En ljummen svensk sommarkväll sitter jag tillsammans med min flickvän Kajsa i en guppande båt. Vi har ankrat upp vid en grynna och börjat kasta där det brukar finnas fina matabborrar.
– Jag har något på. Oj, vad den drar! ropar Kajsa efter några kast.
Jo då, det är en fin abborre som sprattlar i vattenytan när den kommer in till båtkanten. Jag lyfter in den i båten. Krokar loss den och är på väg att kasta tillbaka den av gammal vana.
– Vad tänker du göra? undrar Kajsa med orolig röst.
– Släppa tillbaka den, säger jag.
– Det kan du väl inte göra? säger Kajsa.
Jag höll på att glömma bort att vi har talat om en god abborrmiddag vilket Kajsa nu bestämt påminner mig om. Vi är nykära, Kajsa och jag. Och nu när jag upptäckt att hon gillar att fiska blir jag om möjligt ännu kärare. Vi har en härlig fisketur i den ljumna sommarkvällen. Vi får massor med fina abborrar men nöjer oss med att ta upp ett lagom antal till middagen. Det är verkligen en fin upplevelse vi får tillsammans och middagen är pricken över i. Det stämmer faktiskt: Den fisk man fångat själv smakar ännu godare än den man köper. Det konstaterar vi bägge två när vi stoppar i oss av de smörstekta abborrfiléerna.
Små abborrar går i stora stim.
De små kan klumpa ihop sig i tusental men ju högre medelvikten blir på dem, desto färre fiskar blir det i stimmet. Riktigt stora abborrar, på över 1 kilo eller mer, brukar det endast finnas några få individer av och om de alls går i något stim så är det ytterst få fiskar i det stimmet.
Jag föredrar spinnare som väger mellan 6 och 10 gram.
Några favoritspinnare är Mepps och Vibrax i storlek 2, 3 och 4 och de fina, svensktillverkade Myranspinnarna, Agat och Vipp. ABUs Droppen och Reflex är andra favoriter jag har.
Det viktigaste är att spinnarnas sked är lättstartad och roterar bra.
Jag brukar dra till lite lätt med spötoppen när jag börjar inspinningen för att få snurr på betet direkt. Det är viktigt att man har ett litet och smidigt beteslås med ett bra lekande som motverkar lintvinning.
Alla traditionella spinnare tvinnar linan mer eller mindre med något undantag. Har man ett lekande som inte fungerar blir linan tvinnad och man får trassel som är svåra att reda ut. Har linan blivit tvinnad så kan man hänga den bakom båten utan bete och beteslås och släpa den ett tag. Då tvinnar linan upp sig och man får veva in den och knyta på allt igen.
Abborrarna finns på många platser i sjön eller i skärgårdsviken. Mest koncentrerat brukar de stå runt steniga grynnor eller kring undervattensryggar som löper ut från en udde. I gryning och skymning jagar de mest aktivt. Håll utkik efter löjor eller annan småfisk som sprätter i ytan. När du upptäcker skvätten i ytan kan du vara säker på att även abborren är där
På sommaren går abborren ofta högt upp i vattenskiktet och jagar löja. En spinnare med sitt vibrerande ljud lockar till sig stimmet från ganska långt håll. Betydlig längre ifrån än till exempel en jigg gör.
Min dotter Celina har följt med mig och fiskat sedan hon var liten. Nu är hon vuxen och har fått egna barn. Några dagar efter ett riktigt fint abborrfiske är det dags för Celina och hennes dotter Julia att hänga med. Vi har varit på badtur när jag stannar vid en abborrgrynna en bit utanför en vass.
– Varför stannar du, morfar? undrar Julia.
– Vi ska bara fiska lite abborre, svarar jag.
Det dröjer inte lång tid innan det nappar för Celina. Julia följer händelseförloppet med stora ögon.
– Är det en abborre, morfar? frågar Julia.
– Det är en fin abborre mamma har på kroken, svarar jag.
– Den ska vi släppa tillbaka! meddelar mamma Celina.
På den här turen är vi inte ute efter att ta upp några abborrar utan släpper försiktigt tillbaka dem. Det blir ändå ett oförglömligt ögonblick för Julia, mamma Celina och morfar. En gemensam fiskeupplevelse stärker familjebanden och ger härliga minnen att tänka tillbaka på under den långa och mörka vintern.
Jag har lärt mig genom åren att abborrarna gillar bra väder. Lågtryck och hård vind är alltså inget abborrväder. Det är nog därför abborren är extra trevlig att fiska efter. Finvädersfisk som den är. Silverfärgade spinnare brukar alltid göra susen. Inslag av rött eller rosa är bra. Vid grumligt vatten eller precis i skymningen kan fluorescerande färger vara extra bra. De reflekterar även det svagaste ljus så att spinnaren syns bra.
På det stora hela tror jag dock att det är den snurrande och vibrerande skeden som är det som gör spinnaren effektivare än andra beten under sommaren. När vattnet kyls ner under hösten och abborrarna är köldstela och simmar ner mot djupare vatten finns det andra beten som är effektivare. Men på sommaren är det spinnaren som regerar!
