Mina tarotlekar som jag älskar, Doreen Virtue, Osho, Birkan Tore, Orakelkort, Spå

...för eget bruk, avkoppling och mys... Korten stämmer alltid in på mig, de kommer med svar...Tacksam!

❤️ Sanna

Sommarpratare och vinter P1 med Malin Berghagen i Sveriges Radio

Sommarpratare Malin Berghagen 2006  Skådespelerska, programledare, artist och yogainstruktör

– I mitt program kommer jag att tala om hälsa, kost och om andliga värderingar.

Om Malin Berghagen

Har bland annat medverkat i filmen Svart Lucia och spelat i teateruppsättningen av Ronja Rövardotter. Vann Guldmasken för bästa kvinnliga biroll i föreställningen Blodsbröder 1992 och var under hösten 2006 aktuell i Wallanderfilmen Soldala. Håller föredrag och kurser om hälsa och yoga och är andligt och existentiellt intresserad. Var tidigare fotomodell i Paris och Tokyo.

❤️ Sanna

Bananpannkaka, steks i kokosfett och servera m bär och keso, Amelia blogg

Morgonens frukost: bananpannkakor.

Ett tag åt jag detta till frukost VARJE dag. Älskar skiten. Och det finns nog ingen ”maträtt” jag fått så mycket frågor om än just dessa pannkakor. Hur gör jag dem? Vad har jag i dem? Vad har jag till? Hur får jag dem att hålla ihop? Osv osv.

Helt ärligt, det är BUSENKELT att svänga ihop det här och dem går att variera i oändlighet.

Basen är en banan och två ägg. That´s it.

* Mosa en banan med en gaffel.

* Knäck två ägg över och vispa ihop till en smet.

* Jag brukar ibland ha i kanel eller riven vaniljstång/vaniljpulver.

* Stek i smör eller kokosolja. Jag kör nästan alltid på kokosolja. Det är nyttigt men den ger även en god smak till pannkakorna.

* Vissa tycker det är svårt att få pannkakorna att hålla ihop. Dela då upp smeten och gör plättar istället. Då blir dem lättare att hantera.

* Servera tex med valfria bär, kokosflakes och lite agavesirap. 

KLART! Smaklig spis/Marie Sernholt

❤️ Sanna

Kloka Tomas Sjödin, Om tiden vi lägger på att störa oss på och prata om saker som vi inte gillar...

Tomas Sjödin: Den mentala vätskebalansen

Tomas Sjödin om tiden vi lägger på att störa oss på och prata om saker som vi inte gillar.

Det var snålt om utrymme längs smågatorna kring Kronhusbodarna när jag skulle parkera. Jag hittade en plats och efter ett par misslyckade försök lyckades jag tråckla in bilen på en ledig ruta. En bit bakom mig väntade en lastbil som inte kunde komma förbi förrän jag var klar.

När han äntligen kunde passera gjorde han tecken åt mig att veva ned rutan och jag förstod att han ville säga något. Om en okänd människa tilltalar en i ett sådant läge räknar man nästan med att man gjort något fel som skall påpekas. Men så var inte fallet. Det enda den unge chauffören ville säga var: "Vilken otroligt snygg fickparkering!" Sedan önskade mig en trevlig dag och åkte vidare. 

Jag fick en fantastiskt trevlig dag och är helt övertygad om att hans vänliga kommentar bidrog till det. Det är egentligen anmärkningsvärt vad några uppskattande ord kan betyda. De är direkt smittsamma. Hans vänlighet gav mig lusten att bli bättre på att använda vardagsorden till sådant som skapar något, tillför energi och gör livet en smula ljusare för andra.

Under veckan har jag funderat på hur mycket tid vi lägger på att störa oss på och prata om saker som vi inte gillar. Det är lätt hänt. Men så lite det ger eller tillför! Ingenting faktiskt. Till och med mindre än ingenting,

Det drar energi ur kroppen. Jag gissar att det fungerar ungefär som med vätskebalansen. Det finns vätskor som drar mer än de ger. Att ge plats i tanke och konversation åt allt som man stör sig på leder oftast bara till en sak, att man retar sig ännu mer – och på fler saker.

Det står naturligtvis var och en fritt att prata om vad man vill men det kan vara bra att komma ihåg att det rubbar den mentala vätskebalansen i så hög grad att om man inte är aktsam kan det leda till att man blir andligen uttorkad. Och det är ett livshotande tillstånd.

Annat då med uppmuntran. Det hörs på själva ordet att den man riktar uppmuntran mot får påfyllning av något som stärker och genererar, något som självfallet inte är hela sanningen, men som kan kompensera allt som vill få oss att krympa.

Någonstans i Bibeln föreslås det att man istället för att fokusera på det klandervärda skall ta fasta på allt som är värt att älska och allt som förtjänar beröm. Det är ett viktigt råd. Uppmuntrans syfte är inte att smickra eller fjäska, men att lyfta. Så mycket i tillvaron pressar oss nedåt, så att hylla det som hyllas kan måste vara en rimlig hållning. Och rolig!

Uppmuntran drar nämligen igång trafik från två håll. För även om det inte var syftet så blir man själv lite muntrare av att få prata om hedervärda saker hos andra. Ett underbart litet ord dessutom. Munter. Inte exakt samma som glad eller lycklig men något åt det hållet. En god känsla i själen kanske?

TOMAS SJÖDIN via Göteborgs-Posten

❤️ Sanna

Dina internetvanor formar ditt liv, Mittpunkt.se, Kloka råd

Var och en av oss upplever en egen verklighet. Vi skapar själva denna verklighet och kan forma den på många sätt.

Vi tenderar att tänka på verkligheten som något yttre och absolut, som solen som skiner på oss på en varm, skön eftermiddag. Solen är verkligen där, vare sig vi tror det eller ej, eller hur?

Men som människor formas vår verklighet av det vi uppfattar. En person kan se solen som överväldigande varm och tryckande, en annan ser den som en möjlighet till en vacker solbränna. Någon kanske ser den som en enorm cancermaskin, och någon annan som en mäktig gud att dyrka eller frukta.

Dessa människor har alla väldigt olika verklighetsuppfattning, även om solen objektivt sett är lika för alla.

I det ljuset, oavsett vad du tycker om och gör regelbundet, formas din verklighet. För många människor innebär det framför allt internet.

Om du är på webbplatser som talar om hur hemsk världen är, då blir det din verklighet. Om du är på Facebook och tittar på dina vänners mat- eller semesterbilder, då formar det din verklighet. Om du följer människor på Twitter som klagar hela tiden, då påverkar det ditt liv på ett avgörande sätt.

• Vilka internetvanor formar din verklighet?
• Är det den verklighet du vill ha?
• Kan du forma den?

Jag har inga svar här. Jag vill bara påverka din verklighet en smula.

/Leo Babauta, som delar med sig av tips och erfarenheter kring att skapa en enklare vardag. Han har gett ut flera böcker och driver en av världens största bloggar.

❤️ Sanna

Malin Berghagen, Blogg, I love Yoga, Inlägg, kloka ord, Jag krääääääks!

Ååååååååååh jag är så innerligt trött på att andra bestämmer hur jag är!!!!!! Jag kräks!!! Jag vill skrika!! I hela mitt liv har jag fått ha det där jävla dömandet!!
Du ska inte tro att du är något bara för att du har kända föräldrar.
Du tror säkert att jag tycker du är snygg bara för att du är snygg men det tycker inte jag ska du veta.

Du är så där flummig, opålitlig, all over!!
Du är sån och sån och sån!!!
Men för i helvete!! Lär känna mig istället! Se MIG!!! Sluta måla över mig med färger som passar dina förväntningar.

Eller vad är du rädd för? Att jag ska vara trevlig, lojal, trogen, kärleksfull, varm, naturligt osäker som alla andra och nice. Hua!!! Det vore ju hemskt! ;-)
Bara för att jag tror på änglar, yogar och ber när jag går och lägger mig. Betyder det inte att jag inte också är jordade, stabil och närvarande. Det är precis allt det jag är.

Bara för att jag är känd och varit det sedan barnsben betyder det inte att jag är divig, mallig och bara yta. Tvärtom! Jag är självrannsakande, realistisk och har ett djup.

Bara för att jag har mina föräldrars vackra drag betyder det inte att jag vet om det. Litar på det eller skryter om det.
Bara för att jag hittat barnet i mig. Omfamnat henne, pussat på henne och gjort henne hel. Så betyder inte det att min lekfullhet, mitt bus, min närhet till skratt gör mig till en oseriös person. Tvärtom! Jag tar livet seriös mer än någonsin. Det är därför jag vill leva det.

Bara för att jag säger snyggis, fina, vackra till många. Bara för att jag kramar om, klappar på, fysiskt berör när jag går förbi. Betyder det inte att min kärlek inte är stark, riktande, djup och innerlig till den som jag verkligen älskar. Människan behöver beröras av kramar och fina ord. Det är så vi skapar fred.

Bara för att jag äntligen efter 45 års osäkerhet äntligen är vän med min kropp betyder inte det att jag tycker att jag är gudomlig och tror att jag får vem jag vill. Tvärtom. Däremot tycker jag om den Malin jag är idag och bara DEN BÄSTA kommer få kyssa mig. Bara den tryggaste få älska med mig. Och den som ser den jag verkligen är, att få beröra mitt hjärta.  Jag är galet rädd om mig idag.

Och det innebär också att om du inte kan ge mig en chans att få vara mig själv, och bli omtyckt för den jag är utan all denna misstänksamhet så kommer jag inte längre vilja hänga med dig. Du går bort! 

Jag har upplevt hur människor jag tycker om hastigt försvinner ur mitt liv. Det gör så ont…, Livet är för skört för alla dessa dömanden av hudfärg, sexualitet, kön, nationalitet, jobbstatus, känd eller okänd. Fattig eller rik. Kort eller lång. Vi behöver leva, älska, yoga och surfa på livets vågor tillsammans. 

Thats how we should do it!!!  
Så NEJ jag vill inte ha en massa upplyftande ord på kommentarerna nu. Det är INTE därför jag lättar på mitt hjärta här. Jag får massor av omtänksamhet, kärlek och bekräftelse också. Jag vill bara säga döm inte! Bestäm inte hur andra är. Bara för att en kärlek en gång gjorde dig illa betyder det inte att nästa gör det. Vi har alla massor av fel och brister. Jag har hur många som helst. Lär känna varandra och upptäck dom. Men klä inte på varandra kläder som inte tillhör dom. Dom tillhör dina rädslor.  Upptäck varandra Istället!

Men du får gärna krama om vaktmästaren på jobbet när du går hem ikväll och kanske säga, tur att du finns! Eller när/om du vet att du är en dömande person, titta på varför. Prata med ngn om det. Och varför inte nästa gång du säger att han eller hon inte kommer vilja ha dig för att du tycker att det finns så många bättre. Påminn dig om att vi alla är unika. Och man tycker om dig just för att du är du. Våga tro på det. Lita på det. Och behandla andra med den respekten och kärlek du själv vill få. Vi är alla värda det.
Stor innerlig kram//Malins blogg

❤️ Sanna

Det goda samtalet, vi har mycket att lära av barnen...blogg det är på fritids det händer.

Det goda samtalet

26 april, 2015Diverse

För högt antal elever i barngruppen, låg andel utbildad personal och lokaler som inte är anpassade för verksamheten. En vardag för många som arbetar på våra fritidshem runt om i landet.
En av konsekvenserna av detta som gör mig orolig, och som det inte allt för ofta sätts ord på, är vad som händer med samtalen.
Tiden till de där riktiga samtalen ni vet?
Fritids är ju en av de arenor där de verkligen frodas.
Får leva ut och ta plats.
Med stora elevgrupper minskar tiden till just detta.

Blir obefintlig.

För vet ni,

Fritidshemmen är det goda samtalet.

Jag vill inte att mina elever ska lära sig det vi vuxna kan rakt av.
Jag vill inte att barnen ska kopiera våra normer och värderingar utan att ha förstått dem, ifrågasatt dem, valt bort, lagt till, utformat, gjort dem till sina.
Jag vill att de ska hitta nyfikenheten, redskapen och styrkan till att våga fråga. Undra. Ifrågasätta. Våga ta tid till eftertanke. Våga hitta en väg. Vad är rimligt? Vad är galet? Vad är viktigt? Vad är medmänskligt? Var står jag?

På fritidshemmet har vi dagligen stora viktiga diskussioner.
Kring tankar som föds under lektionstid, men som kanske inte hinns med. Kring saker de sett på bussen. Hört vid middagsbordet. Funderat över innan de somnat kvällen innan. Läst någonstans. Sett på ett program. Vi utmanar tillsammans mönster och roller. Vi öppnar en mängd verktygslådor och erbjuder eleverna att prova på. Byta. Pröva igen. Göra val. Hitta vägar. Empatiska, solidariska, nyfikna, kloka.

Det finns tusen och åter tusen exempel jag skulle kunna återge. Jag och eleverna lät slumpen avgöra och tryckte på rec på Ipaden under ett mellis i förra veckan.

Jag och tre elever (vem som säger vad vad har de medverkande eleverna valt att vi inte ska skriva. För ”det är själva samtalet som är viktigt. Inte vem.”)

– Jag undrar en grej.
– Vaddå?
– Hon eller han som var med i Melodifestivalen, är det en hon eller en han?
– Menar du Conchita Wurst?
– Ja, just hon! Eller han.
– Jag vet! Det är en han som vill vara en hon!
– Men han har ju skägg. Rakar man inte bort det om man vill vara tjej?
– Jo…kanske.
– Är ni säkra på att det inte är en hon?
– Man kan ju operera sig till tjej eller kille också.
– Har han gjort det?
– Jag vet faktiskt inte. Känns det viktigt att veta tycker du?
– Hmm. Ja. Jag blir nyfiken. Om han har opererat sig är ju skägget lite dumt att ha kvar…
– Fast han kanske vill vara en pojkflicka. En hen?
– Kanske. Kan man vara det?
– Ja, kan en vara det? Vad tycker du?
– Nej…eller vänta. Jag måste tänka. Äh, ja! Varför inte egentligen? Det är ju lite ovanligt.
– Fast coolt.
– Ja, jag skulle gärna vilja vara en männsikorobot. Eller ett tigerbarn. Hälften barn och hälften tiger…Och då hade ju jag velat att alla jag tycker om nu fortfarande tyckte lika mycket om mig då.
– Tänker du att alla du gillar skulle tycka mindre om dig om du var lite tiger också?
– Jag skulle nog vara rädd för det. Att dom skulle tycka att jag var konstig. Och mamma, hon är ju allergisk mot pälsdjur.
– Jag skulle fortfarande gilla dig, kompis! Kanske mer.
– Haha! Tack! Fast mer…Varför då?
– För att då skulle du vara precis som du önskade fast ännu gladare. Ja eftersom du fick vara på riktigt, mer…hel…mer DU. Ja, och då skulle det liksom bli mer bra känslor att gilla.
– Aha, jag förstår. Bra!
– Jag vet! Så känner kanske Conchita också? Jag är precis som jag vill. Lite skägg, lite klänning, inget konstigt med det liksom.
– Nä, jag gillar ju kjolar fast jag e kille. Och du har nagellack ibland.
– Precis.
– Jag vill inte ha kjol. Och inte skägg heller…men det känns bra på nåt vis att dom som vill ha det kan få ha det. Och ha det utan att behöva vara en han eller hon eller hen om personen inte vill.
– Tycker jag med. Får fler vara som dom vill skulle nog fler hoppa och studsa mer när dom gick. Och leka. Fast dom var vuxna.
– Skulle vara mycket roligare då tror jag.
– Det låter som om vi har satt ord på något viktigt här?
– Ja!!
– Liksom…Bara alla mår bra så är det bra. Att ha namn och förklaringar på allting blir inte så viktigt då.
– Då liksom säger man Tjena Conchita! Du ser glad ut idag! Inte ba, va är du tjej eller vaddå?

En av eleverna ovan i ett samtal med förälder vid hämtning några dagar senare.
(Och det är mer än okej att jag bloggar deras samtal).

– Du, hur gör vi med ditt kalas? Hela klassen blir för trångt. Ska vi bara bjuda alla tjejerna?
– Jaha du. Ett snippkalas tänkte du. Jag tänkte ha ett kompiskalas.
– Ehhh..hur menar du nu?
– Ja, vuxna tänker ju ofta lite snett, det är okej. Jag ska förklara. Jag tänkte mer att jag väljer vänner efter hur dom är, inte vad dom har innanför byxorna. Så tänkte jag.
– Jaha…ja, jamen såklart ja.
– Ja. Så vi bjuder alla eller ingen. Vi kan vara utomhus. I en park eller nåt. Spela fotboll. Leka, grilla. Eller bowla. Blir det inget kalas, då förstår dom. Inga problem. Det där fixar vi mamma.

På så många plan har vi mer att lära oss av barnen än dom av oss. Det är viktigt att se att lärandet sker åt båda hållen. Vi lär oss av varandra. Hela tiden. Om vi bara lyssnar. Det här lilla uppdraget skolan och fritidshemmet har med att hjälpa till att forma morgondagens finfina samhällsmedborgare ni vet? Låt oss fortsätta med det. Låt de goda samtalen få ta tid.

Kloka ord från Stefan Gunnarssons blogg, Ta ett kliv utanför Trygghetszonen

I rätt sammanhang vågar vi lämna vår trygghetszon - och det är när vi tar ett kliv utanför trygghetszonen -  som utveckling sker på riktigt.

...och det är bland annat här feedback kommer in!

Reflektera över om du skulle lämna din trygghetszon och ta ut svängarna lite, vad skulle det vara?

• Be någon om feedback?
• Sätt en gräns?
• Be om hjälp?
• Erbjuda hjälp till någon som har svårt att be om hjälp?
• Säga nej?
• Prata med någon du inte känner?
• Boka lunch med kollega som du vill lära känna bättre?
• Ge någon feedback?
• Tänka lite mer på dig själv? (den goda egoism)
• Be någon du känner hjälpa dig att träna ett svårt samtal du ska ha?
• Be din chef om mer ansvar?

P.s En del kallar trygghetszonen för komfortabla zonen - kärt barn har många namn:)

P.s 2. Om man bara gör saker som man är bekväm med sker inte så mycket utveckling...

Stefan Gunnarssons blogg.se

❤️ Sanna

Be kind whenever possible. It is always possible. Dalai Lama, kloka ord, citat

Be kind whenever possible. It is always possible/ Dalai Lama

...it makes peace inside you and around you...

❤️ Sanna

En alldeles vanlig dag, varningssignaler vid absolut trötthet, stress och krav, Ingegerd Gavelin

Lotta har haft en dålig dag, ända från morgonen. Krångel vid frukosten, stressad lämning,  trassel på jobbet. Chefen var grinig,  arbetskompisen vabbade så Lotta blev  tvungen att jobba dubbelt, splittrat. Och precis när Lotta rusade från jobbet ringde hennes mamma, sur för att Lotta aldrig ger sig tid att hälsa på mormor på hemmet.

Så när Lotta är på väg till dagis och fritis för att hämta Vera, 3 år, och Albin, 8 är hon inte glad och dessutom försenad. Hon vet att hon måste handla åtminstone mjölk på hemvägen, och hon vet att pappa Tomas jobbar sent ikväll. Upplagt för apkväll.

Vera vill gärna springa runt ett par extra varv innan hon ska gå hem, alltid tålamodsprövande. Sen vill hon inte klä på sig, och flera andra föräldrar hinner både komma och gå innan Lotta fått på henne kläderna.   Så Lotta är sen också till Albin, som vill  ta med sin kompis hem – det vill inte Lotta så Albin blir besviken.  Så mjölken, så promenaden hem, lite syskonbråk och så innanför dörren.

DÅ slänger både Vera och Albin av sig sina sandiga kläder i hallen och rusar in till sitt – Vera vill ha ipaden nu genast och Albin springer in på rummet och smäller igen dörren.

Och Lotta tänker för sig själv: Ska det alltid vara såhär? Kan jag aldrig få ordning på mina ungar? Dom kör med mig!  Jag orkar bara inte, jag är sämsta mamman på förskolan och dessutom hälsar jag inte på mormor som är så ensam.  Och Tomas bara smiter.

DÅ kan Lotta välja.

Det låter ju förfärligt, det känns inte alls  som om hon kan välja! Hon bara vrålar: Kom TILLBAKS!! HÄNG UPP ERA JÄVLA KLÄDER!!! TÄNK ATT NI ALDRIG ALDRIG   – hon skriker med gråten i halsen och barnen tittar förvånat på henne.  – Men vad är det med dig, mamma? Vera är lite rädd och Albin bara ännu argare.

Jo, hon kan välja om hon har övat lite innan. Hon kan välja att ställa ned mjölkkassen på golvet, sätta sig vid köksbordet en stund och bara andas. Känna efter var hon har axlarna. Känna efter var i kroppen andningen känns. Så kan hon tänka:

– Nu är det tufft. Nu behöver jag vara snäll med mig själv. Nu har det varit för mycket idag. Jag behöver ta hand om mig själv nu – vad kan hjälpa nu? Kanske en stund i soffan med min egen musik? En banan kanske, och till barnen också!  Nu bara sitter jag.

Och när hon andats lite lugnt en stund och satt sig i soffan kommer först Vera och sen Albin. Det blir en småpratsstund innan Lotta börjar göra maten. När hon ber barnen, tar dom  upp sina kläder från hallgolvet.  Hon fortsätter ta det lugnt resten av kvällen – men får ändå in lite tvätt i maskinen och nattar barnen ett i taget, mysiga stunder. Hon ser en serie hon gillar och hon tar ett varmt  bad. Och hon somnar gott den kvällen.

Är det såhär enkelt? Nej naturligtvis inte, så enkelt är det sällan. Men det hoppfulla är att Lotta ser att hon kan välja, att hon kan bestämma sig för att vara snäll mot sig själv.

Hon kan hitta sina varningssignaler:

• När hon börjar jämföra sig med andra mammor
• när hon säger ”jag orkar inte!”
• när hon känner stressen dunka i huvudet

– då är det dags att sänka kraven.

Stress behöver inte handla om ont om tid. Det är snarare upplevelsen att inte räcka till och inte ha kontroll som skapar den mesta föräldrastressen. Stress gör ofta att vi automatiskt höjer kraven på oss själva. Men det är möjligt att göra precis tvärtom – sänka kraven när stressen stramar. Lyssna på kroppen och tankarna, ta dem på allvar.

Nyligt berättade en mamma att hennes barn sa till henne att när hon stressar blir barnen stressade. Kloka ord, men inte så kul att höra…

Barn är ofta små visdomslärare – om vi förmår lyssna.

Vilka är dina varningssignaler? Vad gör du när du är snäll mot dig själv?

//Vardag och Förundran

Ingegerd Gavelin – tankar om föräldraskap, vardag och glädje..

❤️ Sanna