Om jag och kidsen ska ha en hund...då blir det en Mops kille...

Mops är en hundras som ingår i rasgrupp 9 (sällskapshundar). Enligt rasstandarden skall den vara intelligent, glad och livlig. Rasens hemland är England, men den kommer ursprungligen från Kina. Mopsen är en liten hund och dess idealvikt ligger mellan 6,3 och 8,1 kg. Idag är det dock inte ovanligt för större hannar att väga 10-11 kg. Mopsen kan ha en av fyra färger: silver, aprikos, fawn eller svart. Den är en av många dvärghundsraser. Mopsen lever i 10-15 år. Men om de får simma ibland ökar hälsan, de blir mer rörliga och får mer livsglädje, de kan då möjligen leva ännu längre. Kritik har riktats mot inavel och utseendefixering inom mopsaveln som kan ge valparna allvarliga hälsoproblem. Mopsen har trånga luftrör och tycker inte om att vistas i hög värme, dessutom har de djupa rynkor i sitt ansikte som lätt fastnar smuts i...

Idag börjar T 6 års...förskolan på Solängsskolan...

T är stora tjejen, idag är det en speciell dag. Vi ska skola in på 6 års förskolan... Hon valde sina kläder själv, och fixade t.o.m. en fin hästsvans...Detta ska vi fira efteråt med en stor valfri bakelse på Bodins...mums...GRATTIS Gumman...

Drömmar...

"En fattig människa är inte den som är utan pengar utan den som är utan en dröm"

Vackert och viktigt...man ska inte berätta om sina drömmar då slår de inte in...eller gör de det?

Idag lämnar jag Ericsson för gott...24 år på Skolgången 17...

Känns lite overkligt, jag ska lämna Ericsson idag för alltid.. Ska "klappa" väggarna och skåpet och tacka för 24 år på Skolgången 17. Jag har varit på huvudfabriken hela tiden, otroligt...jag är tacksam...nu stängs den dörren och en ny har öppnats för mig...Psykiatri skötare... Ericsson är en SPÖKFABRIK nu, inget roligt att vara kvar... Ja nu har dagen kommit, jag ska dit till Skolgången 17 och lämna in min Ericsson legitimation, då får jag ett som är till omställningsprogrammet så vi kommer in där...På andra sidan gatan... där vår underbara Coach sitter...Framtidscentret... Jag känner mig så glad att få börja läsa till detta nya intressanta yrke, få en ny roll i livet, ta bort det gamla skalet... "Det bästa med framtiden är att den bara kommer till oss en dag i taget" Tack Ericsson för 24 år...

Boulognerns fina sida och det tyvärr mörka...

Det vackra Boulongnern, dess fina skrud, kolla det gröna det är som ett annat land...

men på bilden nedan till vänster ser ni den mörka sidan...2 kartor Citodon låg bredvid våran bänk när vi fikade. Dock åker patrullerande polis dagligen genom parken...Trygghet...

Vi myste i solen m med handlad kaffe latte och frukt...

Här är 2 söta cyklister som jag tränar trafikvett..."Håll till höger!", "Stanna!", "Akta de gående!" tjatar en stressad mamma... men de är så duktiga...

Dags för läsglasögon, har brytningsfel sen länge...det blev herrbågar...

Jag får anstränga ögonen så mycket när jag läser liten text i pocket osv... Har brytningsfel sen tonåren och lite sämre syn på höger öga... Det kallas: Ålderssynthet - svårt och se på nära håll...

De här båda har jag, vill ha markanta "feta" bågar...

Gillar inte små solglasögon...äger dessa svarta och ett par i färgen Tortoiseshell se nedan... de är sååå sköna och avlastar ögat otroligt...

Det är Herrbågar och modellen heter S Toby... nu kommer det bli mycket läsning med studierna....

Se filmen...The last song...sorglig och så bra...

Sjuttonåriga Veronica "Ronnie" Millers liv vändes upp och ned när hennes föräldrar skiljde sig och hennes pappa flyttade från New York City till Tybee Island, Georgia. Tre år senare är hon fortfarande arg på sina föräldrar, särskilt hennes far. En dag så beslutar hennes mamma sig för att det skulle ligga i allas intresse om hon skickade Ronnie tillsammans med hennes yngre bror Jonah till Tybee Island under sommaren, så att hon kan få chansen att få umgås med sin pappa. Ronnies far, som är en före detta konsertpianist och lärare, lever ett lugnt liv på Tybee Island. Han är helt fördjupad i sitt arbete att skapa ett konstverk, som kommer att bli mittpunkten i en lokal kyrka. Ronnie lyckas senare hitta något som både hon och hennes pappa har gemensamt - och det är musiken.

Tidningen Nära och "Det okända" ikväll, premiär...

Vilken bra dag...i brevlådan kom nya numret av tidningen "Nära" min favorit om det okända och det mediala. Älskar den... Ikväll är det start på nya säsongen av "Det okända"...kan inte bli bättre...

En dag i skogen, vi hittade många kantareller...

Fika är viktigt att ladda ny energi...här är det Manna-frutti...

Mina lundhags kängor klarade vätan...vad jag myser i skogen då är jag lycklig...

Johan diggade det lika mycket som oss, vi fann många kantareller...Så blev det en god soppa som alla slogs om sista dropparna...Kidsen slukade sina portioner...

Den sista föreläsningen...Randy Pausch...

"Tid är allt du har. Och en dag kanske du upptäcker att du har mindre tid än du tror." Randy Pausch Med bara några månader kvar att leva höll universitetsprofessorn Randy Pausch sin sista föreläsning. Men istället för att prata om sin hemska sjukdom valde han att inför 400 personer inta scenen med tio armhävningar. Föreläsningen blev en succé, den lades ut på internet och snart hade miljontals människor världen över sett den. Randys inspirerande och rörande livshistoria blev upptakten till denna bok som har kommit att beröra otroligt många läsare i USA. Men han förde en kamp mot klockan. För att få så mycket tid som möjligt med sin familj utnyttjade Randy sin dagliga cykeltur till att intervjuas via telefon av medförfattaren till boken, journalisten Jeffrey Zaslow. Den sista föreläsningen kom ut i USA i april 2008 och knappt tre månader senare förlorade Randy Pausch kampen mot cancern. Han blev bara 47 år, men han efterlämnade ett fantastiskt arv - en gripande bok dedikerad till sina tre små barn. Det är en kärleksförklaring till de stora barndomsdrömmarna, föräldrarna och vännerna som stöttar honom, och inte minst en hyllning till hans älskade fru Jai. Också när sorgen finns närvarande är Randy Pausch, trots sin diagnos, en evig optimist och rådgivare. Randy Pausch delar med sig av sin humor, livsglädje, sorg och intelligens. En bok för alla som vill läsa om livets stora frågor. Randy Pausch (1960-2008) var professor i datavetenskap vid Carnegie Mellon University. Hans fru och barn bor i Virginia. Medförfattaren Jeffrey Zaslow skriver i Wall Street Journal, och han närvarade själv vid Randy Pauschs föreläsning. Han bor i Detroit med sin fru och tre döttrar.

Härlig energigivande runda...i Boulognerskogen min favorit plats...

...finns ingen bättre energi givare...att gå en lång promenad i vacker miljö... Detta ger en kick, älskar Boulognerskogen den är rogivande år ut och år in. Jag har gått här så många steg...när jag var mammaledig då var det denna rundan jag gick i stort sett varje dag. Här kommer jag tillbringa många timmar av mitt liv...ska ta med T nu när hon cyklar själv...hon och jag, vad mysigt... Idag var min första jobbdag efter semestern. Jag har 3 veckor kvar på Ericsson...sen stängs den dörren och den nya öppnas för mig...Det blir en spännande höst... *När en dörr stängs öppnas en annan. Men ofta ser vi så länge och ångerfullt på den dörr som stängs att vi inte ser den som öppnar sig för oss*

Öregrund från Campingen Sunnanö...

På väg till Öregrund, vi ska campa på Sunnanö, bus i bilen är viktigt...

Fina kvällar vid stranden...vi badade alla....

Kolla A.s hår haha han bara dök upp, T fotar...