17 december 2013

Tomas Böhms kloka ord i relationer från boken "efter förälskelsen" och om livet. Vila i frid Tomas...


Vila i frid Tomas...Han var  läkare, leg psykoterapeut och psykoanalytiker men också författare...

Tomas Böhms egna kloka ord om råd för hur man blir mer tillfreds med tillvaron:

Gör upp med din bitterhet, dina sår, och ditt underläge i olika relationer.

Ge dig själv upprättelse i stället för att hämnas, genom att göra något bra för dig själv.

Sätt gränser kring din person. Gå inte på samma gamla nitar som du alltid har gjort. Tänk: ”Nu räcker det!”

Byt ut plikterna mot åtaganden, sådant som känns meningsfullt.
 Det sägs att han levde som han lärde. Han som både spelade jazz, skrev romaner och engagerade sig i samhällsdebatten, inte minst i frågor om fördomar och främlingsfientlighet.
Han var så spänstig! Inte bara fysiskt, förstås, utan intellektuellt. Och rent mänskligt.
”Det gäller att ha det dubbla perspektivet” sa han. ”Att tänka på att horisonten har kommit närmare. Men inte så mycket att man får dödsångest. Då blir det inget kul i vardagen

I boken "Efter förälskelsen" finns dessa kloka råd som kanske kan få fyr på kärleksrelationen om den tystnat, blivit surmulen eller som ett åskväder:Det utrymme som erbjöds spontant i förälskelsen måste skapas aktivt av parterna i kärleksrelationen.
Detta utrymme kan inte ersättas av ett tvångsmässigt avrapporterande.

Bägge parter har ett outtalat krav att känna sig själv och relationen stads i utvecklande rörelse.

För att gynna utvecklingen måste parterna rensa ut slaggen, klara ut de oplockade gässen.

Aktivt vårda möjligheterna till närhet.

Klara ut större och mindre konflikter trots obehag.

Ta ansvar för våra egna överkänsligheter istället för att projicera dem på den andre.

Ta vår egen och den älskades otillfredsställelse på allvar.

Granska vår beredskap att uppleva relationen som "vi".

Hålla bilden av den andre öppen.

Följa med i och gynna vår egen och den andres förändring, där avunden och svartsjukan bearbetas till glädje över att få dela den andres liv, så att ens eget liv berikas.