.jpg "Vuxna väx upp")
Vuxna, väx upp!
Kriminalitet, missbruk, psykisk ohälsa, respektlöst språkbruk och prylfixering. Barnläkaren Lars H Gustafsson oroar sig över en vuxengeneration på glid – och hur den påverkar de unga.
Nyligen blev jag på nytt indragen i en diskussion om hur barn och ungdomar har det. De sägs ha sämre psykisk hälsa, klara skolan sämre och visa bristande respekt mot vuxna. Vad få vet är att en liknande diskussion, men med omvända förtecken, sedan länge pågår bland de unga.
Vuxenmissbruket är ett stort bekymmer. Vindrickandet mest varje dag med de följder det får för de vuxnas beteende kan vara svårt att stå ut med. Ett vanligt förslag bland unga är förbud mot alkohol i hemmen.
Fifflet bland de vuxna ökar. Staffanstorpspolitikernas trixande vid resan till Cannes är bara ett av flera aktuella exempel. De unga är oförstående. ”De som styr ska ju vara förebilder för oss. Om de gör så här tror man att det ska vara så”, som 14-åriga Emelie uttryckte saken.
Stressen och den psykiska ohälsan är ett hot mot vuxnas välbefinnande och påverkar direkt de ungas liv. Några mår dåligt på grund av arbetslöshet, andra för att de jobbar för mycket. Många kan inte slappna av från jobbet ens under kvällar och helger. När de unga söker kontakt möter de vuxna försjunkna i arbetsmejl och Facebookuppdateringar.
Många unga oroar sig också för den känslokyla och det trista språkbruk de ser hos vuxna, som mest tycks måna om sitt eget – samtidigt som de är likgiltiga inför andra som har det svårt, till exempel fattiga, äldre och flyktingar. Mobbningen på de vuxnas arbetsplatser ökar, medan kommentarsfälten i sociala medier fylls av grova påhopp.
Konsumtionstänkandet blir alltmer utbrett. De vuxna lockas att satsa sina pengar på lyxiga lägenhetsrenoveringar, stora bilar, dyra restaurangbesök och investeringar i elektronik av olika slag. ”Vuxna tänker bara på prylar”, är en vanlig kommentar bland unga.
Bland de unga finns delade meningar om vad som kan göras. Några har föreslagit en oberoende vuxenkommission och kommunala vuxenplaner. Men de flesta tror inte att vuxna är vuxna nog att handskas med vuxenproblem, som måste ses i ett större sammanhang.
Dels handlar det om okunnighet. De unga är djupt oroade över vuxnas bristande kunskap om viktiga framtidsområden, som klimatfrågor, flyktingsituationen och vapenförsörjningen till världens konfliktområden. Man ler åt de vuxnas diskussion om bristen på kunskap i skolan och menar att den viktigaste skolreformen idag är obligatorisk vuxenutbildning.
Det handlar också om den känslomässiga förflackningen bland vuxna. Konsumtionstänkandet tycks ha spritt sig också till deras syn på människor. De använder och utnyttjar varandra på ett sätt som barn och unga inte kan acceptera. Begrepp som omtanke, rättvisa och hederlighet finns numera nästan bara bland unga.
Vad ska vi då göra? Barn och unga tror inte längre på de vuxnas förmåga att lösa problemen på egen hand. Kanske är det därför det nu allt oftare hörs rykten om en ny barn- och ungdomsrörelse, en rörelse för Freden, Framtiden och Glädjen (FFG). Får vuxna vara med i den? Vill de det?
Vuxenmissbruket är ett stort bekymmer. Vindrickandet mest varje dag med de följder det får för de vuxnas beteende kan vara svårt att stå ut med. Ett vanligt förslag bland unga är förbud mot alkohol i hemmen.
Fifflet bland de vuxna ökar. Staffanstorpspolitikernas trixande vid resan till Cannes är bara ett av flera aktuella exempel. De unga är oförstående. ”De som styr ska ju vara förebilder för oss. Om de gör så här tror man att det ska vara så”, som 14-åriga Emelie uttryckte saken.
Stressen och den psykiska ohälsan är ett hot mot vuxnas välbefinnande och påverkar direkt de ungas liv. Några mår dåligt på grund av arbetslöshet, andra för att de jobbar för mycket. Många kan inte slappna av från jobbet ens under kvällar och helger. När de unga söker kontakt möter de vuxna försjunkna i arbetsmejl och Facebookuppdateringar.
Många unga oroar sig också för den känslokyla och det trista språkbruk de ser hos vuxna, som mest tycks måna om sitt eget – samtidigt som de är likgiltiga inför andra som har det svårt, till exempel fattiga, äldre och flyktingar. Mobbningen på de vuxnas arbetsplatser ökar, medan kommentarsfälten i sociala medier fylls av grova påhopp.
Konsumtionstänkandet blir alltmer utbrett. De vuxna lockas att satsa sina pengar på lyxiga lägenhetsrenoveringar, stora bilar, dyra restaurangbesök och investeringar i elektronik av olika slag. ”Vuxna tänker bara på prylar”, är en vanlig kommentar bland unga.
Bland de unga finns delade meningar om vad som kan göras. Några har föreslagit en oberoende vuxenkommission och kommunala vuxenplaner. Men de flesta tror inte att vuxna är vuxna nog att handskas med vuxenproblem, som måste ses i ett större sammanhang.
Dels handlar det om okunnighet. De unga är djupt oroade över vuxnas bristande kunskap om viktiga framtidsområden, som klimatfrågor, flyktingsituationen och vapenförsörjningen till världens konfliktområden. Man ler åt de vuxnas diskussion om bristen på kunskap i skolan och menar att den viktigaste skolreformen idag är obligatorisk vuxenutbildning.
Det handlar också om den känslomässiga förflackningen bland vuxna. Konsumtionstänkandet tycks ha spritt sig också till deras syn på människor. De använder och utnyttjar varandra på ett sätt som barn och unga inte kan acceptera. Begrepp som omtanke, rättvisa och hederlighet finns numera nästan bara bland unga.
Vad ska vi då göra? Barn och unga tror inte längre på de vuxnas förmåga att lösa problemen på egen hand. Kanske är det därför det nu allt oftare hörs rykten om en ny barn- och ungdomsrörelse, en rörelse för Freden, Framtiden och Glädjen (FFG). Får vuxna vara med i den? Vill de det?
