9 juli 2015

Så bemöter du en person som mår dåligt Var en bra vän och medmänniskafrån Hjärnkoll - För ett friskare Sverige.

Så bemöter du en person som mår dåligt

Var en bra vän och medmänniska

Bemötande
från (H)järnkoll – För ett friskare Sverige.
De allra flesta känner någon som har problem med sin psykiska hälsa. Ofta blir vi osäkra när någon mår psykiskt dåligt. Vi blir kanske rädda för att säga eller göra fel saker. Men det viktigaste du kan göra som medmänniska är att visa att du bryr dig.
Här är elva råd som kan vara till nytta när du vill vara en bra vän:
  1. Fråga! Visa att du bryr dig och att du har tid för honom eller henne.
  2. Lyssna utan att ge råd. Om personen som mår dåligt vill prata om sina problem är det viktigt att du tar dig tid att lyssna. Försök att vara helt närvarande. Undvik att prata om dina egna problem och känslor. Öppna frågor gör det lättare för personen att berätta. Ge din syn på saken, men undvik att ge råd. Låt personen finna sina egna svar.
  3. Uppskatta personen. Ge beröm och berätta allt det positiva du ser hos personen.
  4. Visa att du finns – håll kontakten. Ofta kan det kännas svårt för den som mår psykiskt dåligt att prata om sina känslor. Visa att du finns till hands när och om han eller hon önskar att prata.
  5. Ha tålamod. Undvik att be personen att ta sig samman, rycka upp sig, eller skärpa sig. Känslorna och tankarna kan verka irrationella för dig, men för henne eller honom är de äkta och verkliga.
  6. Säg att du gärna hjälper till. Det är inte lätt att ta hjälp när man mår dåligt. Att svara på frågan ”får jag hjälpa dig” blir oftast svårt. Träng dig på istället och visa att du finns till hands.
  7. Var positiv och ingjut hopp. Berätta att de allra flesta av de som mår psykiskt dåligt återhämtar sig. Det finns ingen grund till att tro att de psykiska problemen kommer att vara för alltid.
  8. Gör roliga saker. Uppmuntra till att göra roliga saker. Det ger den som mår psykiskt dåligt möjligheten att tänka på något annat. Om personen säger nej, bjud in igen.
  9. Hjälp till att bena ut problemen. När man mår psykiskt dåligt är det lätt att se alla problem hopa sig. Hjälp din vän genom att fokusera på ett problem i taget.
  10. Uppmuntra att ta professionell hjälp. Exempelvis kan hon eller han ta kontakt med sin läkare på vårdcentralen eller annan läkare inom den psykiatriska vården. Du kan också själv ta kontakt för att få vidare råd om hur du bäst kan hjälpa.
  11. Ta hand om dig själv. Det är lätt att känna sig oumbärlig. Kom ihåg att personen som mår psykiskt dåligt har ett ansvar för sig själv. Om du upplever att du som närstående eller anhörig får det svårt sök då själv stöd och hjälp.
VILL DU VETA MER VAD DU KAN GÖRA för att förändra vår samhällsbild på psykisk ohälsa?
Gå in på http://www.hjarnkoll.se redan idag.

5 juli 2015

Inflammationsdrivande mat kopplas till depression, SvenskaDagbladet.se, Harvard,


Inflammationsdrivande mat kopplas till depression

En ny stor Harvard-studie kopplar samman risken för depression med inflammationsdrivande mat som sockrade drycker, vitt mjöl och margarin. En diet med bland annat vin, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker tycks däremot skydda mot inflammation.
En ständigt pågående och låggradig inflammation i kroppen har på senare år lyfts fram som en viktig orsak till hjärtsjukdomar, diabetes, stroke, cancer och demens.
Nu har forskare vid Harvard school of public health för första gången i en stor försöksstudie lyckats visa att den västerländska matens inflammatoriska verkan också tycks ha ett samband med vår allt sämre psykiska hälsa.
De kvinnor som konsumerade mycket sockrade drycker, vitt mjöl, rött kött och margarin löpte 29 till 41 procent större risk att drabbas av depression än de som åt mat som var mindre inflammationsdrivande
Skyddande mot inflammation var bland annat vin i måttliga mängder, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker.
Sambandet var tydligast för den femtedel som åt mest eller minst av dieter som orsakar eller skyddar mot inflammation.
Forskarna betonar att inget enskilt livsmedel ensamt kan orsaka en depression. Det handlar om den samlade effekten av hela dieter och de lyfter särskilt fram nyttan av en traditionell medelhavskost.
Bakom studien, som publicerats i tidskriften Brain, behaviour and immunity, står flera av världens mest kända forskare på nutritionsområdet, däribland Harvardprofessorerna Walter Willett och Frank Hu.
– Det är viktigt att se på hela kostens relation till sjukdomar och inte bara på isolerade näringsämnen och livsmedel, förklarar huvudförfattaren och Harvardforskaren Michel Lucas i ett mejl till SvD.
Han betonar att resultaten sammanfaller med andra fynd kring relationen mellan mat och hälsa och att det ur ett folkhälsoperspektiv känns lugnande att det som är bra för kroppen också är bra för sinnet.
Studien är gjord inom ramen för Nurses’ Health Study som är en av världens största kostundersökningar.
Forskarna har i tolv år med start 1996 följt 43 685 kvinnor i åldern 50–77 år. Alla som behandlats för depression eller haft en sådan diagnos uteslöts vid studiens början för att lättare fastställa orsak och verkan. Därefter kartlades ätvanorna vid sex tillfällen samtidigt som blodprover togs för att spåra tecken på kronisk inflammation.
Under studien fick 2 594 kvinnor diagnosen depression och behandlades samtidigt med antidepressiva medel. När en bredare definition användes, med antingen diagnos eller behandling, steg antalet till 6 446.
Fetma är sedan tidigare kopplat till depression, men i den nya studien är effekten av inflammationsdrivande mat oberoende av kroppsvikt.
Intresset för låggradig kronisk inflammation väcktes på 1990-talet av Harvardprofessorn Paul Ridker. Insikten kom av att mindre än hälften av hans hjärtpatienter hade högt kolesterol och han såg i inflammation en alternativ förklaring till skador på blodkärl.
I dag bektraktas låggradig kronisk inflammation som en etablerad och viktig orsak både till hjärtsjukdomar och andra vanliga västerländska sjukdomar.
Det finns tidigare forskning som talar för en koppling mellan matvanor och depression, liksom mellan inflammation i kroppen och depression.
– Men det här är den första studien som samtidigt väger in matens inflammationsdrivande effekt, säger Bo H Jonsson, medicine doktor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och överläkare inom Norra Stockholms psykiatri.
– Jag ser att det finns ett samband mellan kost och depression. Jag har varit psykiater i 30 år och pratat med mina patienter om kosten de senaste tio åren. Min egen kliniska erfarenhet är att maten är viktig, åtminstone för en del patienter. Det finns en tydlig koppling till socker men även, tror jag, till typen av fett. Dessutom finns det forskning som tyder på att olika mineral- och vitaminbrister ibland har betydelse.
Bo Jonsson pekar på att det kommit flera stora epidemiologiska studier de senaste fyra åren. De har publicerats i ansedda tidskrifter och kopplingar har även setts till bipolär sjukdom och schizofreni liksom till adhd och, om än något mer kontroversiellt, till autism.
– Det finns förstås även svagheter i den aktuella studien. Forskarna pekar på ett orsakssamband, men det kan också, åtminstone till en del, gå i motsatt riktning, alltså att deprimerade tenderar att få ökad inflammation. Det är dessutom alltid svårt att kategorisera in människor inom ramen för ett fåtal dieter. I verkligheten är vi olika individer som dessutom har lite olika genetiska anlag, säger Bo Jonsson.

(Info från Google och SVD)

2 juli 2015

Är det sunt att ha långtråkigt, av Jesper Juul, Family-lab.se

Är det sunt att ha långtråkigt?
Av Jesper Juul

Fråga: “Vi har en son som snart är fem år. Han är normalt glad och livlig och är alltid i gång med något. På förskolan deltar han i alla aktiviteter och har lätt att få vänner. När vi hämtar honom så frågar han alltid, ”Vad ska vi göra när vi kommer hem?” Under de första åren så var det bara trevligt, men efterhand så känner vi oss allt mer som en typ av pedagoger på hemmaplan som konstant skall komma på något.

Gör vi inte det så går det kanske ett par minuter innan han kommer och klagar över att han har tråkigt. Oavsett vad vi föreslår, så vill han inte det och det är som han har förlorat förmågan till att leka på egen hand. Vad ska vi göra? Eller är det bara vi som måste vänja oss vid att vara lekfarbror och tant på heltid?”


Svar från Jesper Juul: 
Speciellt vid höst- och vinterlov så är medierna fulla av förslag till barnfamiljer och vad de kan göra för att underhålla barnen och människor som jag blir ofta kontaktade av journalister som vill veta mer om vad föräldrar kan göra för att de små inte ska ha tråkigt. I år har jag valt att svara med att göra reklam för långtråkighet och det som den medför.

Det följande är alltså inte ett försök till att ge de föräldrar som helt naturligt roar sig tillsammans med barnen och använder ledigheten för att gå på tur med skidor, återbesöka bra museum eller vad de annars inte hinner till vardags. Detta vänder sig till de föräldrar som känner kravet på sig om att stå för underhållningen som en stress eller har dåligt samvete över att de inte orkar och hellre vill slappna av, måla om i köket eller att uppleva fem dagar utan av bli tyranniserad av kalendern eller barnens klagande ”jag har trååååkigt!”

Barn och deras föräldrar har under de senaste tio-femton åren fått en extra identitet, som har en tendens att överskugga deras mer personliga existens; de har blivit konsumenter på gott och ont. För många har konsumtionen blivit ett missbruk, som innebär att de vuxna ”MÅSTE shoppa” och att barnen har tråkigt så fort de inte konsumerar yttre stimuli i form av undervisning, pedagogik, dataspel, DVD eller TV. 

De små börjar redan på förskolan med att vara konsumenter av pedagogisk stimuli och tjänster. I Norden har vi kommunala daghem av god kvalitet och flera av de stimuli som barnen får är både relevanta och nyttiga men framförallt rikliga. Så mycket faktiskt, att flera barn är överstimulerade omkring kl. 14.00. Det är inte så mycket att göra åt så länge som institutionerna har allt för få m2 per barn, har ett nödvändigt fokus på kollektiva aktiviteter och inte är speciellt upptagna med tråkighetens värde. 

Våra institutioner och deras pedagoger är så duktiga och trovärdiga, att de ofta blir roll- modeller för föräldrarna och det betyder bland annat att en del föräldrar känner sig tvungna till att fortsätta där pedagogerna slutade, när de har hämtat barnen. Pressen kommer också från barnen som förväntar sig att bli underhållna på samma nivå också hemma, när det sen blir ett kortare lov börjar de få abstinens. De vänder sig till föräldrarna med sin långtråkighet eller ställer krav om underhållning och sysselsättning och vad skall de stackars föräldrarna göra? De med energi i överskott kan skapa stimulerande program för dagen och de trötta kan försöka att slippa undan med en hög tecknade filmer och lite dåligt samvete. Mitt förslag är att låta dem ha tråkigt och att göra det med gott samvete.

Det finns barn som under en period i sitt liv ofta säger att de har tråkigt men de menar egentligen att de är ledsna eller upprörda över det. När de flesta barn ”har tråkigt” betyder det, att de märker en ganska tydlig form av rastlöshet i kroppen som markerar övergången, från att vara konsument av yttre stimuli, till att bero på den skapande kreativiteten, vi alla har inom oss.

Det är som om mindre barn alltid själva vet att denna rastlöshet eller långtråkighet inte alltid skall dämpas med ännu mer konsumtion. De flesta föräldrar har upplevt ett barn som konsekvent avvisar alla de förslag till sysselsättning som de vuxna kommer med och om bägge parter står ut så dröjer det oftast inte längre en kvart innan barnet är fördjupat i ett eller annat.

Vuxna känner också till denna rastlöshet som uppstår när kalendern är tom och tiden är något som vi ska förhålla oss till. Den senaste fritidssysselsättningen för unga och vuxna – ”shopping” - dämpar rastlösheten, bland annat för att den utlöser hormonet Endorfin, som är beroende framkallande och därmed ger ett slag ytlig mening med livet.

Dagens barn och unga gör som alltid, det de vuxna gör och deras kompetens räcker inte till att sortera i missbruket och de som inte har föräldrar som kan finansiera det, körs ut på ett socialt sidospår – helt eller delvis isolerade från kamraterna.

Långtråkigheten är en viktig nyckel till att skapa en bättre balans inuti den enskilda människan oavsett ålder. Har man tålamod till att ta sig igenom rastlösheten kommer man i kontakt med kreativiteten, som betyder mycket mer än enbart att teckna, måla och modellera. Kreativiteten är där vi möter oss själva, lär oss själva att känna, uttrycka oss själva. Kreativa perioder innehåller också många reflekterande, nästan meditativa pauser, där det som för en timme sedan kändes som en obekväm tomhet, plötsligt erbjuder ro och återhämtning. Därmed blir kreativiteten viktig för barns självkänsla och mindre beroende av att det skall vara som de andra för att bli accepterade. De blir mer självständiga och det leder faktiskt till en större social kompetens

När ditt barn kommer till dig och har ”tråååkigt”, så kan du med gott samvete ge honom en kram och säga ”Lycka till min vän! Det blir spännande att se vad du beslutar dig för att göra”. Det här blir du inte omgående populär för, men du ger ditt barn en värdefull möjlighet till att handla utifrån inre stimuli istället för att förbruka alla de yttre. Det är nästan ännu bättre om ni kan ha tråkigt tillsammans för då kommer ni att upptäcka att ni har saker att prata om och berätta om för varandra, vilka man först kan komma i kontakt med när det är stängt för underhållning och man har kommit igenom till den andra sidan av rastlösheten. Det är här, närvaro blir möjlig – också mellan de vuxna. Vi kan inte bli fria från vår konsumtionsidentitet, men vi kan kontrollera den och tillåta att våra barn också lär sig det. Inte genom att predika emot konsumtion utan genom att vara tillsammans i en annan dimension, där vi kan ta paus från vardagens krav. Det är obehagligt att ha tråkigt, men belöningen väntar strax runt hörnet....,
AV JESPER JUUL
(Info från Family-lab.se och Google)