Ångest är jobbigt, eller hur? Inte bara för den som lider av det, utan för dig – den som finns omkring personen – medan de går igenom det. Det är emotionellt dränerande för båda parter, det kan vara fysiskt krävande, och självklart mentalt krävande för det mesta.
Planer måste ändras enligt ångesten. Situationer måste ibland undvikas. Planering måste vara mer noggrann. Emotionella behov kan ändras från dag till dag. Det är mycket att jobba med, och det kan dessutom vara svårt att förstå dem.
Det är förståeligt att det är tufft ibland, så låt det här vara din fusklapp. 13 saker du måste minnas när du älskar någon med ångest.
1. De är mer än sin ångest
Ingen gillar att definieras av en enda sak. Om du verkligen vill stötta någon med ångest, påminn dem att du uppskattar individen bakom ångesten. Inse att de är mer än sin ångest.
Det låter som att det här vore sunt förnuft, vi går inte runt och dömer folk efter bara en sak för det mesta, men människor har en tendens att blindas av problem med mental hälsa. De är fortfarande människor, lika komplexa som alla andra. Snälla, kom ihåg detta.
2. De kan bli trötta lätt
Ångest är uttröttande. Det verkar som att de enda som förstår hur uttröttande det verkligen kan vara är andra som lider av ångest. Ångest gör att folk lever på helspänn. De är alltid på alerten, har oroliga sinnen, och deras kroppar är alltid redo att fly eller fäkta. Med helspänningen kommer trötthet. Situationer som människor utan ångest kan segla igenom är mer uttröttande för den med ångest.
Har du någonsin haft en stressig vecka på jobbet, där du varje dag vaknar och tänker ”wow, hoppas det lugnar ner sig snart”? Så lever en person med ångest varje dag, och det är utmattade. Kom ihåg det nästa gång du pressar någon med ångest till att bli mer ”produktiv”.
3. De blir lätt överväldigade
Deras sätt att vara på helspänn gör också att de överväldigas lätt. De är medvetna om allt som sker i och omkring dem. Varje ljud, handling, lukt, ljus, varje människa, varje föremål. För någon som ständigt är så alert kan en situation som inte verkar så överväldigande (t.ex. tanken på att flera personer pratar i ett rum) leda till att deras huvud snurrar runt. Du kan läsa mer om det här.
När du försöker uppmuntra någon med ångest att gå någonstans, kom ihåg att det du njuter av kan vara överväldigande för personen. Försök inte låsa fast dem. Försäkra dem om att de kan gå därifrån när som helst.
4. De är väl medvetna om att ångesten ofta är ologisk
Att vara medveten om det ologiska hindrar inte tankarna från att löpa amok. Det hindrar dem inte från att tänka på hundratals katastrofscenarion. Om det vore så enkelt som att säga ”okej, det är ologiskt – det finns ingen mening med att oroa sig” skulle de flesta med ångest inte lida av det längre.
En av de värsta sakerna med ångest är hur medvetna de som lider av det kan vara om det ologiska. Att påpeka att det är ologiskt hjälper inte – det vet det redan. De behöver medlidande, förståelse och stöd – de behöver väldigt sällan råd om hur ologisk och meningslös deras ångest är (för det är inte ens att ge råd). Du kan läsa mer om det här.
5. De kan berätta hur de känner (du behöver bara lyssna)
Att ha ångest betyder inte att de inte kan uttrycka sig eller kommunicera (om de inte har panik, för då kan de förmodligen inte det. Försök inte tvinga dem!). De vill fortfarande prata, och föra sin egen talan. De kommer berätta vad de känner.
Ofta tror folk att någon med ångest, eller vilket problem som helst, inte kan eller vill kommunicera – det är för att de väljer att avstå, vanligtvis för att den andra parten var avvisande förra gången de öppnade sig. Nästa gång du tror att de inte kan föra sin egen talan, håll tyst och ge dem chansen att faktiskt prata. Ta sedan chansen att lyssna.
6. De behöver inte höra någon konstant fråga “är du okej” när de har panik
När du ser någon med panik som du vet har ångest, måste du verkligen fråga om de är okej?
Du vet redan svaret. Deras hjärta slår en miljon slag i timmen, deras händer är spända, deras bröstkorg är åtstramad, deras lemmar vibrerar av allt adrenalin och deras hjärna har inträtt i kroppens ”fly eller fäkta”-funktion. Helt ärligt? En del av dem tror att de håller på att dö. Så istället för att fråga om de är okej, försök med något mer hjälpsamt och konstruktivt. Bra exempel är:
“Kom ihåg att andas”
”Kom ihåg ”
”Vill du att jag ska hjälpa dig någonstans tystare/tryggare/lugnare?”
”Jag finns här om du behöver mig.” (här borde du lämna dem ensamma såvida de inte ber dig att stanna)
”Du har panik, det kommer att gå över. Du har tagit dig igenom detta förut, och du kommer göra det igen”.
Men nyckeln till allt detta: om de ber dig lämna dem ifred – lämna dem ifred! De har erfarenhet av att hantera sin ångest, så låt dem göra det som de vill.
7. Du uppskattar att du finns där för dem
Ångest är jobbigt för alla inblandade, dig också. De förstår det, och de förstår hur ologiska de är, de förstår att d1u avstått från vissa saker för att de inte kunde genomföra det. De är inte blinda för vad som krävs för att stötta dem.
Om det finns en sak som alla med ångest har gemensamt är det att de tänker för mycket – de tänker väldigt mycket. En del av dessa tänkande berör alltid personerna som stått bredvid dem. Ditt stöd förbises inte – oavsett hur litet du tror att det varit.
8. Det kan vara svårt att släppa taget
En del av ångest är det ständiga tänkandet, men för att verkligen förstå det behöver vi förstå vad det bottnar i. När någon upplever något traumatiskt, vilket folk med ångest gjort mer än nog, kan minnes (om det inte hanteras korrekt) lagras i den del av det limbiska systemet som minnet använder för att avgöra om vi är i kris. Du kan läsa mer om det här.
Minnet lagras på ett helt annat sätt och i en annan del av hjärnan, jämfört med ett vardagsminne som snabbt lagras. Det får hjärnan att reagera annorlunda på minnet. Hjärnan försöker aktivt hitta ett samband mellan det traumatiska minnet och den nuvarande situationen (vilket delvis gör att personen är på helspänn).
När hjärnan fastnar i denna cykel kan det vara svårt att släppa taget om saker. När hjärnan tränas att stanna i denna cykel genom förlängd ångest kan det vara väldigt svårt att släppa taget om något alls. Människor med ångest kan inte bara ”släppa taget”, deras hjärna tillåter det inte, så tjata inte på dem om det.
9. Förändring (även väntad sådan) kan vara svår
Alla har en bekvämlighetszon, ångest eller ej. Att gå utanför den zonen kan vara svårt även för den mest välanpassade, så det kan vara extra utmanande för den med ångest. Det här ska inte förväxlas med fördomen att de med ångest ogillar förändring eller att gå utanför bekvämlighetszonen, för de kommer förmodligen att växa när de faktiskt gör det. Det kan bara vara svårare för dem att göra det.
Det som brukar få de med ångest att slippa undan från sin ångest är när de tillåts vara i sin komfortzon utan att något stort förändras omkring dem. När de måste möta stora förändringar kan det ta längre tid för dem att lugna ned sig och komma tillbaka in i zonen. Kom bara ihåg att ha lite mer tålamod och förståelse för de med ångest. De försöker, det gör de verkligen.
10. De ignorerar dig inte (alltid) med flit
En del av att kontrollera ångesten är att kontrollera den inre monolog den medför. Ibland kan detta kräva mycket uppmärksamhet. De konstigaste sakerna kan starta obskyra tankeprocesser hos den med ångest. Om de helt plötsligt ”försvinner” ur samtalet finns det en god chans att de tänker på något som precis sagts, eller att de försöker samla tankarna. Båda dessa saker kräver stor koncentration.
De ignorerar dig inte, åtminstone inte med flit. De försöker bara låta bli att bryta ihop framför dig. Du behöver inte fråga om de är okej, och du behöver definitivt inte förhöra dem om vad du precis sagt. Om det verkligen är viktigt kan du försiktigt ta upp det när de verkar mer samlade.
Deras hjärnor kan vara krigszoner ibland. De kommer oväntat försvinna från samtal, och när de inser att de gjort det kommer de känna skuld. Försäkra dem om att du förstår, och säkerställ att de verkligen tagit in de viktiga nyheter ni kan ha diskuterat, särskilt om det handlar om att de ska ta ansvar för något (och skriv kanske en lapp om det också!).
11. De är inte alltid närvarande
Som nämnts ovan är de inte alltid närvarande i ett samtal, men det är inte bara samtal som kan leda till detta beteende. Vardagliga händelser kan få alla att tänka efter vid olika tillfällen, men för den med ångest kan nästan allt vara en orsak. De kommer dyka ner i sina sinnens djup regelbundet, och du kommer förmodligen märka den distanserade minen. Till skillnad från vad romantiska filmer visar är det inte alltid fint att komma fram och prata med dem medan de tänker (även om det definitivt kan vara det ibland).
För regelbundet tillbaka dem till verkligheten, med varsamhet. Påminn dem om var de är, vad de gör (inte bokstavligt talat – de är inte senila), och att de kan uppskatta det. De kommer uppskatta att du gör det. Du kan lära dig mer om mindfulness och hur det hjälper ångest här.
12. De ser det inte alltid som en begränsning (och det borde inte du heller!)
Det är okej att ha ångest. Visst kan det vara svårt ibland, men det är inte alltid en begränsning. Ångest har bidragit till att personen är sig själv, och det har potential att förbättra dem. Det kan få dem att se världen på ett annat sätt och det kan ofta vara bra. Symptomen kan suga, att missa vissa saker kan suga, allt i livet kan suga. Bara för att det kan betyder det inte att den med ångest väljer att se det så, åtminstone inte hela tiden. Kom ihåg att en del av deras personlighet är ångesten. Kom ihåg den delen av dem, att samlingen av livserfarenhet som skapat dem, är ångesten. Det kan medföra vissa fördelar också, och många med ångest (när de blir ”bättre”) väljer att se dem. Det borde du också.
13. De är fantastiska!
Precis som alla andra på Jorden är de fantastiska (det är därför du älskar dem, eller hur?)! det är enkelt at fokusera på det dåliga, särskilt när det gäller psykisk hälsa, men en del av att överkomma det negativa är att minnas det fantastiska som kom före, och som kommer komma efter, problemet.
Välj att se fördelarna. Välj att se det fina i varje situation. Välj att se det fantastiska. Om de kan det så kan du också.
Fusklappen är slut. Kom ihåg detta och hela din upplevelse kan bli mycket lättare – eller inte. Vi är människor och vi är unika. Det som fungerar för en person kanske inte gör det för den andra, men en sak fungerar alltid: kärleksfullt medlidande. Om du tar med dig något från den här artikeln, låt det vara det faktum att alla – särskilt de som kämpar – förtjänar kärleksfullt medlidande. Dela med dig av det.
(Info hämtat från Google)
