11 maj 2015

Tomas Sjödin om när de egna resurserna tryter, kloka ord!


Tomas Sjödin om när de egna resurserna tryter.

Att det skall vara så fruktansvärt svårt att be om hjälp. Säga: det här går inte längre, jag vet inte vad jag skall ta mig till! Särskilt förvånande är det med tanke på att så mycket gott oftast börjar hända i det ögonblick man ger upp och avslöjar för någon att de egna resurserna är uttömda. Precis där är vi många som kan berätta om hur vägar skapats i det som fram till den punkten bara var kaos.

För en tid sedan mötte mina kolleger och jag ett par medmänniskor som ville berätta för oss om den hjälp de fått i AA, anonyma alkoholister. Det blev ett fantastiskt samtal. Jag har alltid hyst den djupaste respekt för denna rörelse och har genom åren sett vilken samhällsnytta de gör. För att inte tala om vad de betyder i enskilda människors liv. Det finns något varsamt och vackert i deras sätt att tänka och verka.

Jag fäste mig särskilt vid två saker i vårt samtal den där eftermiddagen, båda rör frågorna om hur vi kan bli varandra till hjälp när det blivit för trassligt eller för tungt. Det första var deras medvetna val att inte säga till den som söker upp dem: "Gör så här", utan nöja sig med säga: "Så här gjorde jag". Med tanke på att våra livsvillkor ser så olika ut så är det knepigt att ge råd. Men en personlig berättelse är däremot så rymlig att man kan ta de bitar som funkar och släppa resten. Man slipper ta ställning, hålla med eller avfärda. Man kan bara låta den andres erfarenhet kasta ljus över den egna situationen.

Det andra som rörde mig i mötet var den ena mannens berättelse om hur en långdragen, ojämn kamp började vändas i en livräddande riktning den dag han vågade säga: "Jag behöver hjälp!" Uppenbarligen skjuter vi på kapitulationen alltför länge. I mitt dagliga arbete händer det ganska ofta att människor hör av sig för att de kört fast på något sätt. Det kan röra ekonomi, relationer, missbruk av olika slag och den iakttagelse jag gjort genom åren är att vi väntar alldeles för länge med att erkänna att vi faktiskt kört fast. Som om det vore skamligt att tillstå att bekymren är större än de egna resurserna. I själva verket visar all erfarenhet att det är det motsatta som är sant – där de egna tillgångarna tryter finns det oftast andra som bara väntar på att kopplas in.

Dessutom blir de allra flesta människor väldigt glada när man ber dem om hjälp eller frågar dem om råd. Det känns bra när någon behöver en, så enkelt är det.

Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet. Det är starkt att inse sig egen begränsning och att sätta ord på den är den kortaste vägen till förändring. Så länge man tror att man måste klara allt själv begränsar man tillvarons goda krafter till ett minimum.

"Kan själv" är säkert en viktig fas i barns mognad, men klamrar man sig fast vid den inställningen som vuxen så får man nog räkna med ett onödigt fattigt liv.

TOMAS SJÖDIN

❤️ Sanna

Olof Röhlander, VECKANS PEPTALK – CTRL + ALT + DELETE, Din termos i gryningen

Ctrl+Alt+Del keys

VECKANS PEPTALK – CTRL + ALT + DELETE

Jag satt häromdagen och laddade upp någonting på datorn, när allting bara hängde sig. När datorn låser sig, vet vi alla att det finns en sista utväg. Tryck ned tre särskilda tangenter samtidigt och du gör en omstart. Det är inte alltid helt optimalt, men vi inser till slut att vi behöver göra något åt saken.

Vi borde tänka så i livet. Många sitter bara och väntar på att saker ska bli bättre. Det är samma sorts önsketänkande som när du tittar på ett datorprogram som sedan länge fastnat vid 98 % uppladdning. Du vet att det inte räcker med 98 %, det fungerar inte, det krävs 100 %, du vet det och alla vet det.

Ska du nå bättre resultat får du ibland acceptera att du behöver börja om från början. Antingen med samma program, och riskera att liknande sker igen, eller med ett nytt program som du inte känner till lika väl men som kan ta dig hela vägen fram. Det hjälper inte att sitta och stirra på datorskärmen.

Att göra en omstart innebär risken att förlora något viktigt, men också en möjlighet att vinna något annat och möjligtvis ännu viktigare. När något inte fungerar krävs en annan riktning än tidigare.

Att göra en ctrl-alt-delete kan alltså ses som en metafor för livet. Inte bara datorn behöver startas om ibland, ditt liv också. Den sortens omstart kan bli liten eller stor, vara önskad eller påtvingad, men den skapar samma chans i livet som datorn ger. En möjlighet att bygga något nytt, och göra saker bättre.

Ingen klarar sig helt oskadd i det här livet. Saker sker, men det behöver inte vara fel. Att få omplantera dig själv i en mylla av annan, bördigare jord, kan vara just vad din inre planta törstat efter.


❤️ Sanna

8 maj 2015

Mindfulness, mitt altare, Stenar/kristaller och ljus... Tankar energi, Deva Premal & Miten





❤️ Sanna

Pappans missbruk gjorde henne medberoende – i dag hjälper Olivia andra barn


Trygga barnen är en fristad för unga som lever nära någon med ett beroende

Utåt sett levde Olivia Trygg i den perfekta familjen.

Bakom fasaden kämpade hon med konsekvenserna av att växa upp med en alkoholiserad pappa. 

I dag driver hon Trygga Barnen – stiftelsen som sprider kunskap om alkoholism och hjälper barn i familjer med missbruk.

– Så mycket fokus läggs på den sjuke. Vuxna måste våga se barnen – och stå kvar. 


Alla i omgivningen levde det perfekta familjelivet – problem var något andra hade.

Därför hade också Olivia Trygg, 26, svårt att förstå att hon inte var ensam.

Svårt att förstå att hennes pappa Hans var alkoholist.

Alkoholister var ju sådana som låg på parkbänken – inte framgångsrika reklamare.

– Och jag var pappas flicka. Vi hade alltid nya upptåg på gång. Mamma blev den som tog hand om oss båda och fick påminna oss om att äta och ta på oss ytterkläder, säger Olivia.

Pappan förändrades

Men när hon är åtta år förändras Hans. Han blir hånfull, kan kommentera hennes vikt och trycker ner henne. Olivia blir plötsligt orolig att hennes föräldrar ska skiljas. 

– Förr kunde de stå och pussas vilket jag tyckte var pinsamt. Nu dog det ut mer och mer. 

När Olivia är 12 år säljer Hans sitt företag och ska gå hemma i ett år på grund av konkurrensförbud. Hon ser fram emot att få tillbaka sin gamla pappa. Men ju mer fritid han har, desto mer dricker han.

– Han blev frånvarande och jag var ständigt rädd för att han skulle göra bort sig och skämma ut mig. Men jag förstod fortfarande inte att han var alkoholist.

Olivia besöker ofta skolans sjuksyster med ont i magen men ingen frågar om allt står rätt till. Hemma vill varken mamma Agneta eller Olivia prata om elefanten i rummet och blir i stället främlingar.

– Men nu började mina äldre, utflugna syskon prata med mamma om att hon måste göra något. Och julaftonen när jag var 15 accelererade situationen, säger Olivia. 

Genom att försöka begränsa Hans alkoholintag gör familjen en slags tyst markering om att nu räcker det. Några dagar senare packar han sin väska och sticker. Man ordnar en intervention men hinner inte ens ställa sitt ultimatum förrän Hans lämnat villan för sista gången.

– Han valde alkoholen. Jag trodde att om jag är tillräckligt arg eller säger att jag älskar honom tillräckligt många gånger så ska han ändra sig – varje gång blev jag lika besviken, säger Olivia.

Ljög för kompisarna

För kompisarna ljög hon. Pappa hade flyttat. Han hade fått jobb i Frankrike.

Den största rädslan var att springa på honom tillsammans med vännerna.

Och Hans ringde dottern i genomsnitt 40 gånger per dag, allt för att krampaktigt hålla kvar henne i sitt liv.

Men nu kom allt ikapp Olivia. Hon hade utvecklat ett stort kontrollbehov, hade dålig självkänsla och sömnsvårigheter.

Agneta – som såg tecknen på medberoende – vädjade till dottern som motvilligt gick med på att träffa en terapeut.

Hon fick besöka sju olika tills hon hittade en som var expert inom missbruk.

– Jag lärde mig att det är okej att älska den friska och avsky den sjuka. Och det är ett av mina viktigaste budskap – du är inte ett dåligt barn för att du inte alltid älskar din förälder.

Nu vågade också Olivia berätta för sina vänner om hur hon hade det. Och hon insåg att hon inte var ensam.

– Flera som jag känt i nästan hela mitt liv levde också i familjer där det fanns problem av olika karaktär. Jag blev så frustrerad – här gick vi och ljög för varandra.

Kort efter att Hans 2010 dött till följd av alkoholrelaterade sjukdomar, startade därför Olivia och Agneta stiftelsen Trygga Barnen. Hit kan barn och unga vuxna upp till 25, som vuxit upp i en familj med beroendeproblematik, söka sig. På kontoret i Stockholm ordnar man åldersanpassade gruppträffar där man pysslar och pratar om drömmar, mål och behov. Man har enskilda samtal, har byggt upp en terapeutportal och man firar högtider och lov i en alkoholfri miljö. Man samarbetar dessutom med BUP, socialtjänsten och skolor så att utsatta barn hittar hjälpen. Och man föreläser – både för barn och unga, skolpersonal, kuratorer, inom vården och näringslivet. För de som inte bor i Stockholm finns man tillgänglig genom mejl, en dygnet runt öppen jourtelefon, sociala medier och en chat.

Blivit ett heltidsjobb

– En gång i veckan ordnar vi Trygg Stund. Då kan man bara vara här hos oss, äta mellanmål, vila eller spela spel, säger Olivia.

– De som inte har möjlighet att ta sig hit hämtar vi. Barnens trygghet är vårt fokus.   

För Olivia som skulle bli reklamare precis som föräldrarna, har Trygga Barnen blivit ett heltidsjobb. Valet var enkelt när hon tänkte tillbaka på hjälpen som var svår att hitta – och på allt som gick fel. Som den gången hon inte ville träffa sin tillfälligt nyktra pappa och en familjebekant ringde och skällde ut henne.

– Så mycket fokus läggs på den sjuke. Man måste tänka på barnets bästa. Och vi vuxna måste våga se barnen – och stå kvar.

Ingen i Olivias närhet reagerade under de mest turbulenta åren. Familjen verkade engagerad och hon gjorde sitt bästa i skolan. Myten att alkoholism bara drabbar socialt utsatta familjer och att barn som mår dåligt blir utåtagerande, är något Trygga Barnen jobbar aktivt för att krossa.

– Får man ingen hjälp kan man längre fram utveckla ett eget missbruk, en ätstörning eller ett självskadebeteende – eller gå in i destruktiva förhållanden, säger Olivia.

– Och det börjar med oss vuxna – det är vårt ansvar att vara öppna och prata om vårt bagage så att också barn vågar berätta.


Veckans hjälte:

Vem? Olivia Trygg, 26, Stockholm.

Varför? När Olivias pappa Hans 2010 gick bort till följd av alkoholrelaterade sjukdomar, startade hon och mamma Agneta stiftelsen Trygga Barnen. Hos stiftelsen – som vänder sig till barn och unga upp till 25 år som vuxit upp i hem med missbrukarproblematik – får man en chans att vistas i en lugn och trygg miljö, få stöttning och hjälp och umgås med andra unga i samma situation. I dag är Olivia stiftelsens generalsekreterare på heltid och föreläser om sin uppväxt för myndigheter, i skolor och inom vården. 

Familj: Sambo, mamma och två äldre syskon samt syskonbarn – och Trygga Barnen.


❤️ Sanna

5 maj 2015

Deva Premal & Miten, kloka ord, Take my hand...


Take my hand. We will walk. We will only walk. We will enjoy our walk without thinking of arriving anywhere...

Thich Nhat Hanh

❤️ Sanna

4 maj 2015

Kloka råd, Barn, Dagis, Regler, Rutiner, Förskolans skylt ska få föräldrar att lägga undan mobilen, Mötet med ditt barn, Nyheter 24


Förskolans skylt ska få föräldrar att lägga undan mobilen

"Jätteviktigt att möta sitt barn"

Föräldrar kan hämta sina barn på förskolan med telefonen i örat och inte hälsa på sitt barn direkt när de kommer springandes. Nu vill förskolan försöka få fler att lägga undan mobilen.



I början av april spreds en bild från en norsk förskola som infört mobilförbud för föräldrar som hämtar sina barn. Nu har budskapet tagit sig till Sverige, närmare bestämt förskolan Vreta i Tumba utanför Stockholm.

– Det var en kompis som skickade texten till mig, jag tror den var därifrån, och så tänkte jag att: "Fasen, det där måste jag skriva, men på ett bra sätt så att föräldrarna inte tar åt sig", säger barnskötaren Gitta som gjorde skylten, till Aftonbladet.

Hon menar att vissa föräldrar brukar komma till förskolan och hämta sitt barn medan de pratar i telefonen.

– Det är jätteviktigt att möta sitt barn när de kommer och vill hälsa direkt, säger Gitta.

"Förbud struntar alla ändå i"

Hon ville göra en finare skylt än den norska, som var mer av en klassisk förbudsskylt.

– Det vet vi ju att förbud struntar alla ändå i.

Så i stället målade hon i glada färger – och mottagandet har varit bra. Enligt Nyheter24 har en bild på skylten från en mamma som har sitt barn på förskolan spridits rejält på Facebook de senaste dagarna.

– Den är så himla aktuell i det här samhället, man ser alltid föräldrar som går och tittar i sina mobiltelefoner, säger mamman till Nyheter24.

Gitta på förskolan Vreta tror att skylten berör så många för att de faktiskt inser hur viktiga de är för sina barn.

– Det är ju faktiskt det viktigaste mötet vi har, säger hon.


❤️ Sanna

Mina tarotlekar som jag älskar, Doreen Virtue, Osho, Birkan Tore, Orakelkort, Spå


...för eget bruk, avkoppling och mys... Korten stämmer alltid in på mig, de kommer med svar...Tacksam!

❤️ Sanna

3 maj 2015

Sommarpratare och vinter P1 med Malin Berghagen i Sveriges Radio


Sommarpratare Malin Berghagen 2006  Skådespelerska, programledare, artist och yogainstruktör

– I mitt program kommer jag att tala om hälsa, kost och om andliga värderingar.

Om Malin Berghagen

Har bland annat medverkat i filmen Svart Lucia och spelat i teateruppsättningen av Ronja Rövardotter. Vann Guldmasken för bästa kvinnliga biroll i föreställningen Blodsbröder 1992 och var under hösten 2006 aktuell i Wallanderfilmen Soldala. Håller föredrag och kurser om hälsa och yoga och är andligt och existentiellt intresserad. Var tidigare fotomodell i Paris och Tokyo.

❤️ Sanna


2 maj 2015

Bananpannkaka, steks i kokosfett och servera m bär och keso, Amelia blogg

Morgonens frukost: bananpannkakor.

Ett tag åt jag detta till frukost VARJE dag. Älskar skiten. Och det finns nog ingen ”maträtt” jag fått så mycket frågor om än just dessa pannkakor. Hur gör jag dem? Vad har jag i dem? Vad har jag till? Hur får jag dem att hålla ihop? Osv osv.

Helt ärligt, det är BUSENKELT att svänga ihop det här och dem går att variera i oändlighet.


Basen är en banan och två ägg. That´s it.

* Mosa en banan med en gaffel.

* Knäck två ägg över och vispa ihop till en smet.

* Jag brukar ibland ha i kanel eller riven vaniljstång/vaniljpulver.

* Stek i smör eller kokosolja. Jag kör nästan alltid på kokosolja. Det är nyttigt men den ger även en god smak till pannkakorna.

* Vissa tycker det är svårt att få pannkakorna att hålla ihop. Dela då upp smeten och gör plättar istället. Då blir dem lättare att hantera.

* Servera tex med valfria bär, kokosflakes och lite agavesirap. 

KLART! Smaklig spis/Marie Sernholt

❤️ Sanna

30 april 2015

Kloka Tomas Sjödin, Om tiden vi lägger på att störa oss på och prata om saker som vi inte gillar...


image

Tomas Sjödin: Den mentala vätskebalansen

Tomas Sjödin om tiden vi lägger på att störa oss på och prata om saker som vi inte gillar.

Det var snålt om utrymme längs smågatorna kring Kronhusbodarna när jag skulle parkera. Jag hittade en plats och efter ett par misslyckade försök lyckades jag tråckla in bilen på en ledig ruta. En bit bakom mig väntade en lastbil som inte kunde komma förbi förrän jag var klar.

När han äntligen kunde passera gjorde han tecken åt mig att veva ned rutan och jag förstod att han ville säga något. Om en okänd människa tilltalar en i ett sådant läge räknar man nästan med att man gjort något fel som skall påpekas. Men så var inte fallet. Det enda den unge chauffören ville säga var: "Vilken otroligt snygg fickparkering!" Sedan önskade mig en trevlig dag och åkte vidare. 

Jag fick en fantastiskt trevlig dag och är helt övertygad om att hans vänliga kommentar bidrog till det. Det är egentligen anmärkningsvärt vad några uppskattande ord kan betyda. De är direkt smittsamma. Hans vänlighet gav mig lusten att bli bättre på att använda vardagsorden till sådant som skapar något, tillför energi och gör livet en smula ljusare för andra.

Under veckan har jag funderat på hur mycket tid vi lägger på att störa oss på och prata om saker som vi inte gillar. Det är lätt hänt. Men så lite det ger eller tillför! Ingenting faktiskt. Till och med mindre än ingenting,

Det drar energi ur kroppen. Jag gissar att det fungerar ungefär som med vätskebalansen. Det finns vätskor som drar mer än de ger. Att ge plats i tanke och konversation åt allt som man stör sig på leder oftast bara till en sak, att man retar sig ännu mer – och på fler saker.

Det står naturligtvis var och en fritt att prata om vad man vill men det kan vara bra att komma ihåg att det rubbar den mentala vätskebalansen i så hög grad att om man inte är aktsam kan det leda till att man blir andligen uttorkad. Och det är ett livshotande tillstånd.

Annat då med uppmuntran. Det hörs på själva ordet att den man riktar uppmuntran mot får påfyllning av något som stärker och genererar, något som självfallet inte är hela sanningen, men som kan kompensera allt som vill få oss att krympa.

Någonstans i Bibeln föreslås det att man istället för att fokusera på det klandervärda skall ta fasta på allt som är värt att älska och allt som förtjänar beröm. Det är ett viktigt råd. Uppmuntrans syfte är inte att smickra eller fjäska, men att lyfta. Så mycket i tillvaron pressar oss nedåt, så att hylla det som hyllas kan måste vara en rimlig hållning. Och rolig!

Uppmuntran drar nämligen igång trafik från två håll. För även om det inte var syftet så blir man själv lite muntrare av att få prata om hedervärda saker hos andra. Ett underbart litet ord dessutom. Munter. Inte exakt samma som glad eller lycklig men något åt det hållet. En god känsla i själen kanske?

TOMAS SJÖDIN via Göteborgs-Posten


❤️ Sanna