Åh längtar ÄNTLIGEN att se Jägarna 2, det blir att ta med sig Nyttogodis (mörk choklad m mandel)...
15 år har gått sen Kjell Sundvall gjorde biosuccé genom att visa oss ett Norrland som inte syns i turistbroschyrerna...15 år har det även gått på vita duken sen Erik Bäckström (Rolf Lassgård) sist for hem till gården efter att ha ledsnat på alla stockholmare, bara för att inse att hans gamla vänner och familj i norr var långt mycket värre är de i ”fjollträsk”. Den här gången är han mer skeptisk till att återvända, med all rätt ska det visa sig.
Den här gången återvänder Erik, mer livstrött än Martin Beck, med ambitionen att sära på jobb och familj, då han kallats upp som Rikskrims bäste förhörsledare, något som går sådär. En ung kvinna har försvunnit i en liten håla i norr, den lokale småtjuven Jari Lipponen (Euro Milonoff) pekas tidigt ut som den skyldige och när byns råskinn, tillika polisman Torstens (Peter Stormare) personliga vendetta kommer i vägen för utredningen plockas Erik in för att lösa biffen. Hans snokande i familjehemligheter uppskattas inte av Torsten som menar att fallet redan är löst och inte blir deras relation lättare att hålla professionell av att Torsten är styvfar till Eriks brorson.
Även om Kjell Sundvall, Likt Erik Bäckström, har bytt Norrland mot Stockholm så har ränderna inte gått ur, då tänker jag inte bara på att filmens norrlandspremiär skjutits fram en vecka på grund av älgjakten, utan främst på hans känsla för det norrländska kynnet. Han kan folket, jargongen och det osar i det närmaste av termoskaffe och skoterbränsle i salongen.