Idag var det dags för dagis. Äntligen efter 4 dagars hemma vistelse.
T lämnade jag till 9.30, hon har gymnastik på schemat. När vi kom till dagis
så satt alla i en ring m tänt ljus, så mysigt. Det regnade ute o var små mörkt.
Man ser att barnen blir lugna av det här mysiga, bara att tända ett ljus.
T är nu lätt att lämna, hon följer med ut till entrén och står i fönstret o vinkar/gör "hjärtan"/slänger pussar... Det värmer i hjärtat att se den lilla stå i stora fönstret.
Sen gick jag m A till kl 11 som är den tid jag ska lämna på em veckan. Där har det blivit ett bakslag, han blir så ledsen. Redan på promenaden dit så sa han "Mamma leka mig" flera ggr. Då försöker jag låta stark o trygg (svårt). Sen skyndar jag iväg från dagis för att få proceduren kort...men han håller fast vid mig o grinar...man känner sig väldigt taskig o det gör ont i hjärtat...men det går över bums när jag har försvunnit. Jag ringer och kollar..Han har ju varit sjuk mycket nu och det tar ju ner deras kraft också och de blir ju känsliga och vill vara med oss.
Men en puss och kram från barnen det gör så att solen lyser på himlen trots regn o slask o tö..det ger mig energi hela dagen//
