Öppna förskolan och ute i härligt höstväder...

Idag hämtade jag trollen vid 12, fin höstdag...När vi skulle ut från dagis så klämde sig A illa på sin tumme...nageln gav vika och han skrek "Mamma!, Pappa!" Mitt hjärta höll på att stanna. Carin hjälpte mig tejpa ihop provisoriskt...men vad det skär i kroppen när barnen gör sig illa...kände mig vemodig hela dagen...usch!! Vi mötte upp Mia, E och S tänkte ta en ute dag i boulognern, men så pratade jag med Cilla på mobilen och de skulle till Öppna förskolan Olofsgården, så alla vi hakade på dit...lek, fika och sång...barnen hade jätte kul! A var lite tillbaka dragen och var rädd om sin tumme... Har fått hem cykel vagnen och den måste ju invigas snart...har aldrig cyklat med sådan. Ska be Robban premiär cykla o pumpa den i samma stund...Cilla har ju likadan så vi kommer ha mycket kul med dem... Känner mig lite vemodig idag för nu är det bara 2 natt veckor kvar och efter dessa så börjar allvaret m gemensam vårdnad, jag har lagt känslorna långt fram för nu hämtar jag på dagis och båda vi (R och jag) är närvarande och umgås mycket. Så ofattbart att inte se dem på em veckan...jag som varit borta så sällan...men inget ont om R han behövs lika mycket som mig, men det är jag som har separations ångest och de är så små...Jag vet att de flesta tänker "Du får egentid osv." men jag har ju mitt liv m barnen klart en del dagar vill man vara själv men hela veckan känns som ett slag i ansiktet... Det är den stora baksidan med separationer...att barnen har inget att säga till om när de är så små och att de ska bo på 2 platser!