11 juni 2015

När vi vägrar lyssna inåt, Mittpunkt, Elisabeth Labbaci, Kloka ord...

skog
Föreställ dig följande scenario: Du promenerar på en skogsstig med några vänner i ett rått och blåsigt och lite regnigt väder. De fryser och rotar i sina ryggsäckar efter tjockare tröjor. Nån sätter på en extra vindjacka och frågar dig:Men du då? Fryser inte du?
Nej, du fryser inte. Du är varm, alldeles lagom, du trivs. Bara du kan avgöra detta. Bara du av alla människor i hela universum kan svara på frågan om du fryser eller inte.
Eller detta scenario: Du sitter på en middag med vänner och värden frågar dig:Vill du ha lite mer mat?
Du känner efter. Är du hungrig eller är du mätt? Bara du kan avgöra detta. Bara du av alla människor i hela universum kan svara på frågan om du är hungrig eller mätt.
Vi ställs konstant inför situationer där vi tvingas gå inåt och känna efter, lyssna in och sedan berätta för världen hur det är för oss.
Jag har pratat om det förut. Utgå inte ifrån att alla människor upplever världen som du. Du är inte en mall för planetens alla mänskliga varelser. Och jämför dig inte heller med någon annan. Varje dag, om och om igen, så måste du gå inåt och känna efter och lita på din egen upplevelse/vetskap/inre röst.
Det är där som det ibland blir knepigt. Vi litar inte till det vi innerst inne känner är rätt för oss. För vi tittar för mycket på hur andra gör. Anna sätter på sig en tröja nu, men inte jag. Anna vill ha en portion till, men inte jag. Så långt brukar det vara lugnt. Men sen då? När det gäller större beslut. Kan du fortfarande lita på din egen upplevelse då?
Anna orkar jobba heltid, men jag orkar inte. Kan du acceptera det och låta det vara? Eller måste du slå på dig själv? Jag borde orka, eftersom Anna orkar. Jag kanske har en allvarlig diagnos, eftersom jag inte har samma ork som Anna. Jag kanske helt enkelt är lat, eftersom Anna gör det ju. Men du är inte Anna. Du är du. Med helt unika upplevelser och en helt unik ork. Kan du låta det vara lika enkelt som med tröjan? Anna orkar, men du orkar inte. Punkt. Djup acceptans. Omedelbar frid.
Du har en vänskapsrelation med ditt ex som inte känns helt hundra. Du känner att du inte mår bra i relationen. Det var du som gjorde slut, så ni borde kunna vara vänner – du vill ju inte ha honom tillbaks. Han är väldigt trevlig och ni gör roliga saker ihop. Det är lättsamt och ni skrattar ihop. Andra människor lyckas också hålla kontakten med sina ex. I teorin borde det funka bra, men sanningen är: Du känner att du inte mår bra. Törs du lita på din känsla och gå emot all logik som du kan komma fram till vad gäller relationen? Om det intekänns bra, så är det inte bra.
Ibland behövs inga djupa analyser. Vi behöver bara lyssna på oss själva. Vi behöver sätta oss ner och höra vad som sägs, respektera det och handla därefter, oavsett vad andra människor tycker om det. Andra människor skulle göra helt annorlunda, helt enkelt för att de inte är du.
Det kan handla om leva själv/leva med någon, hur mycket du ska jobba, hur mycket tid du vill ägna åt vänner/fritidsintressen, vad du tycker om att göra på din fritid, hur mycket tid du behöver ligga på soffan och bara vila, om du vill gå på fester eller inte, antidepp-medicin eller inte, vilken typ av kost du ska äta, om du vill ha mobilen på ljudlös eller inte, hur ofta du vill kolla mailen osv. Det handlar även om detaljer i en massa unika situationer varje dag. Lyssna inåt.Du vet själv – ingen annan vet i alla fall bättre.
När vi vägrar lyssna inåt så sviker vi inte bara oss själva, utan själva livet som försöker uttrycka sig genom oss och guida oss rätt. Intuitionen är en lika stor gåva som lungor, hjärta och lever. Du har fått den för att du behöver den, för att kunna fatta beslut som gynnar ditt välmående och din överlevnad.
Det är din uppgift att respektera din upplevelse så fullständigt att du kan förmedla den till världen. Du kanske får höra att du borde äta LCHF, meditera eller jobba heltid. Lyssna på andra människor, lyssna sen på dig själv och fatta besluten utifrån hur det känns i ditt eget hjärta. Vi kan vrida och vända på det hur mycket vi vill. Bara du, i hela universum, vet hur det är att vara du. Bara du kan fatta beslut som handlar om dig. Du är den enda levande experten på hela planeten i hur det är att vara du. Glöm inte bort att du sitter på unik kunskap...via Mittpunkt, Elisabeth Labbaci.
❤️ Sanna