger ansvaret på politikerna, anser Ylva. Det går inte att vara en god vardagspedagog om inte resurserna finns, om det är personalbrist och för många barn på samma yta, så går det inte!
– Mycket energi läggs på att diskutera barnfrågor. Många vuxna samlas till stora möten och pratar barn. Men när det kommer till handling, att de vuxna verkligen måste finnas där för barnen, då är det fortfarande lika tomt!
Föräldrar har makt
Med glimten i ögat uppmanar hon stressade förskollärare att "klappa ihop". Inte helt och hållet, men att verkligen visa att den här modellen inte håller i längden - för sin egen och inte minst för barnens skull, som inte har någon talan. Men främst uppmanar hon alla föräldrar som anar oråd, att börja samtala med varandra, komma fram till att något måste göras och sätta stopp. För politiker behöver lyssna på föräldrarna. Dem kan man inte avfärda med att de inte passar för jobbet, som man kan göra med personal. Föräldrar har makt, de är väljarna.
– Jag var lite orolig när jag skrev boken "Om barn och stress" att föräldrar skulle känna sig utpekade och få dåligt samvete, för det var verkligen inte mitt syfte med boken. Men reaktionerna har tvärtom varit positiva, som om föräldrar känt igen sig och hämtat kraft ur boken. För det kan ju inte vara en tillfällighet att BRIS, psykiatrimottagningar och läkarmottagningar larmar om att barn inte mår bra. Och om inte politikerna vill se att något går snett, så är det upp till var och en att se över sitt liv. Vill jag ha det såhär? Vad vill mitt barn?
– En kvinna ringde och sa att hon hade läst min bok från pärm till pärm och hon hade känt igen sig i så mycket, att hon hade sagt upp sig! Jag blev jätteförskräckt, säger Ylva med stora ögon, för det vill jag inte ha på mitt ansvar, att folk säger upp sig från sina jobb! Jag frågade om hon verkligen hade tänkt igenom det. Men det hade hon gjort, sa hon, och resonerat om saken med sin man. Hon kände att hon måste bryta det som var och nu var hela familjen mycket gladare. "Vi kommer lösa det här", sa hon, och jag tyckte hon var så stark!
Vi får hoppas att debatten om barn och stress, sätter ord på många människors känslor och att detta kan vara stressförlösande i sig. Ylva skriver nämligen i sin bok hur viktigt det är att hjälpa barnet att sätta ord på sina känslor, att forskning visar att detta har en lugnande effekt på barnets nervsystem. Exakt hur det går till vet man inte, men man vet att vänster hjärnhalva, där centrum för språkförmåga och logiskt tänkande sitter, aktiveras när man formulerar sina känslor i ord. Det handlar alltså om empati. Att vi känner med varandra och förstår. Som ett litet barn som erbjuder sin egen napp till ett annat barn som gråter

(Info från Google och Allt för föräldrar.se)

26 juni 2015

Slå ihop förskola och ålderdomshem – då blir det så här Här är projektet som visar att äkta vänskap inte har någon ålder, Aftonbladet.se


Slå ihop förskola och ålderdomshem – då blir det så här

Här är projektet som visar att äkta vänskap inte har någon ålder.


Pensionärerna på ett ålderdomshem i Seattle får ofta besök av barn från en närliggande förskola. Barn och gamla sjunger, leker och hjälper varandra med stora och små uppgifter – och alla har kul.

Lära barn om acceptans

Projektet bakom initiativet heter Intergenerational Learning Center och har som mål att lära barn om acceptans – och samtidigt förbättra vardagen för de som känner sig ensamma. 

Det grundades redan 1991 och har mellan 2012 och 2013 filmats i vad som ska bli en dokumentärfilm under namnet Present Perfect. För tillfället pågår en insamling för att kunna slutföra filmen. 

"En del av barnens vardag"

Enligt regissören, Marie Hoover, har projektet visat sig ge resultat.

– Att umgås med äldre har blivit en del av barnens vardag. De får se att det är naturligt att åldras. De lär sig om medkänsla och har blivit mer öppensinnade, säger hon till Huffington Post.

Charlene Boyd är chef ålderdomshemmet. Hon säger att de äldre är överlyckliga över barnens besök. 

– Många av våra äldre är änkor eller änklingar och deras släktingar har inte möjlighet att besöka dem så ofta som de önskar – vilket gör att de riskerar att känna sig ensamma.

– Barnen gör att våra äldre får känna sig som en del av en gemenskap, de tillför så mycket energi.


❤️ Sanna

Utbränd, hur känns det egentligen, från Mumrikens blogg, utmattningssyndrom, stressmottagningen

Från Mumrikens blogg: När jag själv drabbades av utmattningssyndrom (som det så vackert heter) inser jag att jag innan det hände inte hade kunnat föreställa mig hur det verkligen är. 

Det är ett väldigt konstigt tillstånd där man gång på gång tvingas acceptera obehagliga insikter om sig själv. Samtidigt så förstår man inte heller alls varför man fungerar så (dåligt) som man gör. Men jag har i varje fall kommit till slutsatsen att jag vill försöka förklara hur jag upplevt min sjukdom. 

För det är en sjukdom, eller möjligen en arbetsskada. Och även om jag nu är frisk, formellt sett, så är jag i varje fall inte återställd. I det här lite längre blogginlägget tänkte jag ge min egen bild av hur jag upplevt det att vara ”utbränd”.

Den första veckan jag var sjukskriven kommer jag inte ihåg speciellt mycket av. Jag sov helt enkelt. Jag tror jag fick ihop det till kanske 16-18 timmars sömn på ett dygn. De övriga timmarna gick åt till att äta och försöka göra det mest essentiella. Då och de första månaderna efter det, trodde jag faktiskt att det enda man behövde göra var att sova och vila, så skulle det snart ”gå över”. Det trodde jag nog fortfarande efter tre-fyra månader.

För en människa som haft många saker på gång samtidigt, som alltid ger järnet med det han gör, som vill att allt han gör ska bli bra, så är det väldigt svårt att acceptera att man kört nosen rakt in i bergväggen til tvärstopp. Det är svårt att acceptera att inte bara huvudtanken och reservtanken är tömda på bränsle, utan att även den sista lilla stumpen bränsleslang lider av Saharas torka. För det är precis det som har hänt. Man har kört slut på allt sitt mentala eller kroppsliga bränsle, inklusive den sista reserven. Det går inte att krama ur en droppe till. Och när tanken är tom, så tar det lång tid att fylla på den igen.

Det är svårt att acceptera att man inte längre kan. Man är ju inte sjuk! (Fast det är man ju visst det, man vill bara inte inse att man kan vara sjuk utan att det syns på en.) Efter sommarens sjukskrivna ”semester” där jag faktiskt accepterade att jag var tvungen att vila när jag var trött (och det var jag ganska ofta) så kände jag mig ändå piggare. Men det var ju inte så att jag hade blivit bra, när allt kom till kritan. Nu upptäckte jag gradvis att de symptom som jag reagerat på i efterhand, som t.ex. minnesförlust, oförmåga att läsa komplicerade dokument, brist på förmåga att planera, fortfarande fanns kvar, men jag såg de nu väldigt tydligt istället. Jag var fortfarande sjuk, och nu blev jag tvungen att börja acceptera det som kroppen inte längre visar sig klara av. Det har tagit långt tid att förstå hur det verkligen ligger till, och ännu längre tid att börja acceptera faktum.

Att acceptera att man blivit utmattad, ”utbränd” eller ”har sprungit in i väggen” är en svår och långsam process. Långsam, eftersom det tar ett bra tag att inse vilka saker som inte läker. Svår, eftersom det gör ont att inse att man har fått ”hjärnskador” som man kommer få leva med under lång tid. Det är svårt att själv förstå att man faktiskt har misskött sin hjärna så till den grad att det uppstått tillstånd som är svåra att förstå. Det hjälper inte ens att inse att man fått god hjälp med misskötseln av den sociala omgivning man lever i, för det är ändå hemskt att acceptera det som hänt.

Processen med att ”komma tillbaks” tar lång tid. Många gånger så kommer man bara nästan helt tillbaks, men även i såna fall tar det ändå kanske upp till två år eller mer innan man närmar sig något som kan liknas vid normala arbetssituationer. Originalplanen blev nu att börja jobba 25% redan efter tre-fyra månader, och det värsta är att jag trodde på den planen. Nu har det snart gått två år, och jag känner mig fortfarande inte återställd. Jag är visserligen helt friskskriven, men det beror mer på försäkringskassans regler än på mitt verkliga tillstånd.

Det mest kontinuerliga symptomet är den ständiga tröttheten. Som tur är har jag in hittills inte haft problem med nattsömnen vilket ofta kan vara ett tillkommande problem. Men jag har för närvarande två olika sätt att vara trött på. På kvällen är jag vanligt sömnigt trött och sover oftast relativt ostört natten igenom. Den sömnen känner jag väl igen, för den är den vanliga sköna tröttheten. Men på dagen blir det annorlunda. Då känner jag mig trött på ett helt annat sätt, och när den blir riktigt påträngande, då kan jag knappt hålla mig upprätt. Lägger jag mig då, så faller jag in i den sömnen jag beskrev ovan, en djupsömn utan drömmar där jag är hart när omöjlig att väcka. Vid sådana tillfällen sover jag mellan en och två timmar och vaknar, inte mindre trött, egentligen, men åtminstone så pass pigg att jag kan hålla mig vaken. Den här dagssömnen kommer inte varje dag, utan framförallt när jag har gjort någon ansträngning dagen innan eller på morgonen före.

Det tragiska i det hela är att det inte är någon skillnad på arbete och fritid i det avseendet. Att gå på en trevlig middag med vänner är lika uttröttande som att sitta på kontoret lika lång tid, ja, i vissa fall faktiskt mer tröttande. Bara för att man har roligt betyder det alltså inte att man har mer ork. Det tråkiga faktumet är alltså att man även måste planera sitt sociala umgänge så att det inte blir för mycket.

Vad finns det mer för symptom som dröjer sig kvar förutom tröttheten och problemet med för mycket aktiviteter? Ja, det finns några saker som jag tycker mig märka mer och mer (inte för att besvären tilltagit, utan för att jag ser mönstren tydligare. Det som jag upplever är bl. a. följande:

  • Minnesluckor: Om jag inte skriver upp varje dag vad jag har gjort, så kan jag inte komma på vad gjort efter en vecka. Jag har ett tag använt en filofax som dagbok, men det är ju så lätt att glömma att föra in allt direkt. Och ett kalenderuppslag utan minnesanteckningar är en förlorad vecka.
  • Tidsförvirring: Jag kan ofta inte komma ihåg vilken veckodag det är, än mindre vilket datum vi har. Jag tappar ofta orienteringen i tid. Jag måste ha en kalender som påminner mig när det är dags för olika saker, som t.ex. en mobilkalender eller en datorkalender.
  • Jag har svårt att komma ihåg namn på människor jag träffar och även välkända kändisar. Jag måste söka länge i huvudet för att komma på namnet. Jag utvecklar strategier för att kunna fråga utan att det blir för pinsamt.
  • Jag blandar ofta ihop ord på ett associativt sätt, vilket ibland kan tas för ordvitsar eller lekar med ord. Men det handlar istället om att jag ofta väljer ord som jag triggas till av syn eller hörselintryck. Ofta upptäcker jag inte heller direkt vad som har blivit fel.
  • Allt jag gör (mer eller mindre) blir till projekt (som jag ofta inte orkar genomföra). En så enkel sak som att gå ut med soporna blir snabbt till något oöverstigligt, för att då inte tala om sånt som att städa eller tvätta. Hemmet har blivit ett veritabelt kaos, som blir övermäktigt att sköta om. Jag håller på att lära mig att komma förbi den här känslan, men det är inte helt lätt.
  • Jag glömmer ofta att göra den huvudsakliga handlingen när jag ska göra något. Jagvet med mig att jag en morgon öppnade skafferidörren minst fem gånger innan jag kom ihåg att det var kaffet jag skulle ta ut. Hela tiden såg jag annat som måste göras, och blev förledd att göra det istället.
  • Jag är mer aggressiv än förut, inte minst när jag kör bil. Inte fysiskt aggressiv, men jag blir väldigt mycket oftare arg än tidigare. Jag försöker att gå på stresshanteringskurs för att minimera den aggressiviteten.
  • Jag klarar inte av att läsa komplicerade formulär och anvisningar. Jag förstår inte ens hur jag ska fylla i blanketterna som ska till försäkringskassan för att fortsätta min sjukskrivning.
  • Jag skjuter upp att betala mina räkningar, eftersom det är så obehagligt och stressande att se sanningen i vitögat.
  • Jag lovar att göra saker, men sen glömmer jag bort det lika snabbt som jag lovat det. Inte för att jag inte vill göra det, utan för att jag bara glömmer bort det hela tiden.

Den här listan kan göras ännu längre, men det är nog inte meningsfullt att fortsätta räkna antalet problem. Då är det bättre att fundera lite på hur det fungerar för personer som hamnar i den här situationen.

Sammantaget så är det här en ganska skrämmande rad av mentala hinder för ett ”normalt liv” men det viktiga är att man trots detta ändå måste hitta sätt att hantera den situation som man har hamnat i. Man måste göra en överlevnadsstrategi. Det gäller att hitta knep och lister som gör att man klarar av de problem som man stöter på i vardagen, och där de besvär jag räknat upp skulle kunna vara allvarliga hinder. Mycket handlar om att lära in nya rutiner, som ger det stöd som man behöver. Att använda mobilens kalender för att boka in möten är en sån vana. Att skriva upp alla uppgifter är en annan sån vana. Att hitta verktygen man behöver kan ta tid, men man får inte ge upp, det mesta går att komma förbi.

En viktig del av att hantera sin situation är att dels själv acceptera att det har hänt och att man även när man börjar bli frisk, kommer att få leva med de kvardröjande symptomen. Dessutom är det viktigt att man har förståelse och stöd för alla konstiga symptom och att man har alla dessa symptom som kommer och går. Är det dessutom en depression inblandad så tror jag att det kan bli ännu större behov av stöd från omgivningen.

Omgivningen står dessutom inför en svår prövning även den. Den aktiva och intensiva person som funnits så länge har helt plötsligt genomgått en förvandling till en person som kan verka apatisk, lat, slö och helt utan initiativ. En person som tidigare kunde bolla med fem sex saker på en gång, får vara glad om han eller hon kommer hem med åtminstone halva inköpslistan från affären. Allt tar längre tid och minsta distraktion kan få personen att glömma allt annat som skulle göras. (jag har själv öppnat skafferidörren fem gånger på raken en morgon för att försöka ta fram kaffet, en massa saker kom fram, men banne mig inget kaffe – skrev jag förresten inte redan om just det exemplet?).

Att vara närstående till en person blivit drabbad av utmattningssyndrom är också en väldigt jobbig och frusterande upplevelse, speciellt när man kommit en bit på väg med att bli på bättringsvägen. När livsandarna börjar återkomma, men kroppen fortfarande inte orkar. Då vill man så mycket, men orkar bara en bråkdel. Alla ideer på kul saker man vill göra, bleknar snabbt, så fort det blir dags att göra dem. Det gäller helt enkelt även som närstående att acceptera att det verkligen är en sjukdom, som dessvärre inte syns, men märks. Det är i vissa fall snudd på en personlighetsförändring som har inträtt och det är inte lätt att hänga med i den plötsliga växlingen.

Även barn (om det finns såna i närheten) känner ju att något har hänt. Det är inte samma mamma eller pappa som sitter vid matbordet, eller som sover i sängen. Det är frestande att försöka skydda barnen från att vara oroliga, men jag tror att man ska vara väldigt öppen mot barnen. De förstår oftast situationen bättre när man berättar som det är, än om de behöver vara oroliga för att de märker att något är fel som de vuxna inte berättar.

Att drabbas av utmattningssyndrom/utmattningsdepression är inget man ska skämmas för. Det är inte heller något man ska be om ursäkt för inför andra. Det är en väckarklocka som har ringt för att påminna om att man försummat sig själv och sin kropp. Om man inte lyssnar på väckarklockan utan bara somnar om så kommer man till slut att vakna upp försent. Som det är nu har man istället alla skäl i världen att vända på alltihop, att ändra på det som är fel, att hitta nya vägar i livet. Man har allt att vinna och inte så mycket att förlora. Att bli utbränd KAN faktiskt vara en möjlighet eller ett erbjudande och inte bara den livskatastrof som det ofta blir för många,

En bra sammanfattning av hur det fungerar rent allmänt finns på den här webbsidan: Stressmottagningens hemsida


❤️ Sanna

23 juni 2015

Han sprider glädje trots sin dödliga sjukdom, Christian Cederholm, Glädje i vardagen, Hjälte


Christian Cederholm i Landskrona lever på lånad tid. Han lider av den dödliga och progressiva hjärnsjukdomen Alexanders sjukdom. Men för hans omgivning är han känd som en glädjespridare.

Christian Cederholm blir sämre och sämre och kommer troligtvis att dö innan han fyllt 50 år. Som om inte sjukdomen i sig var nog var han mobbad under sin uppväxt. Motgångarna har dock inte fått honom att deppa ihop, snarare tvärtom.

Sjunger allsång

Han har nästan 3 000 följare på sin Facebooksida, Glädje i vardagen. Och varje dag är han ute flera timmar på stan i Landskrona för att sjunga allsång och ge komplimanger till folk han inte känner.

- För mig är det här ego. Jag mår bra av glädje, och jag vill ha skoj, säger Christian Cederholm.

- Och vill jag ha skoj så får jag skapa skoj. Det är inte så att folk går runt och ler av sig själva, fortsätter han. 

"Glad varje gång man ser honom"

Amanda Albin har sett Christian Cederholm på stan flera gånger och hon gillar det han gör.

- Jag tycker det är väldigt positivt och härligt. Hans koncept är ju det här med att sprida glädje, och man blir ju glad varje gång man ser honom tjoa på stan, säger hon.

Riskerar bli portad från butik

Men det är inte alla som uppskattar Christians tilltag.

- Oh nej, jag får mycket blickar som säger "du är störig och jobbig",

En butikschef i stan uppmanade Christian att inte besöka butiken igen eftersom han ofta är inne i butiker och sjunger och tar kontakt med kunder.

- Han sa att om du kommer igen så blir du portad.

Vanlig syn på stan

Så gott som dagligen kör Christian med sin permobil till tågstationen i Landskrona för att uppmana de väntande resenärerna till allsång, och han har förståelse för att en del människor blir irriterad på honom.

- Det förstår jag mycket väl, säger han.

Men han har inga planer på att sluta, och trots att han kan dö snart tänker han sällan på döden.

- Aldrig. Jag är så uppe i att ha skoj.

❤️ Sanna

22 juni 2015

Allt måste inte gå blixtsnabbt, Mittpunkt.se, Stress, kloka ord av Robert Birming



Allt måste inte gå blixtsnabbt

Det måste vara rekord i snabbhet! Vad det innebär rent konkret, vet jag inte. Kanske att man får svar dagen innan man frågar.

Allt ska gå i svindlande fart. Om det är till nytta verkar vara mindre viktigt, huvudsaken att det går snabbt. Den ständiga strävan efter snabbhet gör att vi ofta agerar utan att fundera på vad som känns rätt.

Vad skulle hända om du emellanåt drog i handbromsen?

  • När det plingar till i telefonen, vänta med att ta upp den.
  • När någon beter sig klumpigt, vänta med att reagera.
  • När köplusten dyker upp, vänta med att slå till.
  • När du ”måste” förändra något, vänta med att sätta igång.
  • När du får en förfrågan, vänta med att svara.

Kanske skulle du undvika vissa felaktiga beslut. Kanske skulle du spara tid genom att inte vara så snabb. Kanske skulle du känna dig mindre stressad.

Prova och se vad som händer. Du har tid.

❤️ Sanna

20 juni 2015

Stanna upp och bli närvarande, Kloka ord, Eftertanke, via Mittpunkt.se, av Leo Babauta


Stanna upp och bli närvarande

I vår brådska att beta av dagens uppgifter, att hinna med ärenden och svara på mejl, att kolla nästa grej … när tror vi att vi kommer att finna lyckan?

Om den inte är här nu, när dyker den upp?

Vi kanske tror att den kommer när vi har förbättrat våra liv, när vi har uppnått våra mål, när vi har fått snurr på vårt företag eller avslutat våra studier. Vi kanske tror att den dyker upp på vår nästa resa eller när vi får tid att koppla av. Kanske i morgon.

Eller så kan vi prova det här:

  • Sakta ner i stället för att rusa fram.
  • Stanna upp och känna in det innevarande ögonblicket.
  • Uppmärksamma allt som nuet innehåller.
  • Vara tacksamma för det som finns här och nu.
  • Tillåta saker att vara utan att streta emot.

Låt inte småsaker uppröra dig. Den här stunden är värd mer än så.

Allt det här känner vi redan till, men vi tillämpar det inte. Nyckeln är att öva. Om du inte redan övar dig på att vara närvarande och uppmärksamma det innevarande ögonblicket, när du ska du börja? Vad utövar du istället?

Börja öva i detta ögonblick.

❤️ Sanna


19 juni 2015

Olof Röhlander, Peptalk, Kloka ord, Mycket nu, Stress och jäkt, Låt framrutan vara större än backspegeln


Mycket nu?
God morgon,

Och varmt välkommen till Veckans Peptalk - Din termos i gryningen. Trevligt att du öppnade det här!

Känner du fler som också vill ha Veckans Peptalk? Maila lilian@rohlander.se så lägger hon in dem.

Då kör vi igång. Sommaren ligger framför oss, en ny vecka likaså, men först några tankar om just det.

.......



MYCKET NU?


Juni månad i det lilla landet Sverige är en fascinerande studie i konsten att jaga ända in i kaklet. Många gör det varje år och lär sig inte heller av sina misstag. Det blir som första gången, varje gång.

Skolavslutningar, sommarfester och kvällsaktiviteter. Månadsrapporter, frukostträffar och veckomöten. Utöver det ska allt annat skötas som vanligt, med hämtande, lämnande och matlagning, men snart!

- Det har varit så hektiskt på jobbet, men snart lättar det upp, och då kan jag få lite återhämtning.

- Det är så mycket som ska hinnas med nu före semestern, men när den kommer så blir allt bättre.

Sedan går vi någon månad framåt, när allt det som skjutits på framtiden skulle levas och upplevas.

- Jo, jag sa det men så kom det här upp, fast det är bara några veckor, sedan kan jag ta det lugnare.

- Jag har skjutit upp det där jag tänkte, men det som händer nu är bara tillfälligt. Snart ska jag andas.

Vi jäktar för att hinna göra klart inför semestern, men blir det så mycket lugnare då egentligen? Är det inte ett litet systemfel vi har i våra hjärnor, när det visar sig att det nästan alltid är "mycket nu"? Att säga att det blir bättre längre fram kan bli ett självbedrägeri, ett luftslott byggt på falska framtidslöften.

För vissa är det bara startskottet på nästa negativa spiral av nya krav från olika håll. Det blir inte bättre sedan, så börja nu. Det finns inga måsten idag, du behöver inte vara med på precis allt. Lyssna även till vad du själv vill. Våga säga nej. Kan du inte ändra kurs nu går det knappast lättare senare, så låt oss sluta låta som Alfons Åberg. Risken är annars att det alltid kommer att vara mycket nu.

.......

Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt så hörs vi nästa måndag igen!
Licensierad mental tränare - mental styrketränare
olof@upphopp.se www.upphopp.se

17 juni 2015

Happy heart metoden via Sanna Ehdin, Den självläkande människan



Happy Heart-metoden innebär först en ökad medvetenhet, där du använder din kognitiva förmåga för att bli medveten om och förstå hur du använt och använder tankarna för att begränsa dig själv. Det kan vara olika förvrängda tankegångar som exempelvis:

• bestraffande tankar (hur kunde du, varför gör du så dåligt, jag är inget värd…)
• skam och skuld (hur kunde jag, jag är värdelös…) 
• oro, ängslan, ångest (hur ska det gå, tänk om…)
• katastroftänkande (det blir bara värre, det kommer aldrig att funka…)
• negationer (inte kan väl jag, jag är inte värd något gott…)

Dessa tankar finns för att de är inpräglade. Ofta har de inget som helst med verkligheten att göra. Enda sättet att lämna detta ohälsosamma tankesystem är att skifta fokus och gå in i de positiva känslorna. Då drar man bort näringen från smärtkroppen.

Happy Heart-skiftet
Skiftet till lyckokroppen innebär att man fångar sig själv varje gång de negativa tankarna eller mönstrens uppkommer, genast riktar medvetenheten mot hjärtat (går ner i hjärtats energi) och "pumpar" kärleksord i tre minuter. 

Det kan till exempel vara: ljus, glädje, frid, kärlek, värme, närvaro, lycka, välbehag, tillit, njutning, närhet, kramar. Välj de ord som känns rätt för dig och upprepa dem i tre minuter.

Det skiftar omedelbart din energi till något helt annat. Eftersom din hjärna enbart kan hålla en tanke/känsla i medvetandet så väljer man de positiva får de negativa automatiskt inget utrymme. Det här gör att nya nervbanor dras upp och permanentas efter ett tag. Efter ett par veckor räcker det kanske med att man fångar sig själv och gör övningen i en minut, helt enkelt för att effekten kommer mycket snabbare, ibland omedelbart. Det kallas för konditionering. 

Börja och avsluta gärna dagen med denna övning så ramar du som sagt in den på bästa sätt. Ligg kvar i sängen ett par minuter och gör övningen det första du gör när du vaknar. Varje gång du gör den laddar du ditt energisystem med stärkande positiv energi för ett par timmer framöver. Man övar in en betingad reflex och drar upp nya nervbanor, och det tar ett slag för fysiologin att permanenta sig.

Jag har gjort den här övningen flera gånger dagligen i två år nu, och efter ett par måndaer försvann obehagskänslor som stress, oro, rädslor eller ångest. Jag som nästan alltid har oroat mig för något. Dessa vanor kan sitta lika hårt som ett knarkmissbruk, men det går att ”bota” på detta sätt. Man får bara vara lite ihärdig för att dra om nervbanorna! 

❤️ Sanna

16 juni 2015

Kan elever hitta sin egen väg till lugn och ro? Drömmen om det goda,

.

Kan elever hitta sin egen väg till lugn och ro?

Drömmen om det goda utbildar lärare och rektorer och ger handledning vid implementeringen av metodiken i barn/elevgrupper. Vi arbetar också direkt med barn/elever för att ge dem effektiva lugn och ro-verktyg för att hantera vardagens stress. Vi verkar för lugn och ro för föräldrar och andra vuxna i barnens/elevernas omgivning. Genom att sprida Drömmen om det goda – metodiken inom förskolan och skolan bidrar vi till att uppfylla skollagens krav på en skolmiljö av trygghet och studiero.

Du kan som lärare, Minska elevernas stress och oro, Förebygga mobbing, Öka deras förmåga till inlärning...

I vår vardag med överflöd av information, många stressfaktorer, högt tempo med många val och konfliktsituationer behöver alla få mer tid för lugn och ro. Forskning och erfarenhet visar att regelbundna enkla övningar med våra metoder ökar välbefinnande och minskar stress, våld och aggressivitet. På så sätt kan alla hitta sin egen väg till lugn och ro.


Fyra metoder 

Drömmen om det goda ger barn, elever och inte minst lärare en möjlighet att utveckla ett eget förhållningssätt för att hitta lugn och ro. Lugn och ro är en tillgång i vår stressade värld och en värdefull erfarenhet att ta med sig genom hela livet. ”Stillhetsträning stärker elevens inre resurser och främjar lärandet” 

Arthur Zajonc, fysikprofessor, Amherst College


mandala

Vår metodik

Drömmen om det goda-metodiken består av fyra övningsformer, besjälade av mindfulness: stillhet, beröring, reflektion och meditativ rörelse. Metodiken grundar sig på forskning och erfarenhet. Den fungerar med enkel anpassning på alla nivåer av skolan, från förskola till gymnasium. Den ger valfrihet och är lätt  att ta in i den dagliga rutinen.  Metodiken är mycket uppskattad av barnen, eleverna och lärarna då resultatet blir påtagligt och synligt på kort tid. Den ger en reflekterande och kontemplativ inställning till lärande och studiekamrater. Och bidrar till att skapa den skolmiljö som skollagen kräver, en miljö ”som präglas av lugn och studiero”.


Våra fyra övningsformer

Stillhet

Stillhet: enkla avslappnings- och visualiseringsövningar anpassade för olika åldersgrupper. Övningarna görs stillasittande och gärna med slutna ögon. En sådan övning kan t ex vara att andas djupt och långsamt och lyssna till sin egen andning.

Beröring

Beröring består av enkla massagegrepp från den klassiska massagen som barn/elever kan göra på varandra. I beröringen ingår träning av koncentration och uppmärksam närvaro.

Reflektion

Reflekterande samtal med existentiella teman, till exempel Vad är mod? Vad är kärlek, fred? En viktig del av övningen är att lära sig lyssna på varandra och sig själv, lyssna bakom orden, och att tala från hjärtat. Övningen inleds med en stunds stillhet. Gruppen kan få till uppgift att göra en egen talpinne, som man håller i när man talar. Det går också fint att använda en sten, eller något annat föremål.

Rörelse

Meditativ gång
Den enklaste rörelseövningen är meditativ gång och kan användas direkt utan träning. Koncentrationen består i att flytta uppmärksamheten från huvudet till fötterna och känna beröringen av foten med marken eller golvet. Man kan till exempel tänka ja när man sätter ner sin högerfot och tack när man sätter ner vänsterfoten. Fredskraft-, barnqigong och/eller yoga kräver mer träning.

Fredskraftqigong
Fredskraftqigongen är en hälsometod, speciellt skapad för ungdomar 12-18 år. Den består av vackra och starka rörelser, med en effektiv koncentration där fokus läggs på olika aspekter av naturen. Det är en modern mind/body-metod med rötter i den gamla kinesiska hälsotraditionen som har förts vidare från generation till generation i tusentals år.

Barnqigong
Att identifiera sig med hjorten, fågeln, björnen, apan och tigern och ta efter deras rörelser utvecklar barnets inlevelseförmåga, känsla och kroppsmedvetenhet. Metoden motverkar rastlöshet och stress, stimulerar fantasi och koncentrationsförmåga och bidrar till att skapa ett harmoniskt och kärleksfullt förhållningssätt till naturen, sig själv och andra.

Naturyoga
Naturyoga, Drömmen om det godas yogaprogram, är utvecklat för barn och ungdomar och passar att göra i klassrummet, i gymnastiksalen, på fritids, förskolan eller ute i naturen. Övningarna lämpar sig för alla från två till 120 år. Därför är metoden lika populär bland lärarna som bland barn och ungdomsår.

 

❤️ Sanna

10 anledningar till varför du ska läsa för ditt barn, bättre hälsa, beteende

När du som förälder tar dig tid att läsa för ditt barn ger du hen redskap till att utvecklas intellektuellt, kommunikativt och socialt. Här kan du läsa om de fördelar ditt barn får om du läser för hen – och du kan nästan inte börja för tidigt!

1. Starkare relation till dig.
Ditt barn kommer definitivt bli äldre och i takt med att födelsedagarna avlöser varandra kommer hen att utforska omgivningen mer och mer. Upptäckandet kan bli ganska intensivt. Det är därför du ska plocka fram en bok och luta dig tillbaka tillsammans med ditt barn, läsa, berätta och kramas tillsammans. På så sätt skapar du andrum för er båda och i detta andrum kommer ni varandra närmare.

2. Förutsättningar till att bli ett riktigt ljushuvud i skolan.
Läsande föder läslust och kunskapstörst. Studier visar att barn som föräldrar tagit sig tid att läsa för har mycket lättare för sig i skolan. Eftersom det går bättre för dem i skolan är det troligare att de blir akademiker, med alla de fördelar det kan innebära. Så om du vill ge ditt barn fler karriärmässiga valmöjligheter i framtiden – läs för hen!

3. Grundläggande kunskaper i tal.
I de allra tidigaste åldrarna lär barn sig det talade språket. Ge ditt barn en skjuts i rätt riktning genom att läsa för hen. När du läser för ditt barn hör hen nämligen hur du uttalar orden, tar till sig det, härmar och gör ljud.

4. Grundläggande förståelse för hur man läser en bok.
Hur man läser en bok är inte en förmåga ditt barn föds med, det är något hen måste träna på. Det här är något ni kan träna på tillsammans, t.ex. vilken koppling det finns mellan text och bild eller från vilket håll man ska läsa texten.

5. Bättre kommunikationsförmåga.
Att läsa för barn, framför allt för de allra yngsta, gör att de redan i tidig ålder får bättre förutsättningar till att kunna uttrycka sig själva och relatera till andra människor. Det är just när ditt barn ser hur karaktärerna i boken samspelar med varandra – i kombination med att få vara med dig – som hen lär sig mer om social interaktion och kommunikation.

6. Bättre språklig förmåga.
Ju tidigare du börjar läsa för ditt barn desto mer rustad är hen vad gäller att bemästra språket när hen börjar skolan.

7. Bättre logisk förmåga.
Det är inte bara kommunikationen, språket och inlärningsförmågan som skärps hos ditt barn när ni har lässtunder tillsammans, även förmågan till att se logiska samband stärks. Så kommer det sig att ditt barn bl.a. får lättare att förstå abstrakta koncept, använda logik i situationer som kräver det, se orsak och verkan etc. Detta är egentligen grunden till en bra omdömesförmåga.

8. Rustad för att hantera nya upplevelser.
Så är det ju med livet att det sker förändringar hela tiden. Ditt barn kommer vara med om förändringar och ställas inför nya upplevelser. En situation som kan kännas extra pinsam eller jobbig kan bli mycket lättare för ditt barn att hantera om du läser en bok om en liknande situation. Då kan ni prata om upplevelserna tillsammans utan att det blir för mycket. Ett effektivt sätt att avdramatisera på!

9. Ökad koncentrationsförmåga.
Åh… det kan vara lite kämpigt att sitta och lyssna längre stunder. Det är så många saker som pockar på de små livens uppmärksamhet – och det är som det ska vara! Allteftersom lässtunderna du och ditt barn delar tillsammans blir fler ökar också hens koncentrationsförmåga. Ditt barn får även en dos minnesträning och i längden lättare för att komma ihåg saker.

10. Insikt om att läsa är kul!
Att läsa är kul, eller hur? Du vet det och det bästa sättet att överföra denna vetskap till ditt barn på är att läsa för hen. Läsandet och böcker är nöjen som ger mycket både vad gäller lärdomar, förmågor och underhållning.

❤️ Sanna

Ny hjärnforskning: Du mår som du tänker av Nisse Simonsson via Land.se

Ny hjärnforskning: Du mår som du tänker!

Du mår som du tänker. Det är bevisat. I början av 2000-talet gjorde en rad internationellt erkända hjärnforskare ett banbrytande avslöjande: Hjärnan är formbar och kan bilda nya celler – och är därmed förändringsbenägen.

Alltså: Är du psykiskt stabil så kan själv styra din hjärna. Tänker du positiva tankar så blir du glad. Svårare än så är det inte.

Att välja glädje kan göra dig till en vinnare på många sätt. Du blir mer omtyckt, fler vill umgås med dig, du får fler vänner och lyckas bättre alla slags i relationer. Statistiken säger dessutom att den som väljer en tillvaro mer i glädjens tecken än eländets i snitt lever 7,4 år längre än de som inte gör det.

Positiv våg över världen

Läkarexpertisens upptäckt om hjärnan att är plastisk och går att bearbeta, ett rön som anses var ett av de största någonsin vad gäller kroppens viktigaste organ, har till viss del revolutionerat psykologin. En våg av positiv psykologi har sköljt över världen. Det nya synsättet lyfter fram och tar till vara människors styrkor och inte enbart svagheter, något som tidigare varit en sällan tillämpad psykiatrisk behandlingsmetod.
– Under hela min läkargärning trodde jag att något fel i skallen skapar mörka tankar. Men den nya vetenskapen bevisar att det går att tänka sig frisk och därmed också till glädje. Man kan mata sin hjärna så att man får ett bättre liv. De som automatiskt har negativa tankar och ältar saker bör mer än någonsin tidigare ifrågasätta sitt agerande, säger Nisse Simonson.

Överläkaren Nisse Simonsson berättar om att man kan tänka sig glad.

Struntar i resurserna

Han arbetade under 35 år som överläkare och har med grund i sina breda kunskaper och erfarenheter som hjärnkirurg skrivit en rad vardagspsykologiska böcker, bland annat Hjärnbruk, Hjärnpiller, Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? och Glöm inte minnet. Nisse Simonson menar att alldeles för många människor reflexmässigt ger det pessimistiska tolkningsföreträde i livets olika situationer. Att de flesta struntar i sina egna positiva resurser.
– Varför kan man in stället inte anstränga sig lite och låta förnuftet vinna flest matcher i livets ständiga strid mellan förnuft och känsla? Det finns ju så mycket glädje, lycka och välmående att hämta i de egna erfarenheter och den egna tankeförmågan. 60 procent av alla svenskar som är sjukskrivna är inte kroppsligt sjuka utan mår helt enkelt bara dåligt och har existentiell olust, säger Nisse Simonson

Grundläggande emotioner

Av genetiska skäl har människan i regel lättare till fler pessimistiska än optimistiska tankar och känslor. Detta beror på att människan i begynnelsen under många miljoner år levde i en farofylld miljö på afrikanska savanner. Vårt släkte formades med sju grundläggande emotioner: glädje, sorg, oro, ilska, rädsla, skräck och äckel. Av dessa är endast glädje en positiv känsla.
Så hjärnans väg till glädje är alltså ganska snårig. Eller?
– Jag vill inte säga att det är svårt för en människa att känna glädje. Det finns ett uttryck som ringar in allt: ”Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det”. Och alla har ett eget ansvar för sina tankar och känslor, säger Nisse Simonson.
– Visst är vi programmerade med många mörka känslor. Men i dag lever vi i en värld som är tryggad på ett helt annat sätt, och då tycker jag att det är bättre att titta på vad som är bra och lära sig tänka på ett sätt som gör att vi inte mår så dåligt. Inte minst nu när vi vet att repeterade positiva tankar och handlingar verkligen ger positivt utslag.

Vi blir belönade

Hjärnan har två huvudvägar – att känna fara eller tillfredsställelse. I det förstnämnda läget skickar hjärnans larmsystem ut adrenalin och cortisol i kroppen och vi sätts i försvarsläge. Den andra vägen är muntrare. När vi uppleveker någonting positivt belönar hjärnan oss med högre doser av dopamin och endorfiner.
– Oxytocin är också ett hormon och en signalsubstans som är viktigt för oss för att må bra. Oxytocin utsöndras främst vid kroppsberöring. Det finns faktiskt de som har ”skinnhunger” och därför känner sig ensamma och nere efter som de har onaturligt lite kroppsberöring, säger Nisse Simonson.

Glädje går inte önska sig i födelsedagspresent. Glädje uppstår inte hux flux eller utlöses av någon annan, utan kommer från de tankar och känslor du själv väljer. I hjärnan finns ett starkt band mellan de tänkande och de känslomässiga delarna, och människan har därmed mycket god kapacitet för att medvetet skapa glädje.

Spår i hjärnan

– Varje tanke du tänker, oavsett om den är positiv eller negativ, sätter sina spår i hjärnan. Och eftersom vi i grunden har fler känslor som handlar om kamp för överlevnad smittar negativa tankar tre gånger så mycket som positiva, säger Nisse Simonson.
– Därför är det så väsentligt att fokusera på goda minnen och saker och skaffa sig nya goda upplevelser. Och glad och lycklig kan man inte bli om man ältar det man inte kan påverka, men man kan bli det om man fokuserar på det som går att påverka. Den som känner glädje och möjligheter har också lättare att lyssna till och ta in andras åsikter och erfarenheter.

Givandet en glädjekälla

Ett stressigt liv har negativ inverkan på glädje. Den som har högt stresspåslag blir lätt egoistisk och mindre empatisk, och sprider då negativa signaler till både sig själv och omgivningen. Betydligt närmare till välmående har den som tänker mindre på sig själv och mer på andra. En rad av världens glädjeforskare har fastslagit att givandet till andra är en i allra högsta betydande källa till glädje.

Således fanns det anledning till att den indiske politikern och andlige ledaren Mahatma Gandhi levde efter devisen ”den högsta meningen är att se och ta hand om andra” eftersom han ansåg att villkorslös givmildhet lönar sig i goda och glädjande känslor. Altruism, motsatsen till egoism, som grundinställning.

En större kick

– Eftersom vi är ett flockdjur och redan i urminnes tider lärde oss att dela med oss mår vi än i dag bra av att ge till andra. Då får vi en större kick än om vi får någonting själv, säger Nisse Simonson som finner det lite förskräckligt att vi i dagens samhälle ofta glömmer bort att se och tänka på andra:
– Att säga någonting vänligt och tacksamt till någon annan människa är ju så lätt. Genom att vara intresserade av andra sprider vi mycket glädje förutom att vi själva mår bättre av det.

Glädje leder ofta till skratt. Liksom glädjen har skrattet en positiv inverkan på hälsan. Exempelvis har det påvisats att skratt ökar förbränningen – och den som skrattar ordentligt varje dag i ett år kan minska upp till två kilo i vikt!

Förnuftigt med skratt

Nisse Simonson menar att den förnuftiga människan inte bara av fysiska skäl söker efter goda skratt varje dag. Rent av dumdristigt vore annat när det nu är bevisat att hjärnan är formbar och att det i hög grad går att påverka hur den fungerar.

– Ett riktigt ordentligt gapskratt så man är alldeles utpumpad och svettigt efteråt är ju som en själslig orgasm. Man mår hur bra som helst. Och då är det väl bättre att vara glad och inte en mollstämd surkart som bara blir berusad av utebliven glädje, eller hur?

Svaren kan hjälpa dig till mer glädje

Den indiske författaren Rudyard Kipling, som bland annat skrev Djungelboken, hade ett knep när han skrev. Om han hade svaren på frågorna när, var, hur, vad, vilka och varför visste han att han kunde skriva en förståelig berättelse.
– Om man själv ställer sig samma frågor och letar efter svaren till varför man känt extra glädje vid något tillfälle kan man lära sig hur man kommer åt ännu mer glädje, säger Nisse Simonson.
– Det är ett bra analysverktyg som gör att man kan identifiera situationer som man mår bra av, och samtidigt utesluta de mindre bra.

Nisse Simonsons 10 råd till dig som vill bli gladare

1. Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.
2. Livet går i tankens riktning.
3. Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.
4. Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar.
5. Du inte ska idissla – stäng av det negativa tänket.
6. Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner du upp igen.
7. Du bör göra glada saker.
8. Välja bort energislukande surkartar.
9. Söka efter ett rejält gapskratt varje dag.
10. Världen är som den är – och du mår som du väljer att leva i den.

❤️ Sanna