Allt fler sjukskriver sig på grund av stress och utmattning, ökningen har varit kraftig de senaste åren. Och utmattningssyndrom ger mätbara hjärnskador. Det visar en doktorsavhandling av forskaren och psykologen Agneta Sandström i Östersund. Som anser att managmentkulturen måste bort från familjelivet.
Utbrändhet eller utmattningssyndrom drabbar allt fler. Men diagnosen har länge varit omstridd. Men att utmattningssyndrom inte är något som patienterna bara inbillar sig utan att syndromet ger mätbara hjärnskador. Det visar en doktorsavhandling av Agneta Sandström, forskare och psykolog vid Östersunds rehabiliteringscentrum Remonthagen. Hon var en av de första svenska forskarna att kunna visa det. När hon lade fram sin avhandling för fem år sedan var resultaten kontroversiella. Sedan dess har synen förändrats, men bara delvis och fortfarande finns mycket kvar att göra när det gäller att kartlägga syndromet och att förbättra rehabiliteringen, anser Agneta Sandström.
Svårt med koncentrationen
Agneta Sandströms avhandling grundas på tre studier. Den första gjordes år 2000 och omfattade 67 patienter. De var kvinnor som sökt vård för utbrändhet. De var välutbildade och högpresterande, som alla upplevde att de fått stora problem med minnet och koncentrationen.
– De tyckte att det var det stora problemet för dem att klara arbetet, säger forskare Agneta Sandström. Det var det vi började med. Finns det några minnestörningar här? undrade vi.
Det gjordes många neuropsykologiska tester och man undersökte minnesfunktionen och förmågan att kunna koncentrera sig.
– Det vi hittade då var att många av de här patienterna hade väldigt bra resultat på många tester. Men de hade också specifika nedsättningar, olika förmågor att planera och mer komplexa arbetsminnen som ställer stora krav på frontalloberna. Det var inte så att de hade en massa olika problem, utan det fanns ett mönster, säger Agneta Sandström.
De neuropsykologiska testerna visade att här fanns en funktionsnedsättning, det var inte bara en upplevelse som patienterna hade.
Utsöndring av stresshormon
Den andra studien fördjupades undersökningen och då gjordes en rad tester, bland annat mättes hormonet kortisol och hur hjärnan svarar på det. Det bland annat för att kunna jämföra med depressionspatienter. Kortisol är ett hormon som är aktivitetshöjande och utsöndras vid stress. Testerna från den första studien gjordes också om och resultaten blev detsamma med den nya patientgruppen. Sedan mättes strukturen i hippocampus, som är en del i hjärnan som spelar stor roll för korttidsminnet. Dess volym krymper vid depression. Men hos patienter med utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det numera kallas, hittades ingen krympt hippocampus. Men forskarna kunde se en kognitiv nedsättning och det fanns ett mönster i kortisolutsöndringen som skiljde sig från friska, med lite plattare kurva.
Jämförde olika grupper
Den tredje och sista studien som gjordes hade forskarna två kontrollgrupper: en frisk grupp och grupp med patienter som nyligen insjuknat i depression, vilka jämfördes med gruppen av patienter med utmattningssyndrom. Samtliga fick göra en minnestest i en magnetkamera, som visade gruppen med utmattningssyndrom hade sänkt aktivitet i delarna som hade med planering och exekutiva förmågor att göra. De blev lätt distraherade.
– Det patienterna hade rapporterat att de upplevde, det kunde vi se i neuropsykologiska test och också se i de områden vi vet är inblandade i de här uppgifterna, där kunde vi se en sänkt aktivitet hos dem som hade utmattningssyndrom, men inte hos depressionspatienterna och inte hos de friska, säger Agneta Sandström.
Svårt att planera
Patienterna hade mycket goda resultat på vanliga intelligenstest, till exempel ord-och minnestest, men sämre när de behövde använda högra hjärnhalvan mer, det vill säga där det krävdes mer planering, uthållighet och fokus. Deras procedurminne var bra. De kunde till exempel köra bil bra, eftersom det var inlärt sedan länge. Däremot hade de problem med sådant som att laga och bjuda på en trerättersmiddag, som kräver en mer exekutiv förmåga (planera, vara uppmärksam på olika delar, koncentrerad).
Det som studien slog fast var att patienterna hade - precis som de själva upplevt - en nedsättning av de kognitiva förmågorna: problem med minne, uppmärksamhet, koncentration. Och att patienterna med utmattningssyndrom skiljde sig från "vanliga" depressionpatienter. De med utmattningssyndrom hade mätbara hjärnskador.
– Ja jag kallar det hjärnskador, mätbara förändringar i hjärnan, säger Agneta Sandström.
En lång resa
När det gäller behandling så har den som drabbats av utmattningssyndrom en lång rehabilitering framför sig.
– Men man kan ha väldigt svåra hjärnskador och ändå återhämta sig, om man ger hjärnan chansen att reparera sig. Så visst kan man bli bättre, men många har en lång resa framför sig och många upplever att de aldrig blir helt återställda, säger Agneta Sandström.
Vid rehabilitering så är det viktigt att komma ihåg att patienter med utmattningssyndrom inte ska behandlas på samma sätt som andra depressionspatienter. Psykofarmaka, "Lyckopiller" fungerar inte lika bra som medicin för dem, till exempel. Det som behövs är förändringar i arbetsmiljön, för det är ofta där en stor del av stressen uppstår. Arbetsuppgifterna måste exempelvis vara väl avgränsade. Patienten måste känna kontroll över sin situation och trygghet på arbetsplatsen. Öppna kontorslandskap bör undvikas. Men det behövs också förändringar utanför jobbet, med familjelivet och på fritiden.
– När återhämtar jag mig, genom vila och sömn, den frågan måste man ställa sig, säger Agneta Sandström.
Få bort ”management-kulturen”
Återhämtning och fysisk träning, vara ute i naturen och få dagsljus, är viktiga delar för att återhämta sig. Dessutom måste man få bort vad Agneta Sandström kallar "management-kulturen" från familjelivet:
– Vi sköter ju våra familjer som vi sköter företag, det ska vara effektivt, man ska fylla dagen med viktiga saker, barnen ska lära sig saker, träna, åka hit och dit. Vi har väldigt lite tid i våra liv där vi bara sitter och pratar eller inte gör någonting, det försvinner mer och mer ut ur våra liv. Vi ska fylla varje timme med något meningsfullt också har vi väldigt konstig uppfattning om vad som är meningsfullt.
Rehabiliteringen måste lyftas upp från att enbart ses som ett problem på individnivå till samhällsnivå. Hur ska samhället se ut för att människor ska orka jobba tills de är 65 år. Det är en politisk fråga på samhällsnivå/SVT.se
❤️ Sanna
