När Edit Piaf sjunger ”Nej, jag ångrar ingenting” för full hals, är det lätt att instämma. Ja, så är det. Varför ångra en massa saker som ändå är oåterkalleligt sagda och gjorda? Ånger är för amatörer!
I realiteten är det lite mer komplicerat än så. Om du är en tänkande, kännande människa, med förmåga att minnas och reflektera, så har du märkt att vissa händelser faktiskt sitter på ångerkontot.
Hade vi haft facit på allting redan innan så hade vi vetat bättre, men nu är det sällan så. Det är inget fel i att vara ångerfull. Jag skulle vilja hävda att det tvärtom är ett hälsotecken. Du är normal, kära du.
För många år sedan blev min kompis Rickard allt sämre. Han kom tillbaka, men insjuknade igen och dog kort därefter. Jag ångrar fortfarande att jag inte fick ur mig ett mer välformulerat ”Hej då min vän”.
Jag ångrar då och då titeln till min första bok, ‘Det blir alltid som man tänkt sig’, när jag inser att många faktiskt bara läser omslaget, och får en bild av vad jag står för som nog inte riktigt stämmer.
En del saker vi ångrar är små, som det med boken. Andra sätter spår, som hela grejen med Rickard. Ett mindre bra beslut går under ‘den lilla ångern’, det släpper vi. Den stora ångern lär vi oss leva med.
Ånger kan vara en tillgång, inte bara en börda, om du blev en förnuftigare, mer sympatisk människa på köpet. Du hade inte varit den du är idag utan dessa levda erfarenheter. På gott och ont, men ändå.
Det finns ett par ting som är viktiga i sammanhanget. Ånger är något som vissa klarar att bära med sig i ryggsäcken. Andra har den mitt framför sig hela tiden, och det är skillnad mellan de båda. Ångra, javisst, men älta, fastna och gräva ned sig i det? Nej tack. Lär dig av det, acceptera att det ingår, men låt inte ångern ta över ditt liv. Alla tittar vi i backspegeln ibland, men vi behöver inte stirra in i den/ av Olof Röhlander
❤️ Sanna
