26 mars 2015

Panikångest: Karl Martindahl om sin psykiska kollaps, Depression, Kloka råd...



- Jag är en riktig känslomänniska, när jag är glad är jag jätteglad och när jag är ledsen kan det vara jättemörkt. Jag har senare förstått att jag har haft panikångest sedan tonåren och lärt mig att leva med det. Till slut förstår du att det bara är en känsla att härda ut, du ska liksom inte dö, säger Karl.

För fyra och ett halvt år sedan blev Karl och hans fästmö Anna föräldrar till sitt första barn. Att bli pappa var någonting han hade längtat efter och lilla Stella förde en oerhörd glädje in i livet.
Några år senare blev Anna gravid på nytt, men den här gången gick det inte som de hade tänkt sig. I vecka tio upptäcktes att detta inte var någon vanlig graviditet.

Karl Martindahl, 34, stod och diskade hemma när kroppen sa stopp. Efter en tids hård psykisk påfrestning hade han inga reserver kvar - och resan tillbaka till ljuset och livsglädjen har varit tuff. På vägen har Karl lärt sig att känna tacksamhet.
- Det är en enorm kraft och jag tror den är nyckeln till lycka, säger han
Artisten och låtskrivaren Karl Martindahl beskriver sig själv som en konstnärssjäl. Han visste tidigt att det var musik han ville ägna sig åt, och vi har sett honom i såväl programmet "Fame factory" som i "Melodifestivalen". Ända sedan han var liten har han använt skapandet som terapi i mörka stunder

- Jag är en riktig känslomänniska, när jag är glad är jag jätteglad och när jag är ledsen kan det vara jättemörkt. Jag har senare förstått att jag har haft panikångest sedan tonåren och lärt mig att leva med det. Till slut förstår du att det bara är en känsla att härda ut, du ska liksom inte dö, säger Karl.

För fyra och ett halvt år sedan blev Karl och hans fästmö Anna föräldrar till sitt första barn. Att bli pappa var någonting han hade längtat efter och lilla Stella förde en oerhörd glädje in i livet.
Några år senare blev Anna gravid på nytt, men den här gången gick det inte som de hade tänkt sig. I vecka tio upptäcktes att detta inte var någon vanlig graviditet.
- På ultraljudet fick vi ett besked av en läkare som uttryckte sig väldigt klumpigt. Han sa "Jag ser inget foster i denna gravidmage, det är tumörbildningar". På läkarspråk kan tumör betyda många olika saker men i mina öron lät det som "Anna har cancer och ska dö". Mina tankar började spinna vidare och jag såg framför mig hur mitt livs kärlek togs ifrån mig och jag blev ensam kvar med Stella.
Många behandlingar senare och efter en lång period av ovisshet blev Anna helt friskförklarad och strax efteråt blev hon gravid igen. I april i fjol föddes lillebror Lennon.
Trots lyckan över sina barn och att Anna var frisk började Karl känna sig allt mer utmattad. Ljuset och livsglädjen fanns inte där.
- Under hela perioden då vi inte visste någonting om Annas tillstånd höll jag uppe en stark fasad. Jag ville verkligen ha ett barn till, men jag hade kämpat så länge och tryckt undan den fruktansvärda ångesten jag bar på. Jag hade använt alla mina energireserver.

Karl utvecklade bacill- och torgskräck. Han blev extremt överbeskyddande mot sina barn.
- Jag kunde inte åka och handla eftersom jag inte kunde vara bland folk. Jag stod till exempel inte ut med att ta i frukt som jag visste att någon annan hade tagit i. Till slut kunde jag inte köra bil eftersom jag inte ville ha ansvaret gentemot mig själv och andra. Det kändes som om allt ansvar i hela världen låg på mina axlar. Här någonstans blev det också tydligt för min familj och mina vänner att situationen var ohållbar.
En dag när Karl stod och diskade efter en middag hemma sa kroppen ifrån.
- Det var inte mycket disk, lite porslin och någon skål. Men jag förstod inte hur jag skulle göra, det kändes som om jag skulle bestiga Mount Everest. Anna såg att någonting var fel och skickade mig i säng. Där blev jag liggande i veckor

Så känner du igen depression
Vår psykolog Maria Farm listar tecken på depression och råd att följa.
- Som anhörig bör man vara aktsam på tecken att till exempel en partner blivit tilltagande passiv, trött och orkeslös.
Mycket av det som brukar glädja personen gör inte det längre och det kan finnas sömnproblem i form av överdrivet sovande alternativt svårigheter att sova. Personen kan bli snäsig, lättirriterad och uppleva minskad sexuell lust och kanske också börjat använda alkohol för att klara av sin situation.
- Berätta vad du ser och hör och gör det utifrån ett omsorgsperspektiv. Säg att det finns hjälp att få och att du gärna stöttar i att ta kontakt med vården om det behövs.

Om man behöver hjälp, råd och vägledning ska man i första hand vända sig till sin vårdcentral för att eventuellt remitteras vidare eller få hjälp där, det kan vara olika vilka resurser som finns på olika ställen i landet. Vid depression kan både samtalsterapi och medicinering vara aktuellt, även om många bara väljer ett av alternativen. Det här bör man göra i samråd med psykiatriker och/eller psykolog eller en terapeut.
- Forskning visar också att lättare motion några gånger, till exempel att jogga en halvtimme två till tre gånger per vecka ger minst lika goda resultat som antidepressiv medicinering. I dag finns också flera bra självhjälpsböcker för depressiva besvär, till exempel "Ta makten över depressionen: förändra dina vanor - förbättra ditt liv" av Addis/Martell och "Ut ur depression och nedstämdhet med kognitiv beteendeterapi" av Gerhard Andersson, för att nämna ett par.

Karls råd till dig som mår psykiskt dåligt
1. Erkänn för dig själv att situationen är ohållbar. Prata med dig själv. Det första steget är att våga erkänna att du behöver hjälp.

2. Våga prata utåt om dina problem. Att sätta ord på saker är att göra det verkligt.

3. Ta hjälp för det finns hjälp att få.

4. När du har tagit dig igenom den värsta skiten: Var lyhörd och lyssna på din kropp. Den vet mer än vad du tror.

5. Var tacksam för varje dag som är bra. Livet och att må bra är inget du ska ta för givet. Varje dag du lever, är frisk och din familj mår bra är en bra dag. Kan du hitta den tacksamheten har du kommit jättelångt.

❤️ Sanna