Här är en sorts Fikus, den betyder mycket för mig. Det är ett litet "skott" från mitt förra jobb Ericsson så denna vill jag vårda och ha kvar...och den har vuxit så mycket.
Nedan är också "skott" som vuxit sig stark trots Ericssons flytt fr. Gävle... Jag tror det är någon sorts Prickblad? Eller tipsa gärna vad det är? Har också vuxit o verkar trivas...ska plantera om dessa 2 så de får utrymme och space...
Nu läser han fritt ur böcker...vi lånar med lite text och roligt innehåll.
Han sätter sig och tar ord efter ord och rabblar meningar, sååå stolt jag blir.
Vi har suttit och läst mycket han och jag. Nu kom resultatet...Dagis sa: Sanna! A har knäckt läskoden! Det värmde i mitt hjärta, och är A så stolt...nu kan han läsa med syrran...
Att läsa det ska vara ROLIGT och lätt, bra böcker är ju A och O...det vet jag ju själv om jag börjar med en svår bok som jag inte förstår så lägger jag den åt sidan...
När min fina mamma är här så blir jag sjuk!!! Men vi tog 11 kaffet här ändå och hon pysslar alltid om mig, min pappa och Mia var också hit.
Mamma gosade med kidsen också...hon är fantastisk...nu ska bara ta det lugnt och måste tyvärr vara hemma från jobbet i minst 2 dagar, de måste ha lite framförhållning om det ska in ngn vikarie.
Solen skinder och det är så fin ute...Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är...
Det intresserar mig inte vad du gör för att leva. Jag vill veta vad du brinner för, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.
Det intresserar mig inte hur gammal du är. Jag vill veta om du riskerar att se ut som en dåre för kärlekens skull, för din dröm, för äventyret att vara levande.
Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din måne. Jag vill veta om du berört mitt i din egen sorg, om du har öppnats av livets svek eller har blivit skrumpen och sluten av rädsla för mer smärta! Jag vill veta om du kan sitta med smärta, min eller din egen, utan för att dölja den eller förminska den eller fixa det.
Jag vill veta om du kan vara med glädje, min eller din egen, om du kan dansa vilt och låta extasen fylla dig ända ut till fingertoppar och tåspetsar utan att förmana oss vara försiktiga, vara realistiska, att minnas begränsningar att vara människa.
Det intresserar mig inte om historien du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv, om du kan bära anklagelsen om svek utan att svika din egen själ, om du kan vara trolös och därför pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även när den är inte vacker, varje dag, och om du kan anskaffa eget liv i dess närvaro.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt och mitt, och ändå stå på kanten av sjön och ropa till silvret av fullmånen, "Ja!"
Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och blåslagen till benet, och göra vad som behöver göras för barnen.
Det intresserar mig inte vem du känner eller hur du kom att vara här. Jag vill veta om du kan stå mitt i elden med mig och inte rygga tillbaka.
Det intresserar mig inte var eller vad eller med vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig, från insidan, när allt annat faller bort.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen tycker om det företag du har i de tomma ögonblicken.
-Oriah Mountain Dreamer
Stortrivs där jag är och jobbar, att finnas som stöd för barn i skolåldern det ger ENERGI...även om jag är sååå trött i huvudet när jag kommer hem. Ljuden gör att jag behöver koppla av en stund i T Y S T N A D...kommer då ofta hem med mina pratglada goá barn. Men då gör jag klart för dem att jag ska ta en spikmatta vila en kort stund för att åter vara en fungerande mamma haha...
På skolan är det inte kroppslig trötthet utan psykisk, hjärnan är igång med att tänka och svara på frågor o stötta i ett, TOPPEN!...jag är sååå glad att de trivs med mig och vill ha upp mig på heltid. En ära!
Allt ska ju stämma...snart stundar helgen igen, barnen ska till sin pappa efter 25 dagar med mig...det kommer kännas så tomt och tyst! Vi har haft det fantastiskt...
Johan är med oss igen, det känns bra, jag planerar inte mitt liv framåt utan i nuet, var dag har sin tid och det känns kanon!
Vi har något som vi inte kan vara utan hos varandra, vi trivs ihop och BARNEN de gillar honom skarp, ömsesidigt...Jag äsger och avslutar med... Njut av barnen och TIDEN med dem de blir snabbt stora...
