Så här står det:
Det här var verkligen en fantastisk bok att läsa: Giraffspråket – Känslans kommunikationskriven av Anne-Christine Smith! Jag fick den på torsdag kväll före nationaldagsledigheten. Den hängde med hela helgen; i solstolen i trädgården, på filten vid poolen och vid något tillfälle…hrm… även på toaletten :) Jag fick massor av flashbacks från händelser ur mitt liv:
1) Vid ett tillfälle i vintras fick jag frustrerad återkoppling av en kollega i Stockholm. Han sa ”Du har ju förstört mig! Från att ha sagt saker som ‘Så här är det!’ och ‘Ni har fel!’ säger jag numera ‘Jag upplever att…’ eller ‘Det känns som att…’. Jag är inte mig själv längre!”. Det var ju jättekul att höra eftersom jag själv försöker hitta fram till en balans mellan min egen sanning som jag tror på och kan argumentera för, och andras uppfattning om världen som jag vill försöka förstå. Giraffspråket kommenterar det här som att vi alla har en uppfattning om världen, men att ingen av oss kan ha ensamrätt till tolkningen. Dessutom är risken stor att vår tolkning är fel. En tår på en kind kanske inte är för att personen är ledsen utan för att denne hackat lök, eller kanske gått en sväng i regnet :)
2) Vid ett jobbigt fall i fjol då jag blev tvungen att genomföra ett antal korrigerande samtal med en person arbetade jag med mina observationer och det som var fakta och gick att ta på. Jag ställde frågor om mina observationer och känslorna som dom väckte. Det var jättejobbigt men fungerade eftersom jag undvek egna tolkningar och förutfattade meningar. Det gjorde att jag slapp ifrån många svåra situationer som slutar med ”Så var det inte alls, det där är ju bara din tolkning!” och kunde hålla mig lugn även om jag var nervös och spänd som en fiolsträng. Jag kunde beskriva hur jag upplevde situationen och uttrycka tydligt och klart vad jag vile. Vi hade väldigt lite pajkastning, om ens någon alls.
3) När jag arbetar med grupper kring förståelse och förankringsövningar, med det ständiga undersyftet att skapa en större öppenhet mellan deltagarna i gruppen, är upplägget ofta a) görande, seende, lyssnande (Action) för att sedan följas av b) reflektioner i både känsla och tankar i både process och sak (Reflection) för att sedan hämtas hem i c) ett lärande och en förståelse (Learning). I de fall vi arbetar med ledningsfunktioner som vill förankra ett budskap kompletteras ofta de här stegen med vad-behöver-jag-samtal som leder till jag-vill-ha-reflektioner. Ur dessa kommer sen rena aktiviteter och handlingar (Change).
Giraffspråket slog an en massa strängar och är något som jag lever med just nu. Det är inte helt enkelt att applicera men jag tror helhjärtat på mycket av dess grunder. Den börjar med ”En mycket vanlig orsak till konflikter på arbetsplatser är att de inblandade personerna saknar en medvetenhet om att deras tyckanden om andra och tolkningar av orsakssammanhangen är subjektiva och partiella.” som ju klockrent hänger ihop med min egen syn på saken, och som kommit fram i tidigare inlägg och kommentarer :)
En viktig del är den empatiska kommunikationen. Den utgår från att jag dels öppnar mig själv, lägger bort mina tolkningar och fördomar om dig och berättar om mina egna känslor, och dels att jag är intresserad och lyhörd för dina upplevelser och känslor och behov. Om vi kan låta bli att tolka och missförstå varandra och istället vara nyfikna på hur vi känner och vad vi behöver och våga uttrycka det för varandra – då är vi långt fram i vår kommunikation och har stora möjligheter att undvika onödiga fastlåsta konflikter. Enligt Smith är konflikter nödvändiga och dynamiska energiskapare som vi behöver för att testa våra idéer men som inte får stranda på aggressivitetens skär. Därför giraffspråket som kan ta oss förbi och ut på öppet hav ;)
Giraffspråket kräver ärlighet och mod, och (tyvärr för de som anser mig för positiv ;) en hel del positivt seende på andra människor :) Bakom en arg, sur, ledsen eller tvär person finns behov som inte är tillgodosedda, önskningar som aldrig kommit fram och kanske en hel del sanningar som går på tvären med den personens omgivning. Då gäller det för oss att försöka hitta det och förstå den personens situation.
Jag vill bara säga – LÄS! Och jag har börjat använda det här på olika ställen och i olika situationer, med min röst och mina ord i samtal eller i text i mejl och artiklar :D Försök du med! Det är lätt som en plätt/ från blogg Petera.se
❤️ Sanna
