Carpe Punctum - Fånga ögonblicket...
De flesta av oss har hört uttrycket "Carpe diem", fånga dagen.
En värdefull påminnelse om att leva till fullo, men det är inte någon realistisk tanke eftersom man inte kan fånga en hel dag.
Man kan bara fånga det här ögonblicket så det mest sanna påståendet är "Carpe punctum", fånga ögonblicket. Det förtjänar din fulla uppmärksamhet, för det kommer inte tillbaka.
Vi människor av i dag är oerhört splittrade, vi ska göra flera saker samtidigt och har uppenbara svårigheter att koncentrera oss.Alla rusar vi fram genom livet. Och fort ska det gå. Varför har vi så bråttom om slutmålet ändå är detsamma för alla ? Där väntar ingen överraskning. Ju snabbare vi tar oss fram, desto mindre upplever vi och desto mindre blir det kvar.
Vid livets slut finns det dock ingen som önskade att de hade stressat sig genom livet.
När det går för fort har vi inte tid att uppfatta det som finns runt omkring oss.
När vi springer nedför en stadsgata uppfattar vi inte mer än de skyltar som flimrar förbi, om vi skulle gå nedför gatan så hinner vi uppfatta allt som finns i skyltfönstren och skulle vi gå riktigt sakta så är vi närvarande och ser, hör och lägger märke till allt som händer utmed gatan vi uppfattar alla människor.
För att kunna bli mer närvarande behöver vi sakta ner både oss själva och vårt tempo. För vad händer på lång sikt om vi sitter fast i snabba prestationer för stunden?
Detta stycke har jag tagit från Spiritwarrior.se..så kloka ord...
Carpe Punctum - Fånga ögonblicket...
De flesta av oss har hört uttrycket "Carpe diem", fånga dagen.
En värdefull påminnelse om att leva till fullo, men det är inte någon realistisk tanke eftersom man inte kan fånga en hel dag.
Man kan bara fånga det här ögonblicket så det mest sanna påståendet är "Carpe punctum", fånga ögonblicket. Det förtjänar din fulla uppmärksamhet, för det kommer inte tillbaka.
Vi människor av i dag är oerhört splittrade, vi ska göra flera saker samtidigt och har uppenbara svårigheter att koncentrera oss.Alla rusar vi fram genom livet. Och fort ska det gå. Varför har vi så bråttom om slutmålet ändå är detsamma för alla ? Där väntar ingen överraskning. Ju snabbare vi tar oss fram, desto mindre upplever vi och desto mindre blir det kvar.
Vid livets slut finns det dock ingen som önskade att de hade stressat sig genom livet.
När det går för fort har vi inte tid att uppfatta det som finns runt omkring oss.
När vi springer nedför en stadsgata uppfattar vi inte mer än de skyltar som flimrar förbi, om vi skulle gå nedför gatan så hinner vi uppfatta allt som finns i skyltfönstren och skulle vi gå riktigt sakta så är vi närvarande och ser, hör och lägger märke till allt som händer utmed gatan vi uppfattar alla människor.
För att kunna bli mer närvarande behöver vi sakta ner både oss själva och vårt tempo. För vad händer på lång sikt om vi sitter fast i snabba prestationer för stunden?
Detta stycke har jag tagit från Spiritwarrior.se..så kloka ord...
