Att leva sitt liv
Du har inte ett liv. Du ÄR liv. ~ Eckhart Tolle
Livet är inget man äger, man är det. Det man äger kan ju tas ifrån en, eller hur? Men det man är kan ingen ta. Det är det som är den stora skillnaden, som jag ser det.
Om jag har ett liv, så är det som en ägodel. Det måste underhållas och förvaltas, precis som en byggnad. Det måste putsas och filas här och där och då och då. Det måste utvecklas och bli något.
Om jag är liv, så behöver det ju inte bli – det är redan. Livet behöver inte bli något, det behöver levas. Hur det ska levas vet vi faktiskt redan.
Vi behöver egentligen inga instruktioner utifrån om vi lyssnar inifrån. Lever vi osant beror det på att vi har lyssnat på andra.
Kanske har vi lyssnat på föräldrar eller andra i vår uppväxt, utan att själva känna efter. Javisst, som barn påverkas vi stark av våra föräldrar och vår uppväxtmiljö, eftersom vårt undermedvetna står på vid gavel för intryck utifrån. Men när vi blir äldre och har frigjort oss från föräldrar, så kommer våra egna val att ta över mer och mer … om vi bara lyssnar inåt.
Jag behöver inte, trots att hela samhället säger så, bli något.
Jag är inte här för att bli som andra. Jag är här för att bidra med den jag är. Annars hade jag ju varit här för att vara någon annan, eller hur?
Nej, vi är här på jorden just nu, just här, för att vi har en del av helheten att bidra med. Låt dig inte luras och tro något annat.
Vi är alla lika viktiga. Våra olikheter behövs för att skapa en helhet. Det är inte jag, vi och dom – det finns bara jag och vi.
Lev ditt liv, inte andras.
av
