Har ni tänkt på att vår stress och vårt stressade samhälle har gjort att våra barn utsätts för stress och press från tidig ålder?
Att vi omedvetet flyttar över vår stress på våra barn. Hur många gånger säger du till ditt barn "Skynda dig!" när det är dags att göra sig i ordning och åka till skolan/dagis. Eller när de ska hämtas och det är bråttom bråttom till nästa aktivitet?
Barnen är garanterat lika trött som du som vuxen efter en heldag på jobbet. Barnen som varit på dagis och lekt en hel dag både ute och inne där det är stimmigt och rörigt med skratt och gråt. De borde vara minst lika trötta som personalen, kan jag tycka.
Låter vi barnen varva ner och ta det lugnt efter en heldag? Hinner vi sätta oss ner lyssna på av de har haft för sig, eller ska vi bara göra klart alla våra måsten först? Eller har vi packat in en rad olika aktiviteter som de ska hinna med? Säkert saker de tycker är kul och vill utföra men hinner de vila mellan varven? Blir utförandet en positiv upplevelser eller ändras det med tiden till tjat? "är du inte klar än?" "har du packat väskan?" "kom nu!" "har du gjort läxan?"
Vad anser vi är att varva ner för våra barn?
Är det att sätta surfplattan i händerna på dom med något spel? Eller kan det ge motsatt effekt genom att det istället ger oss stressade och griniga barn? Gör vi detta för vår egen skull att det ska bli lugnt en stund så vi ska hinna med middan?
Det jag vill komma till är att vi som vuxna måste bromsa och även ta med våra barn i processen. Att se över hur de påverkas av allt runt omkring oss. Att jag som vuxen måste gå in och bryta när saker och ting gått för långt och hitta vägar till nedvarvning även för våra barn.
För det sjukgymnasten sa idag var att hon behandlar barn i 8 års ålder för stress, hon lär dom inklusive barnens föräldrar att andas och varva ner. Förstår ni, barn som går i årskurs 2 har redan drabbats av stress symptom och det går ner i åldrarna. Det anser jag är oerhört skrämmande
Att vi omedvetet flyttar över vår stress på våra barn. Hur många gånger säger du till ditt barn "Skynda dig!" när det är dags att göra sig i ordning och åka till skolan/dagis. Eller när de ska hämtas och det är bråttom bråttom till nästa aktivitet?
Barnen är garanterat lika trött som du som vuxen efter en heldag på jobbet. Barnen som varit på dagis och lekt en hel dag både ute och inne där det är stimmigt och rörigt med skratt och gråt. De borde vara minst lika trötta som personalen, kan jag tycka.
Låter vi barnen varva ner och ta det lugnt efter en heldag? Hinner vi sätta oss ner lyssna på av de har haft för sig, eller ska vi bara göra klart alla våra måsten först? Eller har vi packat in en rad olika aktiviteter som de ska hinna med? Säkert saker de tycker är kul och vill utföra men hinner de vila mellan varven? Blir utförandet en positiv upplevelser eller ändras det med tiden till tjat? "är du inte klar än?" "har du packat väskan?" "kom nu!" "har du gjort läxan?"
Vad anser vi är att varva ner för våra barn?
Är det att sätta surfplattan i händerna på dom med något spel? Eller kan det ge motsatt effekt genom att det istället ger oss stressade och griniga barn? Gör vi detta för vår egen skull att det ska bli lugnt en stund så vi ska hinna med middan?
Det jag vill komma till är att vi som vuxna måste bromsa och även ta med våra barn i processen. Att se över hur de påverkas av allt runt omkring oss. Att jag som vuxen måste gå in och bryta när saker och ting gått för långt och hitta vägar till nedvarvning även för våra barn.
För det sjukgymnasten sa idag var att hon behandlar barn i 8 års ålder för stress, hon lär dom inklusive barnens föräldrar att andas och varva ner. Förstår ni, barn som går i årskurs 2 har redan drabbats av stress symptom och det går ner i åldrarna. Det anser jag är oerhört skrämmande
Kloka ord från Facebookgrupp "När kroppen kraschar"
❤️ Sanna
