Efter långvariga och återkommande depressioner hittade Maggan Hägglund rätt hjälp. Här är hennes tips. via DN.se

Ett kalt träd utan löv, en ensam gatlykta och ett rött paraply syns på framsidan till Maggan Hägglunds "tröstebok", för det är som en sådan hon betraktar den. Med korta texter, bilder och citat från bland annat kända författare vill hon nå dem som är deprimerade, nedstämda eller bara har tappat kontakten med livsglädjen.

– Jag var själv inne i mörkret i perioder under många år. Då orkade jag inte läsa långa, komplicerade texter. Därför valde jag nu att skriva en bok som jag själv skulle ha velat läsa när jag mådde så där dåligt, säger Maggan Hägglund.

Titeln "Det kommer att gå över" rymmer ett positivt budskap till andra som befinner sig i samma situation. För den som känner sig insvept i ett gråsvart töcken och kan behöva ett paraply för att skydda sig mot det mentala gråtregnet, som Maggan uttrycker det.

Hon har arbetat som journalist i nästan hela sitt yrkesliv. Under senare år främst för tidningar som M-magasin, Tara, Topphälsa och Amelia . Hon har också skrivit flera böcker, bland dem bestsellern "Drunkna inte i dina känslor" som handlar om högkänslighet och hur det är att vara både stark och skör.

Redan i de sena tonåren började Maggan plågas av återkommande och djupa depressioner. I över tjugo år var sedan hennes liv förmörkat, säger hon. Hon kände en enorm trötthet, upplevde en pressande tyngd och bar på en känsla av att vara isolerad från alla människor runtomkring henne.

– När jag befann mig i mina värsta depressionsperioder trodde jag att jag var en sådan "där person" som aldrig kunde blir kvitt min djupa nedstämdhet, att depressionen var en del av min personlighet. Först långt senare när jag gick i terapi insåg jag att det fanns en lösning på mina problem.

När jämnåriga vänner skaffadepartner och familj valde Maggan att leva ensam. Hon säger att hon ju knappt kunde ta hand om sig själv även om hon alltid klarade av att sköta sina journalistjobb.

– Arbetet blev en livlina för mig. Jag brukade säga att det var minst ett halvtidsjobb att vara deprimerad. Som att det kan ta en evighet att ta sig upp ur sängen på morgonen då man inte vill gå upp över huvud taget. Jag arbetade men orkade inget mer.

På jobbet och bland vännerna visste flera om att Maggan var deprimerad, men få talade öppet om det. Hon tror att de inte visste vad de skulle säga och hur de skulle bemöta henne. Även föräldrarna stod handfallna inför sin dotters mörker. "Du kan väl inte ha några problem", sa hennes pappa i all välmening.

– Ibland tänkte jag hur det skulle ha varit om jag brutit benet. Då hade det ju synts utanpå att allt inte var som det skulle. Jag var inte jätteledsen, inte ens ledsen. Men alla känslor var avskalade och huvudet tycktes fullt av sirap. Hela mitt inre var på något sätt genomfruset, berättar Maggan.

Så en dag sökte hon hjälp hos en terapeut. Under alla år som hon mått dåligt hade hon sagt till sig själv att om problemen inte var borta när hon fyllde fyrtio år var självmord det enda som återstod.

– Det var nog något jag inte menade på allvar. Men när jag träffade terapeuten och berättade om mina tankar satt hon bara lugnt kvar i sin stol och lyssnade. Om jag antytt något åt det här hållet till vänner och kolleger hade de bara blivit förskräckta om inte haft en aning vad de skulle säga eller göra.

Maggan Hägglund berättar att hon under många år och med flera olika psykologer gick i vanlig så kallade psykodynamisk "pratterapi" där hon och terapeuten försökte bringa ordning och reda i tankar och känslor. Bland annat upptäckte hon att hon alltid strävat efter att vara så duktig och göra allt perfekt.

– Nu lärde mig att fokusera mer på vad ville och inte vad jag "måste" göra.

Terapin blev ett första steg i hennes väg mot ett större välmående. Flera år senare menade en psykolog att Maggan borde pröva de då nya antidepressiva så kallade SSRI-läkemedlen.

– Jag blev inte glad av "lyckopillren" som de här läkemedlen slarvigt kommit att kallas. Men tyngden som hela tiden tryckte ned mig försvann. Det gråa töcken som tidigare legat likt ett täcke över mig drogs undan och jag insåg hur det var att leva ett normalt liv. Känslan var underbar.

Nu har Maggan mått riktigt hyfsat i över tjugo år, säger hon och berättar att hon inte varit deprimerad alls de senaste tio ungefär. I dag tar hon en mycket låg dos SSRI i förebyggande syfte, men kan troligen snart helt upphöra med medicineringen.

– Min livshistoria visar att det finns hopp om att det kan blir bättre och att tillvaron åter kan bli ljus. Men jag kommer inte med några käcka tillrop utan vill bara ge några tanketips och enkla råd till den som är nedstämd. Kanske kan också vänner och anhöriga få en förståelse av hur det är att leva i det där grå töcknet.

Vilka är Maggan Hägglunds råd till andra?

Om det behövs, om man mår mycket dåligt eller nedstämdheten inte lättar, är det viktigt att söka professionell hjälp, säger hon.

Att ge ångesten ord är också viktigt, menar hon. Den som är deprimerad ska inte behöva känna sig ensam.– Sök därför ord. Sök hos poeter som Kristina Lugn, Tomas Tranströmer och Bodil Malmsten. Läs Marie Cardinals roman "Orden som befriar" eller psykiatrikern Johan Cullbergs bok "Kris och utveckling".

Att skriva själv är också ett råd:

– Sätt dig vid datorn eller ta block och penna. Skriv "Rapport från ett svart hål." Det behöver inte alls vara vackert och välformulerat - och du behöver inte visa det för någon annan. Men orden du skriver kan bli ett uttryck för dina starka känslor. Om du har svårt att skriva kan du pröva att tala in din egen "journal" på smartphonen.

– Det finns hopp. Jag vet det av egen erfarenhet.

Fotnot: Boken "Drunkna inte i dina känslor" är skriven tillsammans med Doris Dahlin.

❤️ Sanna

Stress och utmattning syns i hjärnan, SVT.se

Allt fler sjukskriver sig på grund av stress och utmattning, ökningen har varit kraftig de senaste åren. Och utmattningssyndrom ger mätbara hjärnskador. Det visar en doktorsavhandling av forskaren och psykologen Agneta Sandström i Östersund. Som anser att managmentkulturen måste bort från familjelivet.

Utbrändhet eller utmattningssyndrom drabbar allt fler. Men diagnosen har länge varit omstridd. Men att utmattningssyndrom inte är något som patienterna bara inbillar sig utan att syndromet ger mätbara hjärnskador. Det visar en doktorsavhandling av Agneta Sandström, forskare och psykolog vid Östersunds rehabiliteringscentrum Remonthagen. Hon var en av de första svenska forskarna att kunna visa det. När hon lade fram sin avhandling för fem år sedan var resultaten kontroversiella. Sedan dess har synen förändrats, men bara delvis och fortfarande finns mycket kvar att göra när det gäller att kartlägga syndromet och att förbättra rehabiliteringen, anser Agneta Sandström.

Svårt med koncentrationen

Agneta Sandströms avhandling grundas på tre studier. Den första gjordes år 2000 och omfattade 67 patienter. De var kvinnor som sökt vård för utbrändhet. De var välutbildade och högpresterande, som alla upplevde att de fått stora problem med minnet och koncentrationen.

– De tyckte att det var det stora problemet för dem att klara arbetet, säger forskare Agneta Sandström. Det var det vi började med. Finns det några minnestörningar här? undrade vi.

Det gjordes många neuropsykologiska tester och man undersökte minnesfunktionen och förmågan att kunna koncentrera sig.

– Det vi hittade då var att många av de här patienterna hade väldigt bra resultat på många tester. Men de hade också specifika nedsättningar, olika förmågor att planera och mer komplexa arbetsminnen som ställer stora krav på frontalloberna. Det var inte så att de hade en massa olika problem, utan det fanns ett mönster, säger Agneta Sandström.

De neuropsykologiska testerna visade att här fanns en funktionsnedsättning, det var inte bara en upplevelse som patienterna hade.

Utsöndring av stresshormon

Den andra studien fördjupades undersökningen och då gjordes en rad tester, bland annat mättes hormonet kortisol och hur hjärnan svarar på det. Det bland annat för att kunna jämföra med depressionspatienter. Kortisol är ett hormon som är aktivitetshöjande och utsöndras vid stress. Testerna från den första studien gjordes också om och resultaten blev detsamma med den nya patientgruppen. Sedan mättes strukturen i hippocampus, som är en del i hjärnan som spelar stor roll för korttidsminnet. Dess volym krymper vid depression. Men hos patienter med utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det numera kallas, hittades ingen krympt hippocampus. Men forskarna kunde se en kognitiv nedsättning och det fanns ett mönster i kortisolutsöndringen som skiljde sig från friska, med lite plattare kurva.

Jämförde olika grupper

Den tredje och sista studien som gjordes hade forskarna två kontrollgrupper: en frisk grupp och grupp med patienter som nyligen insjuknat i depression, vilka jämfördes med gruppen av patienter med utmattningssyndrom. Samtliga fick göra en minnestest i en magnetkamera, som visade gruppen med utmattningssyndrom hade sänkt aktivitet i delarna som hade med planering och exekutiva förmågor att göra. De blev lätt distraherade.

– Det patienterna hade rapporterat att de upplevde, det kunde vi se i neuropsykologiska test och också se i de områden vi vet är inblandade i de här uppgifterna, där kunde vi se en sänkt aktivitet hos dem som hade utmattningssyndrom, men inte hos depressionspatienterna och inte hos de friska, säger Agneta Sandström.

Svårt att planera

Patienterna hade mycket goda resultat på vanliga intelligenstest, till exempel ord-och minnestest, men sämre när de behövde använda högra hjärnhalvan mer, det vill säga där det krävdes mer planering, uthållighet och fokus. Deras procedurminne var bra. De kunde till exempel köra bil bra, eftersom det var inlärt sedan länge. Däremot hade de problem med sådant som att laga och bjuda på en trerättersmiddag, som kräver en mer exekutiv förmåga (planera, vara uppmärksam på olika delar, koncentrerad).

Det som studien slog fast var att patienterna hade - precis som de själva upplevt - en nedsättning av de kognitiva förmågorna: problem med minne, uppmärksamhet, koncentration. Och att patienterna med utmattningssyndrom skiljde sig från "vanliga" depressionpatienter. De med utmattningssyndrom hade mätbara hjärnskador.

– Ja jag kallar det hjärnskador, mätbara förändringar i hjärnan, säger Agneta Sandström.

En lång resa

När det gäller behandling så har den som drabbats av utmattningssyndrom en lång rehabilitering framför sig.

– Men man kan ha väldigt svåra hjärnskador och ändå återhämta sig, om man ger hjärnan chansen att reparera sig. Så visst kan man bli bättre, men många har en lång resa framför sig och många upplever att de aldrig blir helt återställda, säger Agneta Sandström.

Vid rehabilitering så är det viktigt att komma ihåg att patienter med utmattningssyndrom inte ska behandlas på samma sätt som andra depressionspatienter. Psykofarmaka, "Lyckopiller" fungerar inte lika bra som medicin för dem, till exempel. Det som behövs är förändringar i arbetsmiljön, för det är ofta där en stor del av stressen uppstår. Arbetsuppgifterna måste exempelvis vara väl avgränsade. Patienten måste känna kontroll över sin situation och trygghet på arbetsplatsen. Öppna kontorslandskap bör undvikas. Men det behövs också förändringar utanför jobbet, med familjelivet och på fritiden.

– När återhämtar jag mig, genom vila och sömn, den frågan måste man ställa sig, säger Agneta Sandström.

Få bort ”management-kulturen”

Återhämtning och fysisk träning, vara ute i naturen och få dagsljus, är viktiga delar för att återhämta sig. Dessutom måste man få bort vad Agneta Sandström kallar "management-kulturen" från familjelivet:

– Vi sköter ju våra familjer som vi sköter företag, det ska vara effektivt, man ska fylla dagen med viktiga saker, barnen ska lära sig saker, träna, åka hit och dit. Vi har väldigt lite tid i våra liv där vi bara sitter och pratar eller inte gör någonting, det försvinner mer och mer ut ur våra liv. Vi ska fylla varje timme med något meningsfullt också har vi väldigt konstig uppfattning om vad som är meningsfullt.

Rehabiliteringen måste lyftas upp från att enbart ses som ett problem på individnivå till samhällsnivå. Hur ska samhället se ut för att människor ska orka jobba tills de är 65 år. Det är en politisk fråga på samhällsnivå/SVT.se

❤️ Sanna

Deva Premal and Miten, Kloka ord från OSHO

"Sitt under ett träd, titta på trädet, blunda sedan och känn att trädet är inom dig. Titta på himlen, och blunda sedan och känn att himlen är inom dig. Titta på den uppgående solen, blunda sedan och känn att solen stiger inom dig. Känn dig mer innehållsrik.

"En enorm upplevelse kommer att hända dig. När du känner att trädet är inom dig, känner du dig omedelbart yngre, fräschare.  Detta är inte fantasi, eftersom trädet och du, ni båda tillhör jorden. Ni båda är förankrade i samma jord och slutligen rotade i samma tillvaro. Så när du känner att trädet är inom dig, så är trädet inom dig - detta är inte en fantasi - du kommer omedelbart att känna effekten. 

Trädets levande energi, grönskan, friskheten, vinden som passerar igenom, det kommer att märkas inom dig i ditt hjärta. Inkluderar mer och mer existens och inte uteslutande."-Osho

❤️ Sanna

15 saker som hindrar oss att känna lycka...via Expressen.se Hälsa Psykologi, Huffington post

...Du bromsar inte upp! Oavsett situation bör du tvinga dig själv att vila ibland – några minuters meditation kan räcka. 
Ju mer du jagar den, (LYCKAN) desto svårare blir den att fånga.
Många livscoacher menar att vi måste leva i nuet och sluta bygga upp förväntningar för att kunna bli mottagliga för lyckan.
Med inspiration av tidningen Huffington Post listar vi 15 saker som ofta hindrar oss på vägen. Kanske behöver du träna på att gå emot dem

1. Du vågar inte gå utanför din "comfort zone"

Hur många av oss har inte funderat på om vi skulle jobba med något annat, börja träna yoga eller söka kontakt med nya vänner, kanske via någon kvällskurs? Men så fastnar man där man är för att det är bekvämt och kräver minsta möjliga ansträngning, vi kan ju det här så bra och vi gör det ju så snabbt? Men tänk på alla exempel på kreativa människor som vittnat om hur mycket lyckligare de blivit när de bytt bana och vågat börja om från scratch. Utmana dig själv!

2. Du går och väntar på rätt ögonblick

Nej, du kan inte förlita dig på att någon plötsligt ska dyka upp som en räddande ängel och servera dig ett nytt, roligt jobb. Eller att tidpunkten för dina idéer och projekt ska vara bättre sedan. Man vet aldrig hur livet utvecklar sig eller hur länge vi har förmånen att få leva det. Så gör slag i saken så fort du kan.

3. Du bryr dig för mycket om vad andra tycker

Självklart bör vi lyssna på kloka personers åsikter och råd som vägledning ibland, men andra människors föreställningar ska inte få styra ditt liv. Du måste inte skaffa barn bara för att det är norm i samhället - och du får vara ihop med vem du vill, oavsett kön, ursprung eller ålder. Bry dig inte om ifall folk i din närhet höjer på ögonbrynen eller pratar om dina val. Det kan inte skada dig.

4. Du fokuserar på det negativa

Alla har väl gått och ältat tråkiga händelser, oavsett om det rör sig om något så trivialt som en utspilld kopp kaffe eller allvarligare relationsproblem. Men kom ihåg: ju mer du tänker på det jobbiga, desto mer kommer missnöjet att färga av sig på resten av tillvaron. Ta några djupa andetag och lägg bråtet bakom dig, i alla fall för stunden. Det finns flera studier som visar att vi blir lyckligare och friskare av att fokusera på positiva saker, le och skratta.

5. Du tar saker för givna

Vi litar blint på att favoritfrukosten ska finnas i butik, att bussen ska vara i tid och att våra vänner ska sympatisera med våra åsikter. Och så tappar vi det helt om något inte blir som vi har tänkt oss! Var lite öppnare och acceptera att saker tar en annan vändning ibland, så blir fallet inte lika hårt.

6. Du glömmer att vara tacksam

Det är lätt att fastna i vad som kan bli bättre, vad man vill ha och vad man saknar i sitt liv. Men då spär man bara på känslan av otillräcklighet. Tänk i stället på allt bra du redan har, som vänner, familj, ett jobb eller en trygg bostad. Eller på allt gott som du redan har uträttat i ditt liv.

7. Du glömmer ditt värde

Kan tyckas självklart, men vi glömmer skrämmande ofta bort vårt eget värde. Vi tar emot skit från partners, vänner eller arbetsgivare - och fortsätter kanske att låta oss bli illa behandlade utan att tänka på att det är fel. Säg emot och stå upp för dig själv så ofta du kan, och om du inte kan: sök stöd utifrån. Välmående kommer inifrån: ju snällare vi är mot oss själva, desto starkare blir vi.

8. Du oroar dig för framtiden

Varför slösa energi på sådant som du inte kan styra över eller vet säkert kommer att ske? Spara på oron tills det blir skarpt läge i stället och gör något roligare av tiden så länge. (Obs! Viss oro är naturligtvis befogad. Då gäller det att göra något konstruktivt av den, som att se över sin ekonomi eller be om hjälp utifrån.)

9. Du läser in för mycket

Du har fått ett sms från någon du håller av - och vrider och vänder på varenda mening. Eller så sitter du och kollegerna och analyserar chefens uppträdande till leda över lunchen. Äsch, skippa analyserna, för i nio fall av tio har vi fel i det vi antar: personen i fråga var inte alls dissig mot dig personligen. Igen: du slösar bara tid och energi på negativa tankar.

10. Du lever i det förflutna

Om man klamrar sig fast för mycket vid sådant som redan har hänt ger man inte plats för nya, lyckliga stunder att uppstå. Festdagarna med tjejgänget i 25-årsåldern var säkert UNDERBARA, men det hindrar inte att det kommer fler perioder som ger samma rus. Håll ögonen på nuet så att du inte missar dem.

11. Du går emot din intuition

Det går kanske inte att förklara varför, ibland har du bara en känsla av att något är fel – eller rätt. Fatta ditt beslut utifrån den, för magkänslan är viktigare än du tror, enligt forskning. "De som går på magkänsla är mer nöjda med sitt val", säger filosofie doktor Lars-Erik Björklund.

12. Du bromsar inte upp

Kanske är ditt jobb så roligt eller viktigt att det inte gör dig något att jobba över varje kväll. Eller så har du helt enkelt inget val. Oavsett situation bör du tvinga dig själv att vila ibland – några minuters meditation kan räcka. Långvarig stress kan leda till utbrändhet och depression, utan att vi märker det på vägen.

13. Du skuldbelägger dig själv

Nej, ingen människa är perfekt. Säkert kommer du att såra andra genom livet, samt misslyckas med saker du tagit dig för. Men res dig och gå vidare, genom att säga förlåt och förlåta dig själv. Och var beredd på fler "misslyckanden". De gör dig inte per automatik till en sämre människa.

14. Du jämför dig med andra

Varför snegla på vad andra har och gör, det viktiga är ju vad du vill göra och åstadkommer. Att jämföra sig med vänner och bekanta är en vanlig grogrund för avundsjuka och svartsjuka. Dessutom kan man aldrig säkert veta vad som döljer sig bakom de människor som man upplever som "lyckade". De kanske har andra bekymmer, som du slipper.

15. Du lägger energi och tid på obetydliga saker

Nej, dygnet har inte hur många timmar som helst - och livet pågår inte i all evighet. Så ta vara på dagarna. Att sitta och uppdatera Facebook- eller Instagram-flödet på mobilen ger (i regel) inte så mycket. Umgås med riktiga människor som får dig på gott humör i stället, eller gör någonting annat som utvecklar dig mot dina drömmars mål.

❤️ Sanna
 

Panikångest: Karl Martindahl om sin psykiska kollaps, Depression, Kloka råd...

- Jag är en riktig känslomänniska, när jag är glad är jag jätteglad och när jag är ledsen kan det vara jättemörkt. Jag har senare förstått att jag har haft panikångest sedan tonåren och lärt mig att leva med det. Till slut förstår du att det bara är en känsla att härda ut, du ska liksom inte dö, säger Karl.

För fyra och ett halvt år sedan blev Karl och hans fästmö Anna föräldrar till sitt första barn. Att bli pappa var någonting han hade längtat efter och lilla Stella förde en oerhörd glädje in i livet.
Några år senare blev Anna gravid på nytt, men den här gången gick det inte som de hade tänkt sig. I vecka tio upptäcktes att detta inte var någon vanlig graviditet.

Karl Martindahl, 34, stod och diskade hemma när kroppen sa stopp. Efter en tids hård psykisk påfrestning hade han inga reserver kvar - och resan tillbaka till ljuset och livsglädjen har varit tuff. På vägen har Karl lärt sig att känna tacksamhet.
- Det är en enorm kraft och jag tror den är nyckeln till lycka, säger han
Artisten och låtskrivaren Karl Martindahl beskriver sig själv som en konstnärssjäl. Han visste tidigt att det var musik han ville ägna sig åt, och vi har sett honom i såväl programmet "Fame factory" som i "Melodifestivalen". Ända sedan han var liten har han använt skapandet som terapi i mörka stunder

- Jag är en riktig känslomänniska, när jag är glad är jag jätteglad och när jag är ledsen kan det vara jättemörkt. Jag har senare förstått att jag har haft panikångest sedan tonåren och lärt mig att leva med det. Till slut förstår du att det bara är en känsla att härda ut, du ska liksom inte dö, säger Karl.

För fyra och ett halvt år sedan blev Karl och hans fästmö Anna föräldrar till sitt första barn. Att bli pappa var någonting han hade längtat efter och lilla Stella förde en oerhörd glädje in i livet.
Några år senare blev Anna gravid på nytt, men den här gången gick det inte som de hade tänkt sig. I vecka tio upptäcktes att detta inte var någon vanlig graviditet.
- På ultraljudet fick vi ett besked av en läkare som uttryckte sig väldigt klumpigt. Han sa "Jag ser inget foster i denna gravidmage, det är tumörbildningar". På läkarspråk kan tumör betyda många olika saker men i mina öron lät det som "Anna har cancer och ska dö". Mina tankar började spinna vidare och jag såg framför mig hur mitt livs kärlek togs ifrån mig och jag blev ensam kvar med Stella.
Många behandlingar senare och efter en lång period av ovisshet blev Anna helt friskförklarad och strax efteråt blev hon gravid igen. I april i fjol föddes lillebror Lennon.
Trots lyckan över sina barn och att Anna var frisk började Karl känna sig allt mer utmattad. Ljuset och livsglädjen fanns inte där.
- Under hela perioden då vi inte visste någonting om Annas tillstånd höll jag uppe en stark fasad. Jag ville verkligen ha ett barn till, men jag hade kämpat så länge och tryckt undan den fruktansvärda ångesten jag bar på. Jag hade använt alla mina energireserver.

Karl utvecklade bacill- och torgskräck. Han blev extremt överbeskyddande mot sina barn.
- Jag kunde inte åka och handla eftersom jag inte kunde vara bland folk. Jag stod till exempel inte ut med att ta i frukt som jag visste att någon annan hade tagit i. Till slut kunde jag inte köra bil eftersom jag inte ville ha ansvaret gentemot mig själv och andra. Det kändes som om allt ansvar i hela världen låg på mina axlar. Här någonstans blev det också tydligt för min familj och mina vänner att situationen var ohållbar.
En dag när Karl stod och diskade efter en middag hemma sa kroppen ifrån.
- Det var inte mycket disk, lite porslin och någon skål. Men jag förstod inte hur jag skulle göra, det kändes som om jag skulle bestiga Mount Everest. Anna såg att någonting var fel och skickade mig i säng. Där blev jag liggande i veckor

Så känner du igen depression

Vår psykolog Maria Farm listar tecken på depression och råd att följa.
- Som anhörig bör man vara aktsam på tecken att till exempel en partner blivit tilltagande passiv, trött och orkeslös.
Mycket av det som brukar glädja personen gör inte det längre och det kan finnas sömnproblem i form av överdrivet sovande alternativt svårigheter att sova. Personen kan bli snäsig, lättirriterad och uppleva minskad sexuell lust och kanske också börjat använda alkohol för att klara av sin situation.
- Berätta vad du ser och hör och gör det utifrån ett omsorgsperspektiv. Säg att det finns hjälp att få och att du gärna stöttar i att ta kontakt med vården om det behövs.

Om man behöver hjälp, råd och vägledning ska man i första hand vända sig till sin vårdcentral för att eventuellt remitteras vidare eller få hjälp där, det kan vara olika vilka resurser som finns på olika ställen i landet. Vid depression kan både samtalsterapi och medicinering vara aktuellt, även om många bara väljer ett av alternativen. Det här bör man göra i samråd med psykiatriker och/eller psykolog eller en terapeut.
- Forskning visar också att lättare motion några gånger, till exempel att jogga en halvtimme två till tre gånger per vecka ger minst lika goda resultat som antidepressiv medicinering. I dag finns också flera bra självhjälpsböcker för depressiva besvär, till exempel "Ta makten över depressionen: förändra dina vanor - förbättra ditt liv" av Addis/Martell och "Ut ur depression och nedstämdhet med kognitiv beteendeterapi" av Gerhard Andersson, för att nämna ett par.

Karls råd till dig som mår psykiskt dåligt

1. Erkänn för dig själv att situationen är ohållbar. Prata med dig själv. Det första steget är att våga erkänna att du behöver hjälp.

2. Våga prata utåt om dina problem. Att sätta ord på saker är att göra det verkligt.

3. Ta hjälp för det finns hjälp att få.

4. När du har tagit dig igenom den värsta skiten: Var lyhörd och lyssna på din kropp. Den vet mer än vad du tror.

5. Var tacksam för varje dag som är bra. Livet och att må bra är inget du ska ta för givet. Varje dag du lever, är frisk och din familj mår bra är en bra dag. Kan du hitta den tacksamheten har du kommit jättelångt.

❤️ Sanna

Utbrända barn...och vi talar hållbar utveckling? av Micke Gunnarsson

De senaste veckorna har en del föräldrar tagit kontakt med mig. De har haft frågor och funderingar.  Jag är ingen expert på något sätt, men jag svarar från mitt hjärta så gott jag kan. 

Det som jag måste få skriva av mig lite kring är de barn jag fått höra om som i åldrarna 11-16 år fått diagnosen ”utmattning”. Dvs barn som blivit utbrända. Jag känner igen mig så mycket i deras historier. Tröttheten, håglösheten, yrsel, minnesluckor, skakigt och ledsen. Jag blir rörd bara jag skriver dessa rader.

Någon säger, vad är det med våra ungar?
Jag kontrar, vad är det med oss vuxna?

Hur mår vi?

Träffade elever i veckan som beskrev pressen, att lyckas, nå sina drömmar, betygen, framtiden, belöningarna hemifrån. Hmm…låter ju fantastiskt…men om man inte orkar längre?

Har vi haft tiden och modet som vuxna att stanna upp och fundera en minut på vad det är vi jagar? Och vad det är vi vill att våra barn ska jaga? Kan det vara så att just nu så är det svårare att sia om tiden som komma skall, jämför hur det var för min farfar? Han hade nog en liten aning om hur det skulle kunna se ut för min pappa, jobb, samhällsbild, man skulle ingen stans direkt, vårt land…

Är det så att i vår egna ängslan som vuxna, vår egen otrygghet blir mer måna om att det ska gå bra för våra barn. Är det så att vår egen stress förs ner till våra barn? Och så är jakten igång?
Vi blir så rädda att vi till och med tittar ner på de stackarna som tittar upp. De som kämpar varje dag för att verkligen överleva. Är vi på väg att gå vilse?

Det är som om vi just nu på ett sätt tror vi är odödliga, men å andra sidan, helt tvärtom, en tro att vi ska dö NU!

På ett sätt tror vi  att kroppen både psykiskt och fysiskt ska tåla hur mycket som helst. Vi kör på. Vi är odödliga. Men kanske är det så att all denna stress handlar om att vi tror vi ska dö NU?
Vi kämpar för en överlevnad som inte är sann. Många av oss har tak överhuvudet, de flesta jag pratar om behöver inte sitta utanför ICA med en burk, men ändå verkar vi slita som om vi var på ruinens brant.
Självklart handlar det inte bara om ekonomi. Jag tror det handlar lika mycket om självkänsla, behovet av bekräftelse, att få vara någon. Många ungdomar hamnar helt utanför samhället tidigt. Känner sig inte delaktiga. Känner sig inte behövda. Vi kallar det ex ungdomsarbetslöshet, men det handlar ju om så mycket annat.

I veckan hörde jag hur två ungdomar själva valt att ställa sina datorer i sina garderober. De skulle inte ta fram de på en månad. De kände att de orkade inte med att hela tiden vara på.

Jag tror inte att det är för intet att meditation, yoga, retreats, mindfullness, go slow, ökar. Vi människor har nog alltid försökt balansera oss fram.

En del kan vi kanske inte påverka, men mycket är möjligt. Jag tänker idag på olika beslutsfattare när det kommer till våra barn och unga. Har vi satt oss ner och funderat just över detta. Vår hälsa. Vi talar om hållbar utveckling. Hmm…hur tänker vi där? Vår jakt verkar ju fortsätta, vi talar i skolan om betyg ner i 4:an!!?? Varför? Jag menar egentligen…varför?

Jag har erfarit utbrändhet. Och jag får varje dag jobba med mina sviter. Jag är glad att jag fick chansen att gå igenom det för jag insåg att jag behövde möta mig själv på så många nya vis. Jag kan idag känna signalerna på ett tydligare sätt. Just nu i mitt liv har det varit mycket förändringar både på det privata och jobb planet. Vi ska flytta, barn ska börja ny skola, jobb…ni vet.

I går skrev jag ner ett antal ord på ett papper åt mig själv. Jag skulle vilja be dig läsa och sjunka in en smula i dessa ord. Vad händer i dig när du läser dom? Hade jag läst de för 10 år sedan hade jag fattat NOLL! Vaddå!!?? Hade jag läst de för 6 år sedan hade jag nog börjat gråta. Igår när jag läste de kände jag saknad. Och omedelbart en tanke om vad jag behöver just nu. Och sätt för att just tillgodose dom, mina behov.

Jag önskar er en fin vecka mina läsarvänner, ta hand om er. Jag menar även du 16 åring som läser detta, du 42 åring, 79 åring. Det är lugnt. Så lugnt. Bakom allt. Alla dessa ridåer vi bygger upp. Det är lugnt.

Här kommer mina små ord:

Ro

Vila

Andas

Stillhet

Tystnad
Kram/Micke

❤️ Sanna

Hos Kakslauttanen bor du som i vackra iglooliknande glaskupor där du kan se upp mot den klara krispiga vinterhimlen dygnet runt....

SLUMRA IN UNDER NORRSKENEN...

I Finland kan man beskåda naturens spektakulära ljusshow, norrskenet, från en rad olika specialbyggda byggnader med allt från glasigloos till lyxsviter.

Norrskenen syns under cirka 200 nätter varje år – eller ungefär varannan klar natt – i finska Lappland. Att bege sig ut i skogen med snöskor, skidor eller skoter tillhör de allra vanligaste sätten att beskåda norrsken på. Men vill du undvika minusgraderna ute i skogen finns det alternativ att välja mellan. Se bildspelet ovan för att bekanta dig med de olika alternativen och boka in dig för en natt under norrskenshimlen.

LAPPLAND

I Lappland tar det endast ett par minuter att ta sig ut i vildmarken och bort från skidorternas stress.

LEVI IGLOOS

Dessa 12 lyxiga igloos finner man vid fjället Utsuvaara, 10 kilometer från Finlands mest populära skidort Levi i Kittilä. Man kan lätt påstå att dessa utgör den främre raden om man vill beskåda en spektakulär norrskensföreställning.

...Usikten utöver byn Levi är hänförande även utan norrsken. Utöver glasigloona finns ett norrskenshus som är en villa för 4-8 personer med två sovrum, en brasa och en panoramaterass med badtunna.

❤️ Sanna

Selfieföräldrar... Tänkvärt! Skärpning! Bra utmaningar... via blogg Ung i Skövde

Selfieföräldrar

Som framgår av statistiken så går mycket av vår tid åt till sociala medier. Nästan hälften av svenskarna från 12 år och uppåt besöker sociala medier dagligen. Närmare 70 % använder Facebook och nästan var tredje Instagram. Facebook används flitigast av de i åldersgruppen 16-25 år och tenderar att användas allt mindre av de yngsta, de hittar nya sociala medier att besöka. Personer från 46 år till 75 år har ökat sitt användande av Facebook. Det pratas ofta om att vi behöver hjälpa våra barn och ungdomar att använda sociala medier på ett ansvarsfullt sätt samt att de inte ska spendera för mycket tid vid sociala medier och andra aktiviteter vid datorn och mobilen. Minst lika viktigt är det att vuxna agerar ansvarsfullt och begränsar sin tid vid sociala medier. Föräldrar har ibland väldigt dålig fokus på sina barn.

”Lisa 7 år går till lekplatsen med sin pappa. Han lyfter upp sin dotter i famnen och tar ett foto på dem tillsammans med lekplatsen i bakgrunden, en selfie att lägga upp på Instagram. Sedan sätter han sig på en bänk med mobiltelefonen medan Lisa springer bort till gungorna. Lisa tar högre och högre fart på gungan och ropar till sin pappa ”Titta vad högt jag gungar pappa”. Hon får inget svar. ”Pappa titta, jag gungar jättehögt!” ”Mmm, jättefint Lisa” säger pappan. ”Var försiktig bara”. Att pappan svarade räckte inte för Lisa, hon såg att han inte tittade när hon gungade utan att han hade fokus på sin mobiltelefon. Hon önskade så att han kunde lägga bort den där sablans mobilen och bara umgås med henne för en gångs skull. När de åt frukost i morse så hade pappan suttit med sin surfplatta vid frukostbordet och tittat på sportresultat. Efter lekplatsen ska Lisa och pappa gå till affären och köpa lördagsgodis, men Lisa vill inte gå till affären. Hon vet att pappa kommer att prata i mobilen hela vägen dit och i affären. Lisa kommer att få vifta med godiset framför honom för att få kontakt och kunna fråga vad hon får köpa. Lisa gillar att åka till badhuset med sin pappa. Där har inte pappa med sig sin mobiltelefon, den låser han in i skåpet i omklädningsrummet och ibland tar han inte ens fram den direkt efter badet utan väntar tills de kommit hem. Efter badet brukar de åka till Sibylla och äta hamburgare, då brukar Lisa få berätta om hur hon haft det i skolan under veckan. Lisa älskar att umgås med sin pappa, särskilt när han har fokus på henne, på riktigt.”

För att utveckla en stark självkänsla behöver barn omges av aktivt närvarande vuxna. Ett barn som inte får bekräftelse för ett ”bra” beteende utan endast när han/hon gör något dåligt tenderar att söka uppmärksamhet och bekräftelse genom fortsatt dåligt beteende. Risken för att utveckla ett aggressivt och oroligt beteende är större hos barn som saknar närvarande föräldrar. Det är inte säkert att Lisa i berättelsen ovan kommer att utveckla ett asocialt beteende, men risken minskar om hon omges av närvarande vuxna.

Roliga utmaningar för hela familjen
* Samla poäng genom att vara utan mobiltelefon, dator, surfplatta. Den som samlat minst poäng i familjen på fredag efter skola och jobb får ordna med fredagsmiddag och fredagsmys för hela familjen.

* Lägg mobilen bredvid er under middagen. Den i familjen som kollar mobilen först under middagen får ta hand om disken.

* Inför en frizon hemma. Ett särskilt rum i hemmet är helt befriat från mobil, dator, surfplatta och tv så att det går att välja tystnaden eller det gamla sättet att umgås.

* Lägg en krona i en burk för varje gång du kollar Facebook, Instagram, Twitter och liknande. Pengarna du och familjen fått ihop i slutet av månaden skänker ni till något välgörande ändamål.

//Emma Paulsson, fältsekreterare

❤️ Sanna

VECKANS PEPTALK – SNART VÄNDER DET med Olof Röhlander Upphopp

VECKANS PEPTALK – SNART VÄNDER DET

Har du tänkt på vad lite som krävs för att du ska känna dig mer tillfreds och bli lite mer energifylld?

En dusch. En skogspromenad. En joggingrunda. En kopp kaffe. En låt. Ett samtal till någon du håller av. En avcheckad arbetsuppgift. Något nytt att ta på dig. En bokad resa. Ett beslut. Längre bort behöver faktiskt vändningen inte vara, för plötsligt är du igång med något. Rörelsen skapar känslan.

Det enda som inte verkar hjälpa är att ligga och grubbla och passivt vänta på att att de mörka molnen ska skingras av sig själva. Vissa saker behöver få ta sin tid, men att gräva ned sig gör ingen nytta.

Möjligtvis tänker du att det inte hjälper vad du gör. Om du går ut och promenerar gör varken av eller till. Det gör inte saker ogjorda, eller framtiden ljusare, för dina moln är mörkare än så. Att det kvittar.

Du vet att det där inte är helt sant. Du vet att du inte kan fly från dina problem genom att bedöva dig själv, rycka på axlarna, bli likgiltig, eller dra täcket över huvudet och hoppas att allt bara ska försvinna.

Var inte alltför självkritisk, min vän. Det finns så många faktorer som ligger utanför oss själva. Att du sitter där du sitter är som det är. Men det spelar ingen roll hur felbehandlad du blivit, vad du har förlorat, eller hur orättvist allting är. I slutändan behöver du finna någonting som gör det värt det igen.

Det kommer en ny vår nu och du vet inte vad den för med sig. Det kan hända så mycket på bara några månader, pendeln kan slå tillbaka, men du får inte ge upp på dig själv. Det är inte tillåtet. Jag ser ingen annanstans att starta än med din inställning. Vändningen börjar där, men det blir du som får sätta bollen i rullning, så sitt inte bara där. Du behöver hjälpa tillfälligheterna på traven. Upp med dig!

❤️ Sanna

Alla kan inte vara kompisar, Barnlek, alla får vara med...Psykolog Margareta Öhman

Alla kan inte vara kompisar...

BARNLEK ”Alla får vara med” var länge mantrat på förskolor när ett barn inte fick vara med i leken. Psykolog Margareta Öhman menar att det är en utopi att tro att alla barn kan bli vän med alla. Däremot kan alla barn få hjälp att bli ”lekbara”, att lära sig lekens underförstådda regler.

”Ju mer barn kan referera till sina känslor, desto mer omtyckta verkar de vara bland sina kamrater”, säger Margareta Öhman som jobbat inom förskolan sedan 1971, numera som psykologkonsult. FOTO: CLEIS NORDFJELL

Att även riktigt små barn kan ha en vän är Margareta Öhman, psykolog inom förskolan, fullständigt övertygad om.

– Redan 1–2-åringar kan visa stark glädje i sin samhörighet. De skrattar mycket tillsammans, härmar varandra, tycker om att vara nära varandra, förstår varandra och tar ögonkontakt. Men vänskapen är flyktig, den kan vara en vecka, en termin, men också för livet.

Lika varma i hjärtat som föräldrar blir när deras barn hittat en liten kompis på förskolan, lika isande är känslan när de ser att deras barn är utanför, när andra barn säger ”du får inte vara med”.

Men för ett litet barn är det naturligt att utforska sig själv och sin plats i världen. Barnet vill få svar på frågor som: Är jag starkare än du? Vem är det som bestämmer? Ska vi turas om att bestämma?

Margareta Öhman menar att det är viktigt att se att det här är en naturlig process för barn, men också vara observant när det blir dåligt för andra barn.

När förskolor som har problemanlitar Margareta Öhman som psykologkonsult handlar det ofta om just detta, ett barn som inte kommer med i leken, som drar sig tillbaka eller som är aggressivt och förstör.

Under många år var ”alla får vara med” och ”här är alla vän med alla” något som förskolepersonal ofta upprepade när något barn inte fick vara med.

– Man blir inte av med de där gamla spökena. Men om vi försöker knö in barn kan det bli pannkaka av alltsammans. Det kan vara så att man försöker få in ett barn som faktiskt inte besitter lekförutsättningar, som inte kan leka ”mamma, pappa barn”, utan behöver leka ge och ta lekar eller bygglekar med en vuxen för att lära sig det lekande samspelet.

Vad som händer när man försöker få in alla barn är att leken störs. Barn som leker bra ihop har rätt att få göra det. Det kan vara en kränkning att stoppa in barn som förstör leken och även en kränkning för det barn som blir inmotat. ”Nu måste ni låta Oliver vara med”.

Margareta Öhmans erfarenhet är att både det barn som inte kommer med i leken och det som förstör andras lek, ofta är hjälpta av att man backar till den allra första leken, den mellan vuxen och barn som handlar om att man delar fokus och har roligt tillsammans, som mammas eller pappas tittutlek med sitt barn.

–  Jag tror att vi måste ägna mycket mer tid åt de här barnen som inte så enkelt tar sig in

i leken. Ofta räcker det att man bestämmer att det här barnet behöver få en stunds vuxentid, kanske två gånger i veckan eller varje dag. Ibland behöver man inte göra mer än att spela ett spel, lägga pussel, fika tillsammans och sitta och prata.

Där kan man etablera delat fokus och gemensam glädje. Så småningom hjälper man barnet att vända sin uppmärksamhet mot andra barn, ”titta vad roligt de har, ska vi gå dit och se vad de gör?”

När Margareta pratar med ett blygt barn berättar hon ibland en liten historia: ”Jag kände en gång en liten pojke som nästan aldrig svarade på frågor man ställde till honom, men du ska veta vad han tänkte mycket och vilka fantastiska idéer han hade”.

– När man inte pressar barnen så kan det lossna. Ibland flinar de bara, för då har de förstått att det är dem jag pratar om. Men det skapar en känsla av tyst samförstånd – jag vet att du förstår. Tysta tillbakadragna barn som inte pratar så mycket, de iakttar i stället. Många kommer säkert i yrken där det krävs att man iakttar, som författare, skådespelare eller journalist.

Att ställa framtidsfrågor kan också vara en hjälp. ”Om du fick bestämma i leken, vad skulle du leka då, vem skulle du helst vilja vara med?” Till ett barn som inte vågar säga ifrån och som söker stöd hos personalen kan man säga ”Vad skulle du säga om du vågade säga emot dem?” Det är ett sätt att locka fram barnets inre styrka.

–  I dag talar vi så mycket om barns lärande och det är lätt att vi sätter det intellektuella lärandet i fokus. Men det är minst lika viktigt att vi lär barn att hantera sina känslor, att behärska sig, att bli arg på bra sätt och att bli glad på bra sätt.

I sin bok Hissad eller dissad – om relationsarbete i förskolan berättar Margareta Öhman om en flicka som alltid ville kramas och pussas och som uppfattades som påflugen av andra barn.

– Som förälder ska man stötta sitt barn. Men man kan också behöva säga ”Jag vet att du blir jätteglad men finns det något annat sätt du kan visa det?” Det är viktigt att inte säga att barnet gör fel, men att det finns andra sätt.

Flickan i exemplet kom på att hon kunde ropa ”Hej, vad kul att se er” i stället för att rusa fram och kramas och pussas.

Det är viktigt att vi samtalar mycket med barnen både om hur de själva är, hur kamraterna är och hur man får det bra tillsammans, hävdar Margareta Öhman.

– Vi måste komma bort från att den som blir utsatt är ett offer som ska ha hjälp, medan den som kränker är en förövare som ska ha ett straff. Vi behöver i stället analysera hur det kommer sig att vi i den här barngruppen har ett sådant samspel. Då studsar det tillbaka på oss vuxna. Vad har vi för ton? Vad behöver vi göra för gemensamhetsskapande lekar?

Ordet mobbning använder Margareta Öhman aldrig när hon talar om små barn.

– Förskolebarn är alltid utan skuld. Också det barn som har ett kränkande beteende har på något sätt lärt sig det. Då handlar det om att vi får lära det här barnet mer konstruktiva sätt att kommunicera.

Hur är då ett barn som har lätt att få komma med i leken? Margareta Öhman beskriver det lekbara barnet som ett barn som har positiva förväntningar, som vet att när någon säger ”kom hit” så blir det kul. Det är också ett barn som är entusiastiskt och fantasifullt och kan börja leka med vad som helst och locka med sig andra barn.

– Lekbarheten gör att de här barnen får mycket positivt tillbaka och blir väldigt starka. De tar emot förslag och kan förhandla så att alla får vara med och de får leken att gå vidare. Bra på att visa uppskattning brukar de också vara.

Margareta Öhman poängterarockså att man inte får glömma att alla barn inte vill leka tillsammans med andra. Det finns barn med en stark integritet som är väldigt bestämda med vad de vill göra och hur leken ska gå till.

– Vi har en myt i Sverige att alla barn tycker att det är våldsamt roligt att leka med andra barn. Men en del barn tycker att det är trevligare att vara på egen hand. De deltar i socialt samspel med andra barn i andra situationer, men i leken vill de vara själva.

❤️ Sanna

10 dåliga vanor som förstör din psykiska hälsa, Expressen.se

Humör och sinne är högst beroende av vad som händer omkring oss.

Dåliga upplevelser kan göra oss ledsna, arga och deppiga.

Därför kan det vara bra att se över sina vardagsrutiner – och fråga sig om det finns något man kan förändra för att må bättre.

Med inspiration av tidningen Health listar vi tio vanor som påverkar vår mentala hälsa negativt.

1. Vi sover för dåligt

Vi har hört det tusen gånger förut, men sömnen är faktiskt livsviktig för vårt välmående. Om vi sover för lite i långa perioder riskerar vi i värsta fall att bli deprimerade och i vanligare fall att bli trötta, lättirriterade och nedstämda. Men man ska heller inte bli vettskrämd av allt prat om "åtta nödvändiga timmar per natt", för olika personer behöver olika mycket sömn.

Se till att varva ner på kvällen, undvik dator- och mobilskärmar de sista timmarna och sov mörkt och svalt. Om inget hjälper kan man söka behandling med kognitiv beteendeterapi. Det har visat sig mycket effektivt.

2. Vi jobbar för mycket

Övertidstimmar, ett hektiskt jobbschema och övriga dåliga förhållanden på kontoret kan sluta i utbrändhet och efterföljande depression om det vill sig riktigt illa. Och innan man kommer dit kan för hög arbetsbelastning göra en trött och nere, inte minst för att man inte har tid att umgås med nära och kära.

Säg ifrån till chefen, stryk från att-göra-listan, våga tacka nej till saker och avsett tid för bara dig själv samt tid för att umgås med vänner. Långvarig stress är en vanlig orsak till mental ohälsa.

3. Vi skippar träningen

Nej, träning är inte bara till för kroppen – det gör underverk för knoppen också. De flesta som går till gymmet regelbundet kan vittna om hur bra och pigg man kan känna sig efteråt, när kroppen fått svettas och tankarna vila en stund. När vi rör på oss utsöndras "lyckohormonet" endorfin, som brukar beskrivas som kroppens eget morfin, som får oss att känna oss glada och tillfreds. Så vig någon halvtimme per dag åt motion, det kan räcka med en promenad.

 

4. Vi försöker vara perfekta

Att eftersträva att göra saker så bra som möjligt är väl egentligen inte fel, men ofta ställer vi orimligt höga krav på oss själva. Perfektionister vill gärna hinna med en veckas jobb på en dag - och laga middagar som Sveriges mästerkock. På vägen blir vi stressade och trötta – och om saker inte blir som vi planerat känner vi oss misslyckade och ledsna. Inse att du duger som du är.

 

5. Vi fastnar i tankar

Tänk bara på hur tankar kan påverka oss när vi ligger i sängen och ska försöka somna. Man kan inte sluta fundera på jobbiga saker som har hänt och "snurret" i hjärnan leder till oro, stress och i värsta fall panikkänslor. Malandet kan dyka upp även dagtid och det gäller att hitta en metod att ta till när man vill bli av med de destruktiva tankarna. Man kan lära sig att sluta älta, genom till exempel avslappningsövningar.

6. Vi går och bär på ilska

De flesta människor känner ilska och frustration emellanåt, men många är duktiga på att trycka undan de jobbiga och ovälkomna känslorna. Dock försvinner inte negativa upplevelser bara så där, utan de fortsätter ligga och gro och skapa dålig energi – tills de gör sig påminda i utbrott, depression eller andra allvarliga hälsotillstånd.

Studier har visat att det är farligt för hälsanatt hålla inne med vreden, så försök ta konflikter på en gång och skäll om du behöver det. Man kan lära sig att hantera ilska på ett bra sätt.

 

7. Vi håller oss för oss själva

Ju sämre vi mår, desto mindre lust får vi att vara aktiva och sociala samt umgås med andra. Men ensamhet kan göra oss ledsna och deprimerade, har studier visat. Nära relationer med familj, vänner och bekanta förbättrar livskvaliteten och gör att vi lever längre. Så vi bör pallra oss i väg till den där middagen eller afterworken, även när det känns motigt.

 

8. Vi undviker att städa

Det här gäller inte alla - vissa verkar obekymrade av att leva i ett prylbelamrat kaos. Men för många skapar oordning i hemmet eller vid skrivbordet på jobbet oordning även inuti. Därför kan det vara bra att se till att städa regelbundet, så att man slipper mötas av dammiga golv, smutstvätt och disk när man kommer hem trött efter en lång jobbdag eller när humöret sviktar av andra skäl. Att planera och arbetsfördela städningen kan även minska risken för familjetjafs.

 

9. Vi vistas för mycket inomhus

Kroppen behöver D-vitamin, som skyddar mot depression, håglöshet och trötthet. Och det bästa sättet att få i sig det är via dagsljus och solen. Under den mörka vintern är det visserligen svårt att få tillräckligt med solljus i Sverige, varav läkare och kostrådgivare brukar rekommendera vitamintillskott. Men försök vistas så mycket utomhus som möjligt, året runt. Även den sällsynta vintersolen kan göra gott.

 

10. Vi dricker för mycket

Förutom att överkonsumtion av alkohol förstör vår kropp rent fysiskt kan ett intensivt drickande leda till depression, nedstämdhet och oro. Alkohol stör dessutom sömnen väsentligt, vilket kan orsaka trötthet och irritation. Så håll dig till en måttlig mängd: ett glas vin per dag för kvinnor och två glas vin per dag för män brukar vara rekommendationen. Av Nina Prage, Expressen

❤️ Sanna